RH 1995:164
Brottsrubricering, straffmätning och påföljd i mål om rattfylleri. - Referat nr 10 av totalt 74 hovrättsdomar som meddelats under år 1995 (referat RH 1995:155-228). Domarna har antingen vunnit laga kraft eller också har prövningstillstånd inte meddelats. I referaten har angivits den gärning som funnits styrkt, hovrättens rubricering och den av den av hovrätten bestämda påföljden samt de skäl som anförts. Skiljaktiga meningar har inte redovisats.
Gärning: P.K. har den 22 oktober 1994 fört personbil på Posthornsgatan i Karlstad efter att ha förtärt alkohol i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i utandningsluften efter färden uppgått till 1,28 milligram per liter.
Personliga förhållanden: Frivårdsmyndigheten i Karlstad har i yttrande anfört bl.a.. P.K. medger förhöjd alkoholkonsumtion men förnekar alkoholproblem. Han har sökt läkarhjälp och medicinerar med antabus. P.K. bedömer att han på egen hand kan hantera sin alkoholsituation. Han bedöms klara av sin sociala situation och ej vara i särskilt behov av övervakning, varför förutsättningar för frivårdspåföljd inte bedöms föreligga fullt ut.
Yrkande i hovrätten: straffnedsättning.
Rubricering: grovt rattfylleri (4 a § trafikbrottslagen).
Påföljd: fängelse två månader.
Skäl: Genom den lagändring, som trädde i kraft den 1 februari 1994, sänktes gränsvärdet för grovt rattfylleri från 0,75 till 0,5 milligram alkohol per liter utandningsluft. Samtidigt höjdes straffmaximum för grovt rattfylleri från ett till två års fängelse. I förarbetena (prop. 1993/94:44 s. 28f) uttalas bl.a. följande. Grovt rattfylleri innefattar gärningar med varierande straffvärde och det är knappast möjligt att mera exakt ange när det finns skäl att tillmäta gärningen högre straffvärde - att anse den svårare - än normalt. Det faller sig emellertid naturligt att vid värderingen av ett grovt rattfylleribrott i avsevärd mån knyta an till de risker för trafiksäkerheten som gärningen typiskt sett inneburit. Bedömningen måste bli strängare ju högre trafikfaran varit. Här avses exempelvis fall där gärningsmannen fört fordonet på ett sådant sätt eller på en sådan plats att risken för trafikolycka typiskt sett varit mycket hög. - Sänkningen av gränsvärdet bör - å andra sidan - inte medföra den konsekvensen att längre fängelsestraff än i dag automatiskt utmäts vid alkoholhalter som ligger på 0,75 milligram alkohol per liter utandningsluft eller däröver. Avsikten är således inte att, utöver vad som kan följa av den nyansering som vidgningen av straffskalan ger, påverka den i dag tillämpade straffmätningen vid vad som kan sägas utgöra normala fall av grovt rattfylleri där promillehalten motsvarar dagens gränsvärde eller strax däröver. - Av utredningen framgår att alkoholkoncentrationen i P.K:s utandningsluft uppgått till 1,28 milligram per liter utandningsluft och att den således avsevärt överstigit minimigränsen för grovt rattfylleri samt att han fört bilen flera kilometer på en väg avsedd för snabb genomfartstrafik och därutöver i stadstrafik. Med beaktande av dessa omständigheter finner hovrätten att det grova rattfylleribrott P.K. övertygats om typiskt sett utgjort en så stor trafikfara att strafftiden bör bestämmas som tingsrätten gjort.