RH 1995:72
Fråga om betydelsen av att utmärkningen av vilken eller vilka platser som var reserverade för handikappfordon inte stämde överens med föreskrifterna i vägmärkesförordningen.
Den 20 januari 1994 meddelades Skyltar & Märken AB parkeringsanmärkning då ett av bolagets fordon från kl. 11.43 till kl. 11.50 varit uppställt i strid med gällande parkeringsförbud.
Bolaget bestred parkeringsanmärkningen hos Polismyndigheten i Sala som (1994-03-10, poliskommissarien S.D.) yttrade: En kontroll på platsen ger vid handen att de målade parkeringsrutorna är extra väl tilltagna med tanke på det rörelsebehov som finns hos många handikappade. Vid tillfället kunde denna gatumarkering ej ses eftersom parkeringsområdet var snötäckt. Tilläggstavlan anger tydligt att handikappområdet berör två platser och att dess sidobegränsningar är angivna medelst pilar. Parkeringsanmärkningen är enligt polismyndighetens uppfattning utfärdad i laga ordning. Det är vidare polismyndighetens uppfattning att skyltsättningen på platsen är sådan att den kan godtas. Betalningsansvaret skall ej undanröjas.
Bolaget överklagade till tingsrätten och yrkade befrielse från betalningsansvar och anförde: Utmärkningen av parkeringsplatsen var oklar och vilseledande. Tavlan med handikappsymbolen och tilläggstavlan där det anges "2 platser" gav intryck av att parkering för rörelsehindrade avsåg en plats till höger och en plats till vänster om skyltstolpen, pilarna "utsträckning av särskild anordnad parkeringsplats" gav ett annat budskap. Vidare syntes inte den vägmarkering som utmärkte parkeringsrutorna för rörelsehindrade eftersom den var täckt av snö. Även de hjulspår som fanns på platsen gav intryck av att det fanns en plats på vardera sidan om lyktstolpen med handikappmärket. Eftersom bilen inte var parkerad på någon av de två platserna intill lyktstolpen var den inte felparkerad. Vidare var utmärkningen på platsen felaktig. Under parkeringstavlan borde tilläggstavlan med symboler rörelsehindrade, tilläggsmärket "2 platser" och tilläggsmärket "utsträckning av särskild anordnad parkeringsplats", varit placerade i nämnd ordning, och ett tilläggsmärke "utsträckning av särskild anordnad parkeringsplats", borde ha placerats på sätt som markerade vilka två platser som avsågs med utmärkningen.
Åklagaren bestred ändring och anförde: Att skyltsättningen var upprättad enligt vägmärkesförordningens bestämmelser framgår av det aktuella fotografiet. Av fotografiet framgår vidare att skyltsättningen på platsen var klar och tydlig. Av parkeringsanmärkningen framgår av fordonet parkerats på plats för rörelsehindrade, vilket inte är tillåtet. En kontroll av platsen har gjorts av polismyndigheten i Sala. Vid kontrollen konstaterades att parkeringsrutorna för rörelsehindrade var väl tilltagna och att tilläggstavlan med symbolen rörelsehindrade tydligt angav att parkeringsområdet för rörelsehindrade berörde två platser och att dess sidobegränsningar var angivna med pilar enligt 31 § vägmärkesförordningen 11.11.9.3.
Sala tingsrätt (1994-08-10, tingsnotarien Stefan Carlsson) lämnade överklagandet utan bifall och yttrade i skälen: Av det fotografi som parterna har åberopat framgår att tavla 1.4.31.1, 24 § vägmärkesförordningen (1978:1001), och tavla 1.11.13.2 och 1.11.9.3, 31 § vägmärkesförordningen, var placerade på den aktuella platsen och att de klart och tydligt kunde iakttagas. Skyltsättningen på platsen var således upprättad i enlighet med vägmärkesförordningens bestämmelser. Av fotografiet framgår att fordonet AZN 684 parkerats på en plats som enligt skyltningen endast var avsedd för rörelsehindrade. Att vägmarkeringen på platsen var täckt med snö fritar inte klaganden från betalningsansvar eftersom det av skyltningen framgick att platsen endast var avsedd för rörelsehindrade. På grund av det ovan anförda skall överklagandet lämnas utan bifall.
Bolaget överklagade till hovrätten och vidhöll sitt yrkande om befrielse från betalningsansvaret. Åklagaren bestred ändring.
Svea hovrätt (1994-12-23, hovrättslagmannen Arvid Sanmark samt hovrättsråden Gertrud Holmquist, referent, och Ingemar Korfitsen) undanröjde betalningsansvaret för parkeringsanmärkningen. I beslutet anförde hovrätten följande:
De aktuella parkeringsplatserna var utmärkta med dels en tilläggstavla 1.11.13.2 (en vit handikappsymbol på blå botten) och dels en annan tilläggstavla, som satt på samma stolpe och under den förra, och med texten "2 platser". Något vägmärke fanns inte på stolpen. Cirka fem meter till vänster om tavlan med handikappsymbolen fanns en tilläggstavla 1.11.9.1 (en vågrät svart pil åt höger på vit botten) och cirka två meter till höger om tavlan med handikappsymbolen fanns vägmärket/upplysningsmärket 1.4.31 för parkering (ett vitt P på blå botten) och under denna en motsvarande tilläggstavla med en vågrät pil åt vänster.
Vägverket har anfört: Enligt 3 § vägmärkesförordningen (1978:1001) kan under ett vägmärke anbringas en eller flera tilläggstavlor med kompletterande anvisningar. För avvikelse från denna huvudregel krävs enligt Vägverkets uppfattning uttryckligt författningsstöd. Varken bestämmelserna i 24 § vägmärkesförordningen om märke 1.4.31 eller bestämmelserna om tilläggstavlor i 31 § vägmärkesförordningen ger enligt Vägverkets uppfattning stöd för att ange en parkeringsplats för rörelsehindrade med endast en tilläggstavla 1.11.13.2. Med hänsyn härtill anser Vägverket att utmärkningen på Ämbetsmannen inte har varit i överensstämmelse med vägmärkesförordningen.
Hovrätten finner i likhet med Vägverket att utmärkningen av vilken eller vilka platser som var reserverade för handikappfordon inte stämde överens med föreskrifterna i vägmärkesförordningen. Den utmärkning som fanns var inte heller så tydlig att den inte kunde missförstås. Betalningsansvaret för den aktuella felparkeringsavgiften skall därför, med upphävande av tingsrättens beslut, undanröjas.