RH 1997:90

Åklagaren väckte vid Kristianstads tingsrätt åtal mot U.J. enligt följande gärningsbeskrivningar:

1. Försök till grov varusmuggling. U.J. har den 22 mars 1997 gemensamt och i samråd med annan person i Åhus, Kristianstads kommun, försökt att till riket införa 1 385 800 st cigarretter för vilka tull och skatt skulle ha erlagts, utan att ge dessa tillkänna hos tullmyndigheten. Brottet, som är grovt eftersom det avsett gods av betydande myckenhet, har på grund av tullkontroll inte kommit till fullbordan, men fara därför har förelegat.

2. Olovlig försäljning av alkoholdrycker, olovligt innehav av alkoholdrycker och försök till olovlig försäljning av alkoholdrycker samt olovlig befattning med smuggelgods. U.J. har uppsåtligen och utan att ha rätt till det a) i december 1995 eller i januari 1996 i Åstorp till annan person sålt 756 liter starköl, b) i januari eller februari 1996 i Helsingborg förvärvat 19 liter spritdrycker (whisky), vilka han insett varit föremål för varusmuggling, forslat spriten till Ljungbyhed, där han sålt den till E.S., c) i februari eller mars 1996 till E.S. i Ljungbyhed sålt 24 liter spritdrycker (Litauenvodka), samt d) troligen i mitten av maj 1996 i bl.a. Ljungbyhed innehaft 84 liter spritdrycker (Furst Agureff vodka) i uppenbart syfte att olovligen sälja eller låta sälja dem, vilket han också försökt genom att överlämna spritdryckerna till E.S. för att han skulle hjälpa till med försäljningen, vilket han försökt, varigenom risk för försäljningens fullbordan har förelegat.

Kristianstads tingsrätt (1997-05-15, rådmannen RoseMarie Hansson samt nämndemännen Kay Stark och Tove Treschow) dömde U.J. för försök till grov varusmuggling, olovlig befattning med smuggelgods, olovlig försäljning av alkoholdrycker, försök till olovlig försäljning av alkoholdrycker samt olovligt innehav av alkoholdrycker till fängelse två år.

Beträffande åtalet för försök till varusmuggling angav tingsrätten i domskälen att åklagaren till utveckling av sin talan anfört: Den 22 mars 1997 ankom med färja från Litauen en lastbil med trailer. Ekipaget togs ut för tullkontroll och i lasten, som bestod av tio balar masonitskivor, upptäcktes att det i åtta av balarna fanns hålrum. Dessa hålrum var fyllda med cigarrettlimpor av märket Prince, tillverkade i Danmark men med text i kyrillisk skrift på askarna. Lasten skulle levereras till ett företag vid namn Nordimex i Åstorp. U.J. är ägare till detta företag. Hos lastbilschauffören fann tulltjänstemännen en karta över ett industriområde i Åstorp. På kartan fanns U.J:s namn och mobiltelefonnummer antecknat. Bilföraren hade vid gränspassagen lämnat grön deklaration. Masonitbalarna var emballerade med plast och spännband. Vid en husrannsakan i en av U.J. förhyrd lagerlokal i Åstorp fann man nio liknande balar med masonit samt två brutna balar. Eftersom skivorna i de nio balarna inte låg jämnt föreföll dessa inte vara originalförpackade utan hade packats om. Vid husrannsakan återfanns även en skiss med text på litauiska. Skissen visar en rektangel med angivna mått som överensstämmer med måtten på de levererade masonitskivorna. I rektangeln är en mindre rektangel inritad och visar hur smugglingen skall gå till. Efter husrannsakan har inbrott skett i lokalen. Balarna har då undersökts och efter inbrottet var endast en av balarna intakt. U.J. har för lagerlokalen betalt hyra med 15 000 kr för två månader. Han har vidare betalt införselavgifter för de två tidigare lasterna med 15 838 respektive 16 526 kr och för den nu aktuella lasten med 16 658 kr. U.J. har vidare inköpt en truck att använda i lagerlokalen. Hos U.J. har återfunnits en lapp med antecknade namn och siffror. Priset för en limpa cigarretter på den "svarta" marknaden är 180 kr.

Efter att ha redogjort för vad U.J. och ett vittne berättat gjorde tingsrätten följande bedömning: En last med masonitskivor innehållande ett stort parti cigarretter har kommit till Sverige och är i enlighet med ett avtal om masonitleveranser destinerade till U.J:s företag i Åstorp. U.J. har förnekat kännedom om att lasten skulle innehålla annat än masonit. Klart är vidare att två tidigare leveranser kommit till U.J. från Litauen i enlighet med det åberopade avtalet. Åklagaren har med en del av sin bevisning, bland annat fotografier och sakkunnigutredning, velat styrka att även de tidigare leveranserna av masonit till U.J. innehållit smuggelgods och att U.J. således känt till att lasten som kom till Åhus den 22 mars också innehöll smuggelgods. I den lagerlokal som han hyrt för de två månader som leveranserna skulle äga rum fanns vid husrannsakan 11 balar masonit. Varje leverans bestod av 10 balar. De balar som fanns hos U.J. var inte originalförpackade utan hade uppenbarligen "balats" om. Spill från masonitlasten har kastats på soptippar. U.J. har uppgett att han vid lossningen med truck skadade vissa skivor och därför balade om några balar och att han sedan sågade sönder de skadade skivorna och kastade dem på tippen. Genom sakkunnigutlåtandena finner tingsrätten i vart fall visat att de balar med masonit som fanns i U.J:s lager varit föremål för ompackning och att detta skett i U.J:s lokal. Dennes förklaring till varför så skett och i hur stor omfattning bär inte sannolikhetens prägel. Mycket talar därför för att varusmuggling förekommit också i samband med tidigare leveranser.

Åklagaren har i målet lagt U.J. till last att han gemensamt och i samråd med annan gjort sig skyldig till försök till varusmuggling som är grov med hänsyn till att det avsett gods av betydande myckenhet. Den av åklagaren åberopade skissen talar starkt för att den - som åklagaren påstår - visar hur smugglingen skall gå till. Skissen har anträffats hos U.J. på dennes kontor. Han har inte kunnat lämna någon godtagbar förklaring till varför den försetts med den inre rektangeln. U.J. påstår att han sålt i stort sett hela den första lasten med masonit. Han vet emellertid inte var fakturan för den försäljningen finns men han påstår att köparen var en grek som S.K. kände och som han förmedlade kontakt med samt att denne också tolkade vid försäljningen. Enligt U.J. tog S.K. hand om kvittot för att få det kompletterat med köparens namn. Han vet inte alls vem köparen är eller var denne kan återfinnas. Leverans nummer två är kvar på lagret enligt U.J.. S.K. har under ed förnekat att han förmedlat försäljning av någon masonit och han har även under ed berättat att U.J. tidigt på morgonen den 24 mars kommit till honom och bett honom skaffa fram ett kvitto på försåld masonit. Det är att märka att denna begäran från U.J. framställts redan innan denne fått veta något om att tullen hittat smuggelgods i den till honom destinerade leveransen av masonit men efter det att U.J. märkt att något hänt som hindrat att lasten nådde honom som beräknat redan lördagen den 22 mars.

Genom S.K:s vittnesmål, som vinner stöd av den skriftliga bevisningen får anses styrkt att någon försäljning av masonit inte har skett. De masonitbalar som således saknas har enligt tingsrättens uppfattning med till visshet gränsande säkerhet varit försedda med hålrum på samma sätt som i den nu aktuella lasten. U.J. har vidare, med hänsyn till att han redan lagt ut stora summor i förhållande till sin ekonomiska situation utan att dittills ha fått tillbaka något, agerat med anmärkningsvärd brådska för att under lördagen den 22 mars mot utgivande av ytterligare icke ringa belopp i kontanter få lasten levererad till Åstorp. Alla dessa fakta talar mycket starkt emot att det skulle röra sig om enbart svårsålda masonitskivor som U.J. väntade. Tingsrätten finner att det istället kan hållas för visst att U.J. visste att lasten innehöll smuggelgods och att det var det leveranserna egentligen handlade om. Åtalet är styrkt och skall bedömas som åklagaren angett.

När det gäller övriga åtalspunkter fann tingsrätten dessa styrkta genom U.J:s erkännanden och övrig utredning.

I påföljdsdelen anförde tingsrätten följande. Med hänsyn till brottens art, mängden gods och att det synes vara led i organiserad verksamhet bör annan påföljd än fängelse inte komma i fråga. Skäl av personlig natur som skulle tala däremot har inte framkommit. På grund av gärningarnas straffvärde skall fängelsestraffet bestämmas till två år.

Båda parter överklagade domen. Åklagaren yrkade straffskärpning. U.J. yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalet för försök till varusmuggling eller i vart fall sätta ned fängelsstraffets längd.

Hovrätten över Skåne och Blekinge (1997-10-22, hovrättslagmannen Per Eriksson, hovrättsrådet Roberth Nordh, referent, tf hovrättsassessorn Susanna Helander samt nämndemannen Boel Franzén Sveger) ändrade på så sätt tingsrättens domslut att hovrätten dels beträffande gärningen under åtalspunkt 2 d) dömde U.J. enbart för försök till olovlig försäljning av alkoholdrycker, dels bestämde påföljden till fängelse ett år sex månader.

I hovrätten anförde åklagaren till förtydligande av gärningspåståendet under punkt 1 att U.J. tagit del i försöket till varusmugglingsbrott på så sätt att han beställt leverans av cigarretter från Litauen att mottagas av honom i Sverige och därvid överenskommit med en eller flera personer i Litauen om att cigarretterna skulle smugglas in i Sverige dolda i för ändamålet särskilt upptagna hålrum i emballerade masonitskivor. U.J. hade enligt åklagaren därigenom tagit sådan del i brottet att han var att anse som gärningsman.

Hovrätten gjorde i domskälen följande bedömning.

Av utredningen i målet framgår att den last med masonitskivor som innehöll de i beslag tagna cigarretterna var avsedd att levereras till U.J. i Åstorp. U.J. har gjort gällande att masoniten utgjorde leverans i enlighet med ett avtal, som han träffat med ett företag i Litauen om köp av 40 000 kvm masonit att levereras till Sverige vid sex olika tillfällen under en tvåmånadersperiod, och att han saknat all kännedom om cigarretterna.

Av betydelse för att bedöma köpeavtalets verkliga värde och innehåll är till en början följande. De masonitskivor som avtalet omfattar avviker storleksmässigt från svensk standard, vilket, enligt vad U.J. själv vidgått, medför att de är svårsålda här i landet. Detta kände U.J. till när han tecknade köpeavtalet. Trots detta gjorde han inte några större ansträngningar för att i förväg förvissa sig om att masoniten kunde vidareförsäljas på den svenska marknaden. Avtalet, som avsåg leveranser till ett sammanlagt värde av drygt 260 000 kr, vartill kommer bland annat hyra för lagerlokal om 15 000 kr, har med hänsyn till detta och med beaktande av vad som framkommit om U.J:s ekonomiska förhållanden inneburit ett så betydande ekonomiskt risktagande för U.J. att det redan på denna grund finns anledning att sätta i fråga avtalets verkliga innebörd.

Beaktas skall vidare att U.J. före den i målet aktuella leveransen erhållit två laster med sammanlagt tjugo balar masonit. Av dessa saknades nio balar vid husrannsakan den 24 mars 1997. U.J. har hävdat att han sålt dessa balar till en för honom i övrigt okänd person, vars namn han inte kunnat erinra sig, till ett pris som knappt översteg inköpspriset. Vad U.J. uppgett om försäljningen vinner inget stöd av utredningen i övrigt. Tvärtom har S.K. förnekat U.J:s påstående om att han skulle ha varit U.J. behjälplig vid försäljningen. Andra för U.J. besvärande uppgifter är att man vid husrannsakan på två sopstationer återfunnit masonit av till synes samma storlek och med samma typ av sågmärken, som efter hålrum, som den masonit som togs i beslag av tullen och som innehöll cigarretter.

Nu angivna omständigheter talar med betydande styrka för att köpeavtalet upprättats för sken skull och att det egentliga syftet varit att med masoniten som hjälpmedel olagligt föra in cigarretter från Litauen till Sverige. En ytterligare omständighet som talar för att U.J. tagit del i smugglingsförsöket är att det i en papperskorg på hans kontor anträffats en skiss, som passar väl in som beskrivning på hur smugglingen var avsedd att genomföras.

Hovrätten finner på grund av det anförda ställt utom rimligt tvivel att U.J. känt till att den masonitlast som ankom till Åhus den 22 mars 1997 innehöll cigarretter. U.J. skulle mottaga smuggelgodset i Sverige och har vidare uppenbarligen deltagit i planeringen av hur smugglingen skulle utföras, upptagits som part i skenkontraktet och ordnat lagerlokal. Härigenom har U.J. tagit sådan del i utförandet av brottet att han skall bedömas som gärningsman. Som tingsrätten funnit är brottet att bedöma som grovt.

I enlighet med tingsrättens dom skall U.J. dessutom dömas för olovlig befattning med smuggelgods samt olovlig försäljning av alkoholdrycker och försök till sådant brott. Enligt hovrätten får det sistnämnda brottet anses konsumera brottet olovligt innehav av alkoholdrycker avseende samma sprit.

Försöket till varusmuggling avser ett mycket stort parti med cigarretter, för vilka tull och avgifter skulle ha erlagts med tillsammans drygt 1,8 miljoner kr. Gärningen har vidare präglats av ett betydande mått av förslagenhet. Brottet får med hänsyn till detta anses ha ett så högt straffvärde att annan påföljd än fängelse inte kan komma i fråga. Med beaktande även av den brottslighet i övrigt som U.J. skall dömas för kan fängelsestraffet - med viss ledning av praxis när det gäller varusmuggling av spritdrycker (jfr Högsta domstolens dom den 17 september 1997 i mål B 2771/97) - bestämmas till ett år och sex månader.

Nämndemannen Alf Lundin var i påföljdsdelen skiljaktig och ville fastställa tingsrättens dom.

Målnummer B 571/97