RH 1996:166
Brottsrubricering och påföljd i mål om olaga vapeninnehav. - Referat nr 6 av totalt 15 hovrättsdomar som meddelats under år 1996 (referat RH 1996:161-175). Domarna har antingen vunnit laga kraft eller också har prövningstillstånd inte meddelats. I referaten har angivits de brott för vilka ansvar ådömts i målet, påföljd samt de skäl som anförts. Skiljaktiga meningar har inte redovisats.
Gärning: T.P. har den 26 december 1995 i Sundsvall uppsåtligen innehaft ett kort handeldvapen, sannolikt en pistol, med ammunition, utan att vara därtill berättigad. Brottet är grovt, enär innehavet avsett ett särskilt farligt vapen jämte skarp ammunition till vapnet.
Rubricering: olaga vapeninnehav, grovt brott (37 § 2 st. vapenlagen (1973:1176)).
Anmärkning: T.P. förekommer under elva avsnitt i kriminalregistret. Han dömdes senast den 5 april 1995 för häleri, narkotikabrott och vårdslöshet i trafik till fängelse tio månader. T.P. frigavs villkorligt från straffverkställigheten den 16 september 1995 med en återstående strafftid av tre månader tio dagar. Prövotiden utgår den 16 september 1996.
Påföljd: fängelse sex månader jämte förverkande av den villkorligt medgivna friheten (avser även ringa narkotikabrott).
Skäl: (Tingsrätten: Det olaga vapeninnehavet skall på de skäl åklagaren gjort gällande bedömas som grovt.) Hovrätten ansluter sig till tingsrättens bedömning av brottet. - Det olaga vapeninnehavet är ett brott av sådan art att påföljden normalt skall bestämmas till fängelse. T.P. har dessutom återfallit i brott under prövotiden för den villkorliga frigivningen. Starka skäl talar därför för att välja fängelse som särskild påföljd för det olaga vapeninnehavet och narkotikabrottet. Det har beträffande hans personliga förhållanden framkommit att han har ett långvarigt missbruk med upprepad kriminalitet bakom sig. Av kompletterande yttrande från frivårdsmyndigheten framgår att T.P. är starkt motiverad att påbörja en mera långsiktig rehabilitering tillsammans med sin familj. Ett familjehem har utsetts och hans familj har funnit sig väl tillrätta där. Frivårdsmyndigheten har uttalat att goda förutsättningar för kontraktsvård föreligger och därför föreslagit skyddstillsyn med särskild behandlingsplan. Hovrätten finner dock att skälen för fängelse väger tyngst. Med hänsyn till att T.P. återfallit i brott relativt kort tid efter den villkorliga frigivningen och att det är fråga om allvarlig brottslighet i båda fallen, bör den villkorligt medgivna friheten helt förverkas. Fängelsestraffets längd bör utifrån brottslighetens straffvärde bestämmas till det minimum som är stadgat för olaga vapeninnehav, grovt brott.