RH 1997:136

Gärningar: 1. P.F., född den 20 maj 1979, P.K., född den 20 november 1979, M.L., född den 18 december 1978, och (T.Å.) har på kvällen den 27 september 1996 gemensamt och i samråd planerat att råna en taxichaufför. De har därefter den 28 september omkring midnatt i enlighet med överenskommelsen vid Gustav Adolfs torg tagit en taxi, som körts av M.K. och beställt körning till Serenadgatan, Vid ankomsten dit har de angripit M.K. med våld och hot som inneburit trängande fara för M.K. och tillgripit hans plånbok, innehållande 1.600-1.700 kr och en mobiltelefon. Härvid har (T.Å.) fattat tag i M.K:s hår, hotat honom med en kniv riktad mot hans ena kind och skrikit “hit med pengarna”. P.F. har tagit hand om plånboken och dragit ur sladden till bilens kommunikationsradio. P.K. har tillhandahållit den av (T.Å.) använda kniven och tillgripit mobiltelefonen. M.L. har genom sin närvaro styrkt de övriga gärningsmännen i deras uppsåt att genomföra brottet och säkrat det numerära övertaget. Efter tillgreppet har samtliga delat på pengarna. Telefonen har P.K. överlämnat till (T.Å.), som senare sålt den till M.L.. (Rån)

2. Något efter rånet i punkt 1 har P.F., P.K., M.L. och (T.Å.) gemensamt och i samråd planerat att råna ytterligare en taxichaufför. Sålunda har de omkring klockan 03.00 den 28 september 1996 tagit en taxi på Bergsgatan i Malmö och beställt körning till Högaholm. Taxin har körts av Z.C.. Vid slutet av färden har de angripit Z.C. med våld och hot, som inneburit trängande fara och tvingat Z.C. att överlämna cirka 1.600 kr. Vidare har de ryckt bort kablarna till kommunikationsradion och taxametern i bilen. Härvid har (T.Å.) fattat tag i Z.C:s hår och dragit hans huvud bakåt, satt en kniv mot hans hals och yttrat “fram med pengarna annars ska jag snitta dig”. (T.Å.) har också riktat kniven mot Z.C:s midja och sagt att han skulle överlämna sitt guldarmband, vilket Z.C. inte gjort. (T.Å.) har tagit hand om pengarna. P.F. har dragit ner kommunikationsradion och taxametern från dess fästen. P.K. och M.L. har genom sin närvaro styrkt de övriga i deras uppsåt vid genomförandet av gärningen och säkrat det numerära övertaget. Efter rånet har samtliga delat på pengarna. (Rån)

3. M.L. och (T.Å.) har natten mellan den 10 och 11 oktober 1996 tillsammans och i samråd beslutat att göra ett inbrott i Bellevuestadion i Malmö. Enligt överenskommelsen har (T.Å.) berett sig tillträde till lokalerna medan M.L. hållit vakt utanför. Vid inbrottet har tillgripits cirka 4.000 kr i kontanter. Efter tillgreppet har M.L. och (T.Å.) delat pengarna. (Stöld)

4. Någon gång den 10-11 oktober 1996 har M.L., (T.Å.) och (H.N.) gemensamt och i samråd planerat att utföra ett rån mot Bellevue Stadion i Malmö. I denna avsikt har de tillsammans uppehållit sig utanför Bellevue Stadion på kvällen den 11 oktober för att studera de anställdas rutiner, flyktväg m.m. Den 18 oktober har E.P., född den 3 juli 1979, och (J.G.) av (T.Å.) vidtalats att delta i rånet. Den 18 oktober 1996 omkring klockan 19.00 har M.L.,(H.N.), (T.Å.),( J.G.) och E.P. begett sig till Bellevue Stadion i en av (T.Å.) hyrd bil. M.L. har kört bilen. I enlighet med vad som överenskommits har (J.G.) och E.P. utanför Bellevue Stadion gemensamt och i samråd övermannat J.K., som kommit för att hämta C.K.. Härvid har E.P. sprayat tårgasspray i ansiktet på J.K., i följd varav J.K. tillfogats smärta och obehag i ögonen. (J.G.) har hotat J.K. på sätt som för J.K. framstått som trängande fara genom att rikta en pistolattrapp och uttala “stanna annars skjuter jag”. Under pistolhot har (J.G.) tvingat J.K. att lägga sig på marken och satt handbojor på honom. I enlighet med den uppgjorda planen har (H.N.) och (T.Å.) gått in mot Bellevue Stadion maskerade och med var sin pistolattrapp och där medelst våld och hot, som framstått som trängande fara, tilltvingat sig en mindre summa pengar, Härvid har (T.Å.) under pistolhot tvingat A.O. att lägga sig på golvet och bundit hans händer med tejp. (H.N.) har sparkat A.O. i huvudet medan han legat på golvet. Av sparken har A.O. känt smärta och fått en skada i käken. (H.N.) har under pistolhot tvingat C.K. att överlämna pengar och nycklar till lokalen samt - då ytterligare pengar inte kunde hittas - tvingat henne att lägga sig på golvet och tejpat hennes handleder. M.L. har under rånet suttit i flyktbilen med uppgift att köra från platsen efter rånet. (M.L.: rån. E.P.: medhjälp till rån)

5. P.F., M.L. och (T.Å.) har den 24 oktober 1996 gemensamt och i samråd planerat att råna en livsmedelsbutik i Smygehamn. I uppsåt att utföra rånet har de tillsammans nämnda dag strax före klockan 21.00 tillsammans i en av (T.Å.) hyrd bil, vilken försetts med falska registreringsskyltar, kört till Servusbutiken på Strandvägen i Smygehamn. P.F. och (T.Å.) har maskerade och beväpnade med en pistolattrapp uppehållit sig utanför butiken. Brottet har inte fullbordats på grund av att en person passerat i närheten av P.F. och (T.Å.). Fara för brottets fullbordan har förelegat. M.L. har kört bilen från platsen. (Förberedelse till rån)

6. P.F., M.L. och (T.Å.) har den 25 oktober 1996 gemensamt och i samråd planerat att råna Konsumbutiken på Serenadgatan i Malmö. De har tillsammans kört till butiken omkring klockan 20.40 i en av T.Å. föregående dag hyrd personbil. Vid rånet har P.F. och J.Å. maskerade gått in i butiken och medelst hot med en pistolattrapp, vilket framstått som trängande fara, tilltvingat sig 3.500 kr i kontanter. Härvid har (T.Å.) tvingat C.J. att lägga sig ner på golvet och genom att rikta pistolen mot J.J. tvingat henne att överlämna pengarna till honom. P.F. har hållit vakt vid entrén. M.L. har suttit i bilen, som falskskyltats, och kört den från platsen efter rånet. Samtliga tre har delat på pengarna.(Rån)

7. P.F., M.L. och (T.Å.) har på kvällen den 31 oktober 1996 tillsammans och i samråd olovligen tagit och brukat personbilen JGD 297, som stått uppställd på Gånglåtsvägen i Malmö. (Tillgrepp av fortskaffningsmedel)

8. P.F. och M.L. har den 1 november 1996 tillsammans och i samråd olovligen tagit och tillägnat sig en registreringsskylt från personbilen HPG 628, som stått uppställd på Folksångsgatan i Malmö. Skylten har därefter monterats på den under p 7 omnämnda bilen JGD 297. (Stöld)

9. P.F., M.L., (T.Å.) och (F.J.) har gemensamt och i samråd den 1 november 1996 planerat att råna livsmedelsbutiken Virentofta livs på Virentoftagatan i Malmö. De har med den under p 7 nämnda bilen kört till affären omkring klockan 19.30. Härefter har (F.J.) och (T.Å.) gått in i butiken där de medelst en pistolattrapp tilltvingat sig 1.890 kr i kontanter. Hotet har bestått i att (F.J.) riktat pistolen mot en kund i butiken och mot butiksföreståndaren A.N.. Hotet har för A.N. framstått som trängande fara. (T.Å.) har uttalat “detta är ett rån, ge oss pengar” eller liknande och sagt till M.P., anställd i butiken, att hon skulle stå stilla. Uttalandena har framstått som trängande fara. Under rånet har P.F. och M.L. suttit i bilen med motorn igång. Efter brottet har P.F. kört bilen från platsen. Samtliga gärningsmän har fått del av de pengar som tillgripits. (Rån)

Personliga förhållanden: Varken P.F., M.L., P.K. eller E.P. förekommer i kriminalregistret och är tidigare ostraffade. De lever under ordnade sociala förhållanden och med goda hemförhållanden. Frivården Malmö Södra har föreslagit att nämnda tilltalade döms till skyddstillsyn med samhällstjänst. Frivården har motiverat behovet av övervakning med att de tilltalade varit delaktiga i allvarlig brottslighet som inte kan ses som en ungdomsförseelse som är ett försök att “testa” gränser. Frivården har vidare föreslagit att samtliga inom ramen för en eventuell skyddstillsyn skall genomgå ett påverkansprogram kallat “Motbilder” som riktar sig till ungdomar som uppvisar en kriminell livsstil eller är på väg in i en sådan. Programmet är tänkt att pågå under sju veckor, två gånger i veckan. - Samtliga här berörda tilltalade har samtyckt till att ådömas samhällstjänst och har undertecknat särskilt upprättade kontrakt avseende det tilltänkta påverkansprogammet “Motbilder”.

Påföljd vid tingsrätten: P.F.: fängelse ett år sex månader.

M.L.: fängelse ett år sex månader.

P.K.: skyddstillsyn jämte fängelse tre månader.

E.P.: skyddstillsyn med samhällstjänst 160 timmar.

Yrkanden i hovrätten: P.F. yrkade skyddstillsyn i förening med samhällstjänst.

M.L. yrkade skyddstillsyn i förening med samhällstjänst.

P.K. yrkade enbart skyddstillsyn.

E.P. yrkade villkorlig dom.

Påföljd i hovrätten: P.F.: skyddstillsyn och fängelse tre månader.

M.L.: skyddstillsyn och fängelse tre månader.

P.K.: skyddstillsyn med samhällstjänst 180 timmar.

E.P.: skyddstillsyn med samhällstjänst 150 timmar.

Skäl: Som tingsrätten framhållit är den aktuella brottsligheten av allvarlig karaktär och har ett högt straffvärde. De tilltalade är dock mycket unga. Brotten har utan undantag begåtts med (T.Å.) som initiativtagare och pådrivare. De tilltalade har alla vittnat om hans stora övertalningsförmåga. De har berättat hur de först ställt sig tveksamma till att delta i brotten och sedan fallit till föga när (T.Å.) fortsatt att “tjata”. De lever alla under goda sociala förhållanden och har såvitt känt inte tidigare gjort sig skyldiga till brott. Ingen av dem har riktigt kunnat förklara hur det kom sig att de gick med på att delta i rånbrotten. Det framstår som uppenbart att en bidragande anledning varit att de på grund av sin omognad kunnat övertalas till detta och att de handlat under stark påtryckning av en ledare. Vad som nu sagts bör enligt hovrättens bedömning beaktas i förmildrande riktning vid fastställandet av brottens straffvärde. Även med beaktande härav har rånbrotten dock ett så högt straffvärde att de normalt skulle ha lett till långvariga fängelsestraff om de hade begåtts av någon som hade fyllt tjugoett år. - Som tingsrätten antecknat har frivårdsmyndigheten föreslagit att de tilltalade skall dömas till skyddstillsyn i förening med samhällstjänst. Vidare har myndigheten föreslagit att de skall genomgå ett påverkansprogram kallat “Motbilder”, som är tänkt att pågå två gånger i veckan under sju veckor. - Frivårdsinspektören C.L., Frivårdsmyndigheten Malmö Södra, har lämnat följande uppgifter i hovrätten. Frivårdsmyndigheten har hållit ett informationsmöte för de tilltalade efter huvudförhandlingen i tingsrätten. Till mötet kallades både de som dömts till skyddstillsyn och de som dömts till fängelse vid tingsrätten. Hon gör bedömningen att påverkansprogrammet skulle kunna ge ett särskilt positivt resultat på grund av att dessa ungdomar framstår som så lättpåverkade. Det planeras att de skall delta i samma grupp under programmet, eftersom de delar samma upplevelse av att ha blivit påverkade av en ledare och brotten har samband med varandra. - Mot bakgrund av att de tilltalade framstår som lättledda och att de har låtit sig dras in i mycket allvarlig brottslighet under påverkan av en kamrat finns det enligt hovrättens uppfattning anledning att anta att en skyddstillsyn skulle kunna bidra till att de i framtiden avhåller sig från brott. Den planering som redovisats från frivårdsmyndighetens sida talar i samma riktning. Hovrätten delar därför frivårdsmyndighetens och tingsrättens bedömning att skyddstillsyn i och för sig framstår som en lämplig påföljd för var och en av de tilltalade. Frågan är emellertid om en sådan påföljd utgör en tillräckligt ingripande åtgärd med hänsyn till brottens straffvärde. Beträffande samtliga tilltalade - utom E.P. - är frågan om de skall dömas till frihetsberövande påföljd eller ej. Vid valet skall särskilt beaktas de skäl som talar för en lindrigare påföljd än fängelse. - Att de tilltalade tidigare är ostraffade, lever under ordnade sociala förhållanden och i övrigt framstår som skötsamma ungdomar talar emot att de skall dömas till fängelse. - En annan omständighet som talar i samma riktning är att de tilltalade är mycket unga. P.K. var endast sexton år då han begick brotten. M.L., P.F. och E.P. var sjutton år. - När det gäller ungdomar under arton år krävs synnerliga skäl för att de skall kunna dömas till fängelse. Högsta domstolen har vid ett flertal tillfällen betonat att fängelse bör komma i fråga för dem bara i sällsynta undantagsfall. Det finns flera exempel på att Högsta domstolen även vid förhållandevis allvarlig brottslighet har valt andra påföljder än fängelse, när de tilltalade inte varit myndiga. Som en viktig synpunkt har härvid framhållits att frihetsstraff särskilt för unga människor kan få en starkt nedbrytande effekt. - P.K. har gjort sig skyldig till två taxirån. Dessa skall visserligen enligt hovrättens bedömning inte anses som grova, men de har trots detta ett straffvärde som ligger betydligt över straffminimum för rån. Enbart skyddstillsyn är därför inte en tillräckligt ingripande påföljd i hans fall. Valet står i stället mellan att förena den honom ådömda skyddstillsynen med fängelse eller med samhällstjänst. Visserligen är samhällstjänst enligt lagens förarbeten avsedd i första hand för sådana brottslingar som antingen återfaller i inte alltför allvarliga förmögenhets - eller våldsbrott eller som med hänsyn till brottets art skall dömas till ett kortare fängelsestraff. Av uttalanden i förarbetena framgår emellertid att samhällstjänst i undantagsfall kan komma i fråga även om brottets straffvärde uppgår till ett år eller mer (jfr prop. 1989/90:7 s.19 f.). Med hänsyn till P.K:s mycket låga ålder bör ett sådant undantagsfall anses föreligga, och påföljden skall bestämmas till skyddstillsyn i förening med samhällstjänst. Det alternativa straffet bör bestämmas till åtta månaders fängelse och tiden för det oavlönade arbetet till etthundraåttio timmar. - M.L. har deltagit vid de två taxirånen samt vid rånet mot Bellevuestadion och Virentofta livs. Han har dessutom gjort sig skyldig till förberedelse till rån i ett fall, två stölder, varav den ena ägt rum på Bellevuestadion, samt ett tillgrepp av fortskaffningsmedel. P.F. har deltagit i samma brott, så när som på rånet respektive stölden på Bellevuestadion. På de av tingsrätten anförda skälen finner hovrätten att påföljden för M.L. och P.F. skall bestämmas lika. Straffvärdet av den brottslighet de gjort sig skyldiga till är sådan att skyddstillsyn inte är en tillräckligt ingripande påföljd ens om den kombineras med en omfattande samhällstjänst. Synnerliga skäl föreligger därför för att döma till fängelse. Genom kombinationspåföljden skyddstillsyn med fängelse ges dock en viss möjlighet att döma till skyddstillsyn även när straffvärdet är högt. Vid en sammanvägning av de förhållanden som påverkar valet av påföljd finner hovrätten att M.L. och P.F. bör dömas till skyddstillsyn i förening med fängelse. Fängelsetiden måste dock sättas så högt som tre månader. - E.P. har gjort sig skyldig till medhjälp till rånet på Bellevuestadion. Liksom de övriga får han anses ha behov av skyddstillsyn. Villkorlig dom är således inte någon adekvat påföljd i hans fall; inte heller kan den anses utgöra en tillräckligt ingripande åtgärd mot detta brott. Hovrätten anser därför liksom tingsrätten att han skall dömas till skyddstillsyn. Enbart skyddstillsyn är dock inte heller en tillräcklig påföljd med hänsyn till brottets straffvärde. Skyddstillsynen skall därför, som tingsrätten funnit, förenas med samhällstjänst. Vid en jämförelse med den straffmätning som hovrätten tillämpar beträffande de övriga inblandade och med beaktande av E.P:s ålder finner hovrätten att alternativstraffet bör bestämmas till fängelse i sex månader. Detta svarar mot samhällstjänst i etthundrafemtio timmar.