RH 1995:3

G.N. yrkade vid tingsrätten att Wasa Sakförsäkring, Ömsesidigt, nedan kallat Wasa, skulle förpliktas utge 347 659 kr jämte ränta.

Wasa bestred käromålet.

G.N. anförde till utveckling av sin talan: I början av juli 1991 kontaktades han av Wasa genom säljaren J.P.. I första hand diskuterades pensionsförsäkringar, men även sjukvårdsförsäkringar togs upp. J.P. besökte härefter G.N. även den 24 augusti 1991. Vid besöken fick G.N. del av en broschyr som avsåg Wasas sjukvårdsförsäkring. Av broschyren framgick att försäkringen täckte allt, även operation utomlands. Den 2 september 1991 tecknade G.N:s bolag en sjukvårdsförsäkring för bl.a. G.N.. I samband med detta fyllde G.N. i en hälsoförklaring. J.P. ställde frågor till G.N., som bl.a. berättade att han varit sjukskriven en vecka i augusti. J.P. sade att en sjukskrivning skulle antecknas i hälsoförklaringen endast om den översteg 14 dagar. G.N. svarade nej på alla frågor om han led eller hade lidit av någon sjukdom. - I september kände G.N. plötsliga förändringar av pulsen. Han trodde att detta berodde på för hård träning. G.N:s äldre broder, P.N., rekommenderade dock G.N. att söka upp Scandinavian Heart Center i Göteborg. Den 16 september 1991 undersöktes G.N. på Scandinavian Heart Center. Remiss för ultraljud skickades till Sahlgrenska sjukhuset och G.N. skulle återkomma till sjukhuset efter 14 dagar. Vid återbesök den 30 september 1991 blev G.N. sjukskriven men gavs rätt att arbeta om han så ville. Den 8 oktober 1991 upptäcktes vid ultraljudsundersökningen på Sahlgrenska sjukhuset att G.N. led av hjärtsjukdom, nämligen aortaaneurysm med dissektion, aortainsufficiens och aortacoarctation. G.N. berättade omgående att han inte kunde tillåta blodtransfusion vid operation. En operation planerades till den 12-13 oktober 1991. Först två dagar dessförinnan underrättade dr S.L., som skulle utföra operationen, att det inte var aktuellt med operation utan möjlighet till blodtransfusion. Det fanns ingen annan som kunde utföra operationen. G.N. var döende. Hans bröder ordnade så att han kunde opereras vid Texas Heart Institute i USA. Den 16 oktober 1991 reste man till Texas. Veckan därpå blev G.N. opererad. Han stannade 10 dagar på sjukhuset och återvände till Sverige den 3 november 1991. Innan G.N. tillsammans med sin broder P.N. företog resan till USA, tog P.N:s hustru, I.N., telefonkontakt med Wasas representant, J.P.. I.N. fick uppgift om att försäkringen gällde och att anmälan kunde inges senare. - Sammanfattningsvis gör G.N. gällande att försäkringsfall föreligger och att Wasa i enlighet med villkoren för sjukvårdsförsäkringen är betalningsskyldigt för dessa kostnader.

Wasa anförde till uteckling av bestridandet: Vid en kontroll 1972 av G.N. upptäcktes att han hade ett systoliskt blåsljud. Efter remiss undersöktes G.N. i juni 1972 på Västerviks sjukhus. G.N. var då 12 år gammal. Vid undersökningen misstänkte läkaren coarctatio aortae, förträngning av stora hjärtpulsådern. G.N. lades in på barnavdelningen, där han var intagen en vecka (31 augusti - 6 september 1972). G.N. remitterades till S:t Görans sjukhus. Flera försök gjordes från läkarnas sida att få undersöka G.N., men hans föräldrar motsatte sig det. Detta pågick från sommaren 1972 till februari 1974, utan att någon ny undersökning kom till stånd. G.N. kände till detta när han skrev under hälsodeklarationen. Att G.N. känt till sin sjukdom bekräftas också av att G.N. i augusti 1991 tvingades vara sjukskriven en vecka och som anledning härtill uppgav "hjärtbesvär". Därtill kommer att G.N. vid besöket den 16 september 1991 på Scandinavian Heart Center uppgav att han sedan två månader besvärats av hög hjärtrytm. Vid detta tillfälle var G.N. helt handikappad. G.N. har därför mot bättre vetande svarat på frågorna i hälsodeklarationen. G.N. har också känt till att hälsodeklarationen behövdes för att försäkringsbolaget skulle kunna göra en riskbedömning. G.N. borde i vart fall ha upplyst Wasas representant, J.P., om sina hjärtbesvär. - Sammanfattningsvis görs gällande att G.N. insåg eller borde ha insett att han lämnade en felaktig uppgift när han svarade nej på frågan i hälsodeklarationen "Har Ni något fel på inre organ, fysiskt eller psykiskt handikapp eller annat kroppsfel?" - Wasa skulle, med kännedom om de hjärtbesvär, som G.N. sålunda hade vid tiden för tecknandet av försäkringen, inte ha tecknat försäkring som omfattade hjärtsjukdom. Möjligen kunde en försäkring, som undantog sådan sjukdom, ha kommit ifråga. Med stöd av försäkringsvillkoret om upplysningsplikt och 6 § lagen om försäkringsavtal (FAL) är Wasa därför inte skyldigt att utge ersättning till G.N.. Det har vidare ålegat G.N. att upplysa försäkringsbolaget om sin inställning till blodbyte. Om han hade gjort det hade försäkring meddelats men med undantag för de extra kostnader som kunde komma att uppstå på grund av G.N:s inställning till blodbyte.

G.N. genmälde: Det bestrids att han varit medveten om sin sjukdom. Sjukdomen under barndomen har undanhållits honom av hans anhöriga. Det vitsordas att G.N. som orsak till att han varit sjukskriven en kortare tid i augusti 1991 uppgett hjärtbesvär. G.N. sjukskrev sig själv. Den 12 augusti 1991 uppsökte han läkare på sin moders begäran. Det togs då ett EKG. G.N. fick besked av läkaren att han kunde fortsätta att arbeta. Wasa har i frågeformuläret inte begärt besked om försäkringstagarens inställning till blodbyte. För den händelse frågan om blodbyte ingått i Wasas riskbedömning borde detta ha framgått av frågeformuläret. G.N. har inte känt till vilka uppgifter Wasa behövde för sin riskbedömning.

G.N. hördes under sanningsförsäkran vid tingsrätten. Vidare hölls vittnesförhör med P.N., broder till G.N., H.P., ordförande i Målilla tennisklubb, samt på Wasas begäran med R.H., ansvarig för Wasas privatvårdsförsäkring och dr S.L..

G.N.: Wasas ombud J.P., tog kontakt med honom och ville i första hand sälja en pensionsförsäkring. J.P. förevisade också Wasas broschyr över en sjukvårdskostnadsförsäkring och informerade G.N. om att med denna försäkring följde ett kort som han kunde använda var som helst och som gav honom rätt till flyg- och sjukhuskostnader även utomlands. Vid J.P:s besök den 2 september 1991 skrev G.N. också under en hälsodeklaration. Han visste då inte att han som barn haft en hjärtsjukdom och han kände heller inte till att han som barn legat på sjukhus. I samband med att han besvarade en fråga i hälsodeklarationen om han varit sjukskriven mer än 14 dagar i följd talade han om för J.P. att han varit sjukskriven en vecka för att han var "utarbetad". J.P. berättade i samband med detta att även han varit "utarbetad". Det ställdes inga frågor om hans inställning till blodtransfusioner. Under sommaren 1991 arbetade han mycket i sin byggnadsfirma, mellan 14 och 15 timmar per dag. Han deltog även i tennistävlingar och han löptränade. När han spelade tennis märkte han att pulsen ökade och att han blev trött när han sprang. Han frågade sin tennistränare, H.P., till råds. Denne föreslog att han skulle låta ta ett arbets-EKG. Han hade berättat för sin mamma att han kände sig trött och att han ibland fått hjärtklappning. Modern sjukskrev honom den 1 augusti 1991 och uppgav hjärtbesvär som orsak. Han skrev sedan under sjukförsäkran. Det togs också ett EKG hos en distriktsläkare i Målilla. Något förbud för honom att arbeta gavs inte med anledning av detta EKG.

P.N.: När han hörde brodern S. berätta att G.N. hade hög puls och var dålig tänkte han att det kunde vara fråga om problem med hjärtat. Han hade ett minne av att man, när G.N. var tonåring, haft vissa misstankar om att G.N. hade hjärtfel. G.N. "klassades" dock inte som hjärtsjuk. Han hade genom J.P. hört talas om Scandinavian Heart Center. Han ringde därför till G.N. och föreslog att denne skulle låta undersöka sig på detta sjukhus. Han måste då ha haft klart för sig att G.N. tecknat sjuksvårdskostnadsförsäkringen. Det är han som har lämnat uppgifterna i journalen om G.N:s sjukdom under tonåren. G.N. hade inte vetskap alls om denna sjukdom.

S.L.: G.N. led av två hjärtsjukdomar, dels coarctation, dels aneurysm som orsakat klaffel. Den senare sjukdomen befann sig i ett mycket akut skede. Det fanns små bristningar (dissektion) i aortaväggen. Han vet inte när dessa bristningar uppstått. Det var fråga om ett märkligt sjukdomsförlopp. Insjuknandet brukar vara akut men G.N. hade haft sjukdomen ett tag. Det är snarast en gåta att G.N. inte sökt läkare tidigare. Han har svårt att tidsbestämma insjuknandet. Ett aneurysm utvecklas inte på en dag utan tar sannolikt månader.

H.P.: Han är sjuksköterska till yrket och ordförande i Målilla tennisklubb. G.N. var en av de bästa tennisspelarna i klubben. Våren 1991 deltog G.N. i seriespel. Under dessa spel var det match minst en gång i veckan. Han har inte haft anledning att räkna med att G.N. lidit av någon allvarlig sjukdom. Seriespelet tog slut någon gång mellan mitten och slutet av juni. G.N. berättade att han inte kände sig bra. H.P. föreslog då G.N. att denne skulle låta ta ett arbets-EKG.

Jönköpings tingsrätt (1993-01-22, rådmännen Ingemar Sunden, Gunilla Polland och Jan Waren) ogillade käromålet samt anförde bl.a. i domskälen: Utredningen ger vid handen att G.N. led av hjärtsjukdom när han undertecknade hälsodeklarationen. Det är inte visat att G.N. upplyst Wasa om sjukdomen. Fastmer har G.N. svarat nekande på frågan "Har Ni något fel på inre organ, fysiskt eller psykiskt handikapp eller annat kroppsfel". Tingsrätten finner därför att G.N. lämnat en oriktig uppgift i hälsodeklarationen. Genom förhör med bl.a. R.H. är utrett att Wasa inte skulle ha meddelat försäkring omfattande hjärtsjukdom om bolaget känt till det rätta förhållandet. Fråga är om G.N. känt till eller bort känna till att han lämnade en oriktig uppgift. - G.N. har bevisbördan för att han var i god tro när försäkringen tecknades. Omständigheterna i målet talar mer för att G.N. i vart fall bort inse att han lidit av hjärtsjukdom än mot att så varit fallet. G.N. har därför inte förmått visa att han varit i god tro. På grund härav skall käromålet ogillas.

G.N. vädjade mot domen och yrkade bifall till sin vid tingsrätten förda talan.

Wasa bestred ändring.

I hovrätten hördes som nya vittnen A.P. och K.L..

A.P.: Han och G.N. sysslade med byggnadsarbete under juli och augusti 1991. Det var fråga om tungt arbete. Han märkte inte att G.N. skulle ha problem med hälsan.

K.L.: Eftersom G.N. hade klagat över sin dåliga kondition föreslog han att de skulle springa tillsammans. De löptränade vid tre eller fyra tillfällen under sommaren och hösten 1991. Sista gången var förmodligen i september. Den sträcka de sprang var ca 2,5 km. Han märkte att G.N. hade mycket dålig kondition och ibland behövde stanna, men G.N. skyllde detta på rökning. Vid något tillfälle kräktes G.N..

Göta hovrätt (1994-03-03, hovrättslagmannen Lars Åhlen, hovrättsrådet Björn Karlsson, t.f. hovrättsassessorn Cecilia Back, referent, samt adjungerade ledamoten kammarrättsassessorn Anders Mårtensson) fastställde tingsrättens domslut samt anförde:

Vad som upplysts om G.N:s arbetsförhållanden och idrottsutövning under tiden maj - augusti 1991 ger klart vid handen att han varken insett eller bort inse att han vid undertecknandet av hälsoförklaringen den 2 september samma år hade en hjärtsjukdom av mycket allvarlig beskaffenhet. Men han har vid denna tidpunkt uppenbarligen känt till och oroat sig för vissa besvär som han själv satt i samband med hjärtfunktionen. Det framgår bland annat av vad som förevarit vid hans kontakter med H.P. och av vad han uppgivit till försäkringskassan vid sjukskrivningen i början av augusti samt av vad som antecknats i journalen vid Scandinavian Heart Center. Den avgörande frågan i målet är då om han med hänsyn till dessa omständigheter skall anses ha brustit i sin upplysningsplikt mot Wasa vid ingående av försäkringsavtal.

Wasa har i målet inte gjort gällande att G.N. förfarit svikligt eller handlat i strid mot tro och heder när han skriftligen lämnade upplysningar om sitt hälsotillstånd. Men enligt Wasas mening har han i detta hänseende lämnat oriktiga uppgifter i hälsoförklaringen, vilka har varit av avgörande betydelse för bolagets beslut att meddela försäkring. Wasa har nämligen påstått, att avtalet skulle ha försetts med förbehåll om ansvarsfrihet för ersättning i samband med hjärtsjukdom, om bolaget haft kännedom om att G.N. haft vissa - om än inte särskilt allvarliga - hjärtbesvär.

Som underlag för sin riskbedömning vid en sjukförsäkring använder sig försäkringsgivaren ofta av något slags frågeformulär. Frågorna ställs i allmänhet så att det är tämligen enkelt för försäkringstagaren att lämna exakta svar. Försäkringsgivaren har bevisbördan för att en uppgift som lämnats har varit oriktig. Den i målet aktulla hälsoförklaringen innehåller ett tiotal frågor som tar sikte på att klargöra försäkringstagarens hälsotillstånd. Den fråga som G.N. enligt Wasas mening besvarat oriktigt är fråga nr 3, "Har Ni något fel på inre organ, fysiskt eller psykiskt handikapp eller annat kroppsfel"?

Vid besvarandet av en fråga av detta slag måste försäkringstagaren noga överväga vad som är den egentliga innebörden av så allmänna uttryck som "något fel på inre organ" och "annat kroppsfel". Och man måste därvid hålla i minnet att försäkringsgivarens avsikt med frågan är att få ett sanningsenligt svar på om hälsotillståndet är tillfredsställande, om det behövs någon ny läkarundersökning eller om situationen är sådan att försäkringen på grund av de lämnade uppgifterna bör begränsas eller avslås. Mot den bakgrunden har en försäkringstagare en långtgående skyldighet att lämna upplysningar även om relativt obetydliga fel som är hänförliga till inre organ eller om andra kroppsfel. Denna skyldighet blir än mera påtaglig om det som inträffat i fråga om hälsotillståndet ligger nära i tiden vid uppgiftslämnandet.

Genom att besvara den aktuella frågan nekande har G.N. lämnat en oriktig uppgift om sitt hälsotillstånd i samband med avtalets ingående. Med beaktande av att han kort tid innan förklaringen undertecknades haft vissa besvär som han själv betecknat som hjärtbesvär har han i vart fall bort inse att uppgiften var oriktig. Det måste för honom ha framstått som särskilt viktigt att lämna korrekta uppgifter om sitt hälsotillstånd med tanke på den inställning som han hade och fortfarande har i frågan om blodtransfusion. I hälsoförklaringen har visserligen någon uttrycklig fråga härom inte tagits upp och hans upplysningsplikt kan därmed inte anses omfatta någon direkt skyldighet att upplysa om detta förhållande. Men det kan inte uteslutas att ett jakande svar på frågan om fel på inre organ eller annat kroppsfel hade kunnat aktualisera en fortsatt diskussion som lett fram till att även hans inställning i detta hänseende hade blivit belyst och kunnat läggas till grund för Wasas riskbedömning.

Genom R.H:s uppgifter är utrett att Wasa inte skulle ha meddelat försäkring omfattande hjärtsjukdom om bolaget haft kännedom om G.N:s hjärtbesvär.

På grund av vad sålunda anförts och i övrigt förekommit finner hovrätten i likhet med tingsrätten att käromålet skall ogillas.

Målnummer T 108/93