RH 1995:270

Brott för vilka ansvar ådömts i målet

Misshandel och olaga hot: M.Z. har den 1 maj 1995 vid 17.10-tiden på Tivedsvägen i Laxå uppsåtligen misshandlat Z.Z. genom att tilldela henne slag i ansiktet bl.a. över höger öra varav uppkom - förutom smärta och ömhet - hörselnedsättning och hål på trumhinnan. I samband med misshandeln har M.Z. fällt nedsättande omdömen om Z.Z. samt uttalat att han skulle skära halsen av henne och döda hennes barn, vilka hotelser hos Z.Z. framkallat allvarlig fruktan för sitt och barnets liv eller hälsa.

Olaga hot: M.Z. har den 25 maj 1995 i sin bostad, Saltängsvägen 11, Laxå, hotat D.A. varvid M.Z. uttalat att han skulle döda D.A. och slå sönder dennes hjärna. Hoten har hos D.A. framkallat allvarlig fruktan för eget liv eller hälsa.

Misshandel och olaga hot: M.Z. har den 20 juni 1995 i invandrarförläggningens lokaler, Saltängsvägen 4, Laxå, angripit D.A. varvid M.Z. dels uttalat hotelser mot D.A. av innebörd att han skulle döda D.A. dels ock med våld angripit D.A. genom att riva och slå D.A. i ansiktet och på kroppen samt utdela spark mot D.A:s högerben. Misshandeln har avbrutits av tillstädeskommande personal. Genom misshandeln har D.A. tillfogats - förutom smärta och ömhet - rivmärken på skuldrorna och halsen, svullnad och sårskada under höger knä, ömhet i vänster käkhalva med svårighet att gapa, sår på insidan av läpparna och kindens insida samt skada på flera tänder. Hotet har varit ägnat att framkalla allvarlig fruktan för egen säkerhet till person.

Ådömd påföljd

Fängelse sex månader.

Personliga förhållanden

M.Z. är född 1961 och medborgare i Iran.

Utvisning

M.Z. utvisades ur riket med förbud att återvända inom fem år.

Skäl: (Tingsrätten: M.Z. skall dömas för brott som kan leda till fängelse. På grund av gärningarnas beskaffenhet och övriga omständigheter, däribland vad som framkommit om M.Z:s egen person, kan det antas att han kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet här i landet. Förutom att M.Z. har en syster, Z.Z., och några kusiner som är bosatta i Sverige saknar han anknytning till landet; han har själv berättat att hans föräldrar och ytterligare syskon till honom bor kvar i Iran och att han under vistelsen i Sverige, som inleddes i juni 1994 i egenskap av turist, har haft fortlöpande kontakter med dessa anhöriga. Såvitt upplysts föreligger inga hinder mot verkställighet av ett beslut om utvisning avseende M.Z.. Mot bakgrund av det anförda finner tingsrätten skäl att förordna om utvisning av M.Z.. Förordnandet bör tidsbegränsas till fem år. - Det kan anmärkas att Statens Invandrarverk genom beslut den 30 december 1994 förordnat att M.Z. skall avvisas och att ärendet för närvarande är föremål för Utlänningsnämndens prövning.) Hovrätten ansluter sig till tingsrättens bedömning.