RH 1995:241

Utvisning. - Referat nr 13 av totalt 58 hovrättsdomar som meddelats under år 1995 (referat RH 1995:229-286). Domarna har antingen vunnit laga kraft eller också har prövningstillstånd inte meddelats. I referaten har angivits de brott för vilka ansvar ådömts i målet, ådömd påföljd och hovrättens bedömning av utvisningsfrågan samt de skäl som anförts. Skiljaktiga meningar har inte redovI.P.ts.

Brott för vilka ansvar ådömts i målet

Grov misshandel och olaga hot: I.P. har vid tre tillfällen under september 1994 misshandlat sin rullstolsbundna hustru S.P.. - Den 9 september har han slagit ett knytnävsslag mot hennes ansikte med smärta och ömhet som följd. Därefter har han tagit ett par strumpor som han pressat mot S.P:s mun och näsa samtidigt som han uttalat att S.P. "ska hålla käften och inte förstöra hans karriär”,med andningssvårigheter och yrsel som följd. - Den 13 september har han slagit ett knytnävsslag mot hennes ansikte med smärta, ömhet och en skadad tand som följd. Han har också tagit ett par strumpor och pressat dem mot hennes mun och näsa med andningssvårigheter och yrsel som följd. Den 23 september har han slagit en örfil mot hennes ansikte, ett knytnävsslag mot hennes bröstkorg och han har sedan tagit ett kraftigt tag runt hennes högra bröst och sedan dragit och slitit kraftigt i detta. Därefter har han i samband med en diskussion makarna mellan åter tagit ett par strumpor vilka han pressat mot hennes näsa och mun. Av detta har S.P. orsakats smärta, ömhet, svullnad och yrsel. - I.P. har när han vid upprepade tillfällen misshandlat sin rullstolsbundna maka på ovan angivna sätt visat en särskild hänsynslöshet och råhet. - Vid varje misshandelstillfälle har han också uttalat hotelser mot S.P.: "Du kommer aldrig att känna dig trygg i framtiden, du vet inte vad som kommer att hända dig. Jag kommer tillbaka om 10, 20 eller 30 år men jag kommer att hämnas om jag inte får uppehållstillstånd. Jag blir ditt öde och din död." Hotelserna har varit ägnade att framkalla allvarlig fruktan för egen säkerhet hos S.P..

Våldtäkt: I.P. har under natten - morgonen mot den 2 juli 1994 med våld tvingat sin delvis förlamade och handikappade hustru S.P. till samlag. Våldet har bestått i att I.P. har betvingat det lilla fysiska motstånd S.P. förmått göra och han har utnyttjat det hjälplösa tillstånd hon till följd av sina handikapp befunnit sig i när han tre gånger trängt in i henne bakifrån när hon legat på sida och en gång har han lagt sig ovanpå henne utan att hon förmått hindra honom. S.P. har klart talat om för I.P. att hon inte ville ha samlag med honom och efter gärningarna har han uttalat att "du kan inte neka mig samlag när jag vill ha, för då skulle du förnedra mig som man".

Ådömd påföljd

Fängelse två år sex månader.

Tidigare brottslighet

I.P. dömdes den 29 november 1991 för bl.a. misshandel, övergrepp i rättssak och ringa misshandel till fängelse tre månader.

Personliga förhållanden

I.P. är född 1964 och medborgare i Jugoslavien. Han anlände till Sverige i juni 1990 för att ansöka om asyl. Han har haft uppehållstillstånd till den 4 december 1994, grundat på anknytning till en svensk kvinna, så kallad uppskjuten invandringsprövning. Invandrarverket har avslagit hans ansökningar om flyktingförklaring och resedokument och har således inte bedömt honom som flykting enligt 3 kap. 2 § utlänningslagen. I.P. och S.P. gifte sig med varandra i oktober 1990. De har inga barn tillsammans.

Utvisning

I.P. utvisades ur riket med förbud att återvända inom tio år.

Skäl: Statens Invandrarverk har yttrat sig i utvisningsfrågan. Av yttrandet framgår att hinder mot utvisning av I.P. inte föreligger. I.P. har tidigare genom dom den 29 november 1991 dömts för misshandel och övergrepp i rättssak till fängelse tre månader. De övergrepp I.P. nu gjort sig skyldig till har inneburit en grov kränkning av S.P. och hon har även åsamkats fysisk och psykisk skada. Den aktuella brottsligheten är av så allvarlig beskaffenhet att I.P. inte bör få stanna kvar i Sverige. På grund härav och då I.P:s personliga förhållanden inte föranleder annat, bör tingsrättens förordnande om utvisning stå fast.