RH 1997:37
Enligt 5 § 4 lagen (1977:595) om erkännande och verkställighet av nordiska domar på privaträttens område skall skuldebrev, som enligt norsk lag kan utgöra grund för verkställighet utan rättegång, under vissa förutsättningar verkställas i Sverige på ansökan. En norsk bank ansökte om verkställighet i Sverige av tre skuldebrev av nyssnämnda slag. Eftersom det inte var utrett att samtliga i norsk och svensk lag föreskrivna villkor för verkställighet var uppfyllda avslogs ansökningen.
Kronofogdemyndigheten i Älvsborgs län, Boråskontoret, biföll i beslut den 12 september 1995 en ansökan av Christiania Bank og Kreditkasse (Kreditkassen) om verkställighet av tre norska skuldebrev/gjeldsbrev.
M.H. överklagade beslutet till tingsrätten med yrkande att kronofogdemyndighetens beslut skulle undanröjas. Han anförde därvid bl.a. följande. Han bestrider betalningsskyldighet enligt skuldebreven. Han köpte en lägenhet i Oslo i oktober 1988 för en köpeskilling av 660 000 NKR. Samtliga aktuella lån, om sammanlagt 750 000 NKR, hänför sig till lägenhetsköpet. Kreditkassen köpte lägenheten på tvångsauktion i juni 1992 för 350 000 NKR. Enligt en värdering gjord i mars 1992 var marknadsvärdet emellertid 870 000 NKR. I juli 1994 sålde banken lägenheten för 500 000 NKR. Ett år senare såldes lägenheten för 815 000 NKR. Genom sin hantering med lägenheten måste Kreditkassen på något sätt ha erhållit ersättning för lägenheten som med råge överskrider lånekraven mot honom. Om så inte skett kan ifrågasättas varför Kreditkassen sålde lägenheten för 500 000 NKR när köparen ett år senare kunde sälja lägenheten för 815 000 NKR. Vidare måste noteras att lägenheten värderats till 870 000 NKR bara några månader före det att Kreditkassen köpte lägenheten. Kreditkassens hantering av ärendet är mycket anmärkningsvärd och får anses som något av ett rekord i låg moral.
Vänersborgs tingsrätt (1995-12-08, rådmannen Göran Stenman) avslog, med undanröjande av kronofogdemyndighetens beslut, Kreditkassens ansökan om verkställighet.
I skälen för beslutet anförde tingsrätten:
Lagen (1977:595) om erkännande och verkställighet av nordiska domar på privaträttens område (Nordiska verkställighetslagen) är tillämplig vid verkställighet i Sverige av skuldebreven. - Enligt 5 § 4 p. Nordiska verkställighetslagen skall verkställighet ske här i riket av skuldebrev som enligt norsk lag kan utgöra grund för verkställighet utan rättegång. - I 10 § Nordiska verkställighetslagen stadgas samtidigt att en ansökan om verkställighet av bl.a. angivna norska skuldebrev skall avslås om gäldenären kommer in med ett bestridande som inte är uppenbart ogrundat. Bestämmelsen är avsedd att utgöra en rättssäkerhetsgaranti i fall där exekutionsurkunden inte har tillkommit efter domstolsprövning eller liknande förfarande. - Vad M.H. i ärendet anfört till stöd för sitt bestridande kan inte anses uppenbart ogrundat. Verkställighet i Sverige av de norska skuldebreven kan därför inte tillåtas.
Kreditkassen överklagade beslutet och yrkade att verkställighet av skuldebreven skulle få ske. Kreditkassen anförde bl.a.: Tvångsauktion av lägenheten hölls vid två olika tillfällen utan att något godtagbart bud erhölls. Vid den tredje auktionen beslutade Kreditkassen att själv ropa in lägenheten för 350 000 kr eftersom det högsta budet stannade på 301 000 kr. Därefter sålde Kreditkassen lägenheten till bästa möjliga köpeskilling. Att budet på 500 000 kr godkändes kan inte anses anmärkningsvärt med tanke på resultatet vid tvångsauktionerna. Det inträffade ger anledning att ifrågasätta den av M.H. åberopade värderingen. M.H. hade även bankens medgivande att själv sälja lägenheten, vilket han inte gjorde.
M.H. bestred ändring.
Hovrätten för Västra Sverige (1996-03-18, hovrättslagmannen Staffan Levén, hovrättsrådet Lennart Morard, referent, och hovrättsassessorn Helena Åhlén) beviljade prövningstillstånd och avslog överklagandet.
I skälen för beslutet anförde hovrätten:
Hovrätten anser att vad M.H. har anfört inte kan anses medföra hinder för verkställighet av skuldebreven.
De i målet ingivna kopiorna av de åberopade skuldebreven har försetts med intyg från det norska justis- och politidepartementet att de utgör sådana skuldebrev som enligt norsk lag får verkställas utan föregående rättegång. I intyget anför departementet vidare att det inte kan uttala sig om vissa i norsk och svensk lag föreskrivna villkor för verkställighet är uppfyllda, bl.a. villkoret om delgivning av betalningsuppmaning och om att gäldenären skall ha varit bosatt i Norge vid tidpunkten för undertecknandet av skuldebreven. Kreditkassen har inte heller på annat sätt visat att dessa villkor är uppfyllda. Eftersom det således inte visats att skuldebreven uppfyller samtliga i lag angivna villkor för verkställighet kan verkställighet inte ske.