RH 1996:21
En konkursförvaltares arvode har satts ned med hänsyn till att han gett in konkursbouppteckning, förvaltarberättelse och första halvårsberättelse för sent.
Nya Tidskrifts Aktiebolag Folket i Bild i likvidation försattes i konkurs den 30 april 1993. Till konkursförvaltare förordnades advokaten D.J.. Edgångssammanträde hölls den 11 juni 1993. Bouppteckningen inkom till tingsrätten den 8 juni 1993. Förvaltarberättelsen inkom den 25 januari 1994 och första halvårsberättelsen var daterad i slutet av juni 1994. Bouppteckningen inkom alltså fyra dagar för sent och förvaltarberättelsen omkring tre månader för sent, medan första halvårsberättelsen var omkring fem månader försenad.
D.J. begärde ersättning för uppdraget som konkursförvaltare med 22 343 kr, varav 21 875 kr - 17 500 kr exklusive mervärdesskatt - för arbete.
Tillsynsmyndigheten anförde att D.J. brustit i omsorg vid uppdragets utförande genom att bouppteckning, förvaltarberättelse och första halvårsberättelse inkommit starkt försenade och att ersättningen för arbete därför skulle sänkas med 5 000 kr till 12 500 kr exklusive mervärdesskatt.
Handens tingsrätt (1995-11-22, rådmannen Kristina Lövgren) bestämde D.J:s arvode till av honom yrkat belopp, dvs. 21 875 kr inklusive mervärdesskatt.
I skälen anförde tingsrätten följande. Tingsrätten delar visserligen tillsynsmyndighetens uppfattning att det är angeläget att föreskrivna handlingar inges i rätt tid. Tingsrätten har uppfattningen att förvaltare normalt fått anstånd att inkomma med förvaltarberättelse bara inte återvinningsfristen kommit att överskridas. Tingsrätten anser dock inte att förvaltaren brustit i omsorg vid uppdragets utförande i sådan mån att detta bör föranleda en nedsättning av arvodet.
Staten genom tillsynsmyndigheten överklagade tingsrättens beslut och yrkade att hovrätten skulle fastställa D.J:s ersättning för arbete till 12 500 kr exklusive mervärdesskatt.
D.J.. bestred ändring. Till grund för bestridandet anförde han huvudsakligen att förseningen gällande bouppteckningens ingivande berodde på att det rådde semestertider och i övrigt att det under åren 1993-1994 rådde stor arbetsbelastning på advokatbyrån, att han skulle ha erhållit anstånd med ingivande av förvaltarberättelsen om han begärt sådant, eftersom anstånd regelmässigt beviljades av tingsrätten, att förvaltarberättelsen ingivits inom återvinningsfristen ett år, varför borgenärerna haft tid att föra återvinningstalan, samt att borgenärerna inte heller på annat sätt lidit någon som helst rättsförlust av förseningarna.
Svea hovrätt (1996-02-16, hovrättslagmannen Lars Eklycke, hovrättsrådet Hans Palmcrantz och tf. hovrättsassessorn Ulrika Bentelius Egelrud, referent) bestämde D.J:s ersättning till 15 000 kr exklusive mervärdesskatt för arbete och uttalade i skälen följande.
I 7 kap.konkurslagen (1987:672) finns bestämmelser om frister för förvaltarens ingivande av olika handlingar. Sålunda skall bouppteckning ges in till rätten och tillsynsmyndigheten så snart som möjligt och senast en vecka före edgångssammanträdet (13 § fjärde stycket). S.k. förvaltarberättelse skall snarast och senast sex månader från konkursbeslutet skickas till rätten, tillsynsmyndigheten och varje borgenär som begär det (15 § andra stycket). Om konkursen inte är avslutad då sex månader förflutit efter edgångssammanträdet skall s.k. halvårsberättelse inom en månad därefter inges till tillsynsmyndigheten (20 § första stycket).
Förvaltaren har inte följt de frister som anges i konkurslagen. Vid bedömningen av om detta innebär att han har brustit i omsorg måste följande beaktas. Fristernas huvudsakliga syfte är att medverka till skyddet för borgenärerna i konkursen. Fristernas längd har bestämts utifrån vad som typiskt sett kan antas vara ändamålsenligt i en konkurs, och en väsentlig del av tryggheten för borgenärerna ligger just i att fristerna är förutbestämda i lag och i princip skall följas i alla konkurser. Den omständigheten att det i efterhand kan konstateras att en försening faktiskt sett inte medfört några rättsförluster för borgenärerna innebär inte att förseningen kan anses godtagbar. Inte heller kan det förhållandet att tingsrätten mer eller mindre regelmässigt brukar bevilja anstånd med en viss åtgärd anses innebära att det är ursäktligt av förvaltaren att själv tillåta sig en försening. Att förvaltaren haft en hög arbetsbelastning medför självfallet inte heller att förseningar är godtagbara.
Det anförda leder hovrätten till slutsatsen att D.J. genom förseningarna brustit i omsorg i sådan grad att det bör påverka hans rätt till ersättning för arbete. Hovrätten anser det därvid skäligt att den begärda ersättningen för arbete - 17 500 kr exklusive mervärdesskatt - sätts ned till 15 000 kr exklusive mervärdesskatt.