RH 1996:135
Fråga vid utmätning om betydelsen av gäldenärens invändningar om att betalningsskyldigheten har fullgjorts av någon annan och att han väckt negativ fastställelsetalan mot borgenären i angivna hänseende.
Genom en av Göteborgs tingsrätt den 1 oktober 1993 meddelad deldom förpliktades C.H. efter medgivande av käromålet att på grund av en borgensförbindelse solidariskt med huvudgäldenärerna A.J. och M.H-J. till Gota Bank Götabanken betala 2 008 181 kr jämte ränta. Bankens fordran övertogs sedermera av Retriva Kredit Aktiebolag (Retriva) som hos kronofogdemyndigheten i Göteborgs och Bohus län begärde verkställighet av domen. I anledning av Retrivas begäran verkställde kronofogdemyndigheten vid fyra tillfällen under år 1995 utmätning i C.H:s egendom.
Sedan C.H. gjort gällande att hinder förelåg mot verkställighet tog kronofogdemyndigheten i beslut den 16 februari 1996 ställning till de framförda invändningarna och anförde att dessa inte hindrade fortsatt verkställighet.
C.H. överklagade beslutet och yrkade att tingsrätten skulle förordna att vidare verkställighet inte fick äga rum och att utmätt egendom skulle gå åter.
C.H. anförde till stöd för sin talan bl.a. följande: Han har vid Stockholms tingsrätt väckt talan mot Retriva och yrkat bl.a. att tingsrätten skall fastställa att Retriva numera inte har någon fordran på honom på grund av hans borgensåtagande för M.H-J. och A.J.. Enligt 3 kap. 21 § andra stycket utsökningsbalken får verkställighet inte äga rum om svaranden gör gällande att ett rättsligt förhållande som rör parternas mellanhavanden utgör hinder mot verkställighet och invändningarna inte kan lämnas utan avseende. Den omständigheten att det pågår rättegång mellan honom och Retriva tillsammans med rekvisitet i ifrågavarande lagrum torde enligt gängse bevisvärderingsprinciper inte kunna tolkas annorlunda än att man enbart behöver visa att det föreligger antaglig grund för att talan i målet kan komma att ha framgång. Redan den omständigheten att Stockholms tingsrätt har upptagit fastställelsetalan till behandling visar att hans invändningar inte är uppenbart ogrundade och att han således har grund för sin talan. Han får därmed anses ha uppfyllt beviskravet i 3 kap. 21 § andra stycket utsökningsbalken, vilket medför hinder för kronofogdemyndigheten att vidtaga vidare verkställighet.
Göteborgs tingsrätt (1996-03-20. tf. rådmannen Gunilla Åkerman) lämnade överklagandet utan bifall.
Som skäl för beslutet anförde tingsrätten: Av utredningen i målet framgår att C.H. enligt tingsrättens deldom av den 1 oktober 1993 i mål T 2159-93 har förpliktats att betala 2 008 181 kr jämte ränta. C.H. har nu gjort gällande att det enligt 3 kap. 21 § andra stycket utsökningsbalken föreligger hinder mot verkställighet av deldomen eftersom han i ett mål vid Stockholms tingsrätt har väckt talan mot Retriva och yrkat att tingsrätten skall fastställa att svaranden inte längre har någon fordran på honom i anledning av hans borgensåtagande för M.H-J. och A.J..
Grunden för den fastställelsetalan som C.H. för mot Retriva vid Stockholms tingsrätt är att den fordran som Retriva har på honom i anledning av deldomen är betald. Bestämmelsen i 3 kap. 21 § andra stycket utsökningsbalken är tillämplig även beträffande invändning om betalningsskyldighet. En sådan invändning kan emellertid regelmässigt endast beaktas om den styrks. C.H. har inte mot Retrivas bestridande visat att han har fullgjort den betalningsskyldighet som ålagts honom genom deldomen. Den omständigheten att C.H. nu väckt talan mot Retriva för att få fastställt att svaranden inte längre har någon fordran på honom utgör enligt tingsrättens mening inte något hinder mot fortsatt verkställighet.
C.H. överklagade beslutet och yrkade att hovrätten skulle undanröja utmätningen.
Retriva bestred ändring.
Hovrätten för Västra Sverige (1996-08-27 hovrättslagmannen Dan Fernqvist samt hovrättsråden Sigvard Helin och Kent Jönsson, referent) meddelade prövningstillstånd och avslog överklagandet.
Som skäl för beslutet anförde hovrätten: Enligt 3 kap. 21 § första stycket första meningen utsökningsbalken får verkställighet inte äga rum om svaranden visar att han har fullgjort betalningsskyldighet eller annan förpliktelse som ansökningen om verkställighet avser. Bestämmelsen torde böra tolkas så att det inte bara är fråga om fall där gäldenären själv har fullgjort betalningsförpliktelsen utan också om situationer där den har upphört genom att borgenären har fått sin betalning på något annat sätt som t.ex. i detta fall genom realisation av säkerheter (jfr Gregow: Utsökningsrätt 2 uppl. s 72f). Enligt detta synsätt har C.H. för att förhindra vidare verkställighet att visa att den förpliktelse som den bakomliggande exekutionstiteln avser har upphört. Han har gjort gällande att Retriva har blivit fullt tillgodosett genom försäljning av fastigheter som var pantförskrivna som säkerhet för samma fordran som C.H:s borgensansvar har avsett. Retriva har häremot invänt att det kvarstår en fordran på C.H. om 547 481 kr. C.H. har häremot inte anfört någon bevisning för sitt påstående om att han på grund av betalning skulle vara befriad från sitt borgensansvar. Han har följaktligen inte visat att betalningsförpliktelsen har fullgjorts.
C.H. har vidare gjort gällande att det mellan Retriva och syskonen H, efter de aktuella domarna i tingsrätt och hovrätt, träffats ett förlikningsavtal, som är av betydelse för fastställandet av hans förpliktelser mot Retriva. Han har därvid åberopat en kopia av ett avtal, som inte är underskrivet av någon företrädare för Retriva. Bolaget har anfört att man inte har godtagit det utkast till förlikning som förelegat och bestritt att det ingåtts något avtal av angivet slag. Mot denna bakgrund finner hovrätten att C.H:s invändning mot verkställigheten i denna del kan lämnas utan avseende (se 3 kap. 21 § andra stycket utsökningsbalken).
C.H. har också åberopat att han vid Stockholms tingsrätt har väckt en negativ fastställelsetalan mot Retriva. Detta förhållande påverkar enligt hovrättens mening inte på något sätt bedömningen i verkställighetsmålet.