RH 1995:89

Sedan en bank betalat ut ett belopp på en korsad check kontant till ett bolags ställföreträdare - i stället för att som brukligt vid korsade checkar först sätta in beloppet på bolagets konto - har ställföreträdaren tillägnat sig beloppet för egen räkning. Fråga om skadeståndsskyldighet för banken gentemot bolaget.

Aktiebolaget Raaco Förvaringssystem (Raaco) yrkade i ansökan om stämning vid tingsrätten att Svenska Handelsbanken (banken) skulle förpliktas att som skadestånd till Raaco utge 300 000 kr jämte ränta.

Banken bestred bifall till käromålet.

Raaco angav som grund för sin talan att banken, på grund av underlåtenhet att låta på Raacos checkkonto insätta en till Raaco ställd, korsad check på beloppet 300 000 kr, i enlighet med 38 § checklagen och gällande bestämmelser bankerna emellan, och i vart fall enligt rådande kutym och praxis inom bankväsendet, var skadeståndsskyldig gentemot Raaco med belopp som motsvarade checkbeloppet. I andra hand anfördes att Raaco på grund av bankens förfaringssätt lidit skada, genom att Raaco i samband med erhållandet av kontoutdrag för maj 1992 inte fått uppgift om att 300 000 kr inbetalats av en kund.

Banken invände att det inte funnits någon skyldighet för den att insätta beloppet på Raacos konto, att det inte förelåg adekvat kausalitet mellan bankens åtgärd och Raacos skada samt att skadestånd i vart fall inte kunde utgå med mindre brott påvisades, eftersom fråga var om ansvar i utomobligatoriskt förhållande.

Raaco genmälde att adekvat kausalitet förelåg mellan bankens agerande och Raacos skada.

Raaco utvecklade sin talan enligt följande. Raaco har ett checkkonto i Handelsbanken. Rätt att göra uttag på kontot tillkom under 1992 bl.a. ställföreträdaren G.W.. Raaco har från banken i början på varje månad fått utdrag avseende insättningar och uttag på kontot. Vid en revision visade det sig att G.W. vid olika tillfällen hade tagit ut pengar från kontot för egen räkning, vilket medförde att han med omedelbar verkan avskedades. G.W. hade i maj månad 1992 av kund till Raaco mottagit en korsad check, lydande på 300 000 kr. Verkställd utredning gav vid handen att en av Raacos kunder - A J Produkter (AJP) - utställt en korsad check på nyssnämnda belopp. Raaco har varit i kontakt med ägaren till AJP och därvid fått besked att G.W. i månadsskiftet april/maj 1992 begärt förskottsbetalning till Raaco på 300 000 kr. En korsad check översändes med post till Raaco. Anledningen till att checken korsades var att AJP önskade att beloppet skulle gå in på Raacos bankkonto. G.W. har tydligen den 5 maj kommit över checken och har då kvitterat densamma och hos banken erhållit likvid för checken. Beloppet krediterades aldrig Raacos konto i banken. G.W. gjorde samma dag en beställning av postväxel på 300 000 kr. På växeln angavs att betalningsmottagare var en person vid namn G. Denne har inte på något sätt anknytning till Raaco. Raaco hade, bl.a. med ledning av kontoutdragen, full kontroll över G.W:s göranden och låtanden när det gällde kontot och kunde när som helst vidtaga åtgärder för att stoppa hans möjligheter att göra uttag. Genom att den korsade checkens belopp, i strid med gällande bestämmelser, aldrig blev insatt på Raacos konto kom det månatliga utdraget inte att innehålla någon uppgift om G.W:s transaktion och var Raaco ovetande om vad denne företagit sig med bolagets medel.

Banken vitsordade de faktiska omständigheterna.

Raaco hänförde sig till en överenskommelse mellan bankerna vilken intagits i Svenska Bankföreningens regelsamling "Gemensamma Banktjänster". I överenskommelsen anges: Korsad check får inte inlösas kontant eller på annat sätt betalas kontant av bank. Betalningen skall göras genom insättning av checkbeloppet på kundens konto hos banken. Som kund hos bank, varom talas i 38 § checklagen, skall anses endast den, som redan tidigare har konto hos banken.

Banken anförde angående överenskommelsen: De bestämmelser som finns mellan bankerna i enlighet med Svenska Bankföreningens Gemensamma Banktjänster har endast till syfte att öka skyddet mot att checksumman utbetalas till annan än bankens kund. Dessa anvisningar har karaktären av just anvisningar och är inte förenade med något skadeståndsansvar för banken.

Parterna utvecklade vidare sina uppfattningar i rättsfrågan.

Göteborgs tingsrätt (1993-09-10, hovrättsassessorn Bengt von Reis) ogillade käromålet.

I domskälen anförde tingsrätten: Checklagen föreskriver inte något skyldighet att vid utbetalning av en korsad check insätta beloppet på ett bankkonto. I 38 § checklagen anges, såvitt nu är av intresse, inte annat än ett krav att den person som banken mottar checken av, är kund i banken. Syftet med regeln är att beloppet inte skall utbetalas till någon obehörig person. - Ostridigt är att AJP:s betalning var avsedd för Raaco och att checken även inlöstes av Raacos ställföreträdare på banken, där Raaco sedan tidigare innehade ett konto. Vid sådana förhållanden kan utbetalningen inte grunda skadeståndsskyldighet för banken. Att de åberopade anvisningarna i Gemensamma Banktjänster synes ha frångåtts kan i detta fall inte leda till annan bedömning. - Vad Raaco angett som en andrahandsgrund kan - redan p.g.a. ställningstagandet att banken inte varit skyldig insätta beloppet på Raacos konto - inte heller medföra bifall till käromålet.

Raaco överklagade domen och yrkade bifall till sin vid tingsrättens förda talan.

Banken bestred ändring.

Parterna anförde i hovrätten samma omständigheter och åberopade samma bevisning som vid tingsrätten.

Hovrätten för Västra Sverige (1995-05-08, hovrättslagmannen Dan Fernqvist, hovrättsrådet Ann-Christine Persson och tf. hovrättsassessorn Kerstin Lundegard, referent) fastställde tingsrättens domslut.

I domskälen anförde hovrätten:

Huvudfrågan i målet är huruvida banken ådragit sig skadeståndsskyldighet gentemot Raaco i anledning av att banken utbetalat checkbeloppet kontant till bolagets ställföreträdare, i stället för att som brukligt vid inlösen av korsade checkar insätta checkbeloppet på bolagets bankkonto.

Som tingsrätten funnit föreligger inte någon på checklagen grundad skadeståndsskyldighet för banken.

Emellertid bör även följande beaktas.

Syftet med att korsa en check är att försvåra att checkbeloppet kommer i orätta händer. Utställaren försöker genom korsningen erhålla garantier för att beloppet verkligen kommer rätt mottagare till handa. Även mottagare av en check kan av samma anledning låta korsa checken.

Av Svenska bankföreningen utgiven regelsamling, benämnd Gemensamma banktjänster, från år 1972 sägs bl.a. följande beträffande korsade checkar. "Korsad check får inte inlösas kontant eller på annat sätt betalas kontant av bank. Betalningen skall göras genom insättning av checkbeloppet på kundens konto hos banken." Enligt vad som framkommit följs dessa hanteringsregler nästan undantagslöst av bankerna.

Raaco hade vid aktuell tidpunkt konto hos banken. På grund härav förelåg ett avtalsförhållande dem emellan. Den hantering av korsade checkar som rekommenderas av Svenska bankföreningen är väl etablerad praxis och så allmänt vedertagen, hos såväl bankinstitut som kunder och andra, att den måste anses utgöra en del av avtalet mellan Raaco och banken. Raaco har därför haft rätt att förutsätta att banken skulle förfara på sedvanligt sätt med korsade checkar som lämnades för inlösen hos banken. Genom att lösa in ifrågavarande check mot kontanter har banken alltså brutit mot vad avtalet med Raaco innehöll i detta avseende.

Frågan blir då om banken genom sitt agerande ådragit sig skadeståndsskyldighet gentemot Raaco. Härvid måste tillmätas betydelse det faktum att checkbeloppet ostridigt betalats ut till Raacos ställföreträdare. Bankens i strid med Bankföreningens regelsamling och interna instruktioner företagna åtgärd har alltså inte inneburit att beloppet kommit i orätta händer och det intresse som en korsning avser att skydda har inte trätts förnär. Bankens förfarande kan därför inte anses ha stått i strid med syftet med ifrågavarande avtalsvillkor. Någon skadeståndsskyldighet för banken gentemot Raaco kan således inte anses ha uppkommit.

På grund av det anförda skall Raacos skadeståndstalan lämnas utan bifall.

Målnummer T 660/93