lagen.nu

RH 1998:85

Gemensam vårdnad trots att en av föräldrarna motsatt sig detta. Även frågor om boende och umgänge.

A.L. och M.L. ingick äktenskap med varandra år 1988 och har tillsammans två barn födda åren 1988 och 1990. Genom deldom den 31 augusti 1995 dömde Jakobsbergs tingsrätt till äktenskapsskillnad mellan A.L. och M.L. Båda föräldrarna yrkade ensam vårdnad om barnen. Den 2 november 1995 beslutade tingsrätten interimistiskt dels att M.L. skulle anförtros vårdnaden om båda barnen, dels om umgänge mellan barnen och A.L. varannan vecka från onsdag kväll till måndag morgon och på visst sätt vad gäller jul, nyår, sommar m.m.

Efter samarbetssamtal och yttrande från Psykiska Barn- och ungdomsvården i Stockholms län beslutade Jakobsbergs tingsrätt (1997-05-28, rådmannen Agneta Claesson Norell samt nämndemännen Sameh Ghattas, Berit Raask och Gunnel Thies) i dom bl.a. att M.L. skulle anförtros vårdnaden om båda barnen samt förordnade om umgänge mellan barnen och A.L. i samma omfattning som enligt det interimistiska beslutet från november 1995. Vad gäller vårdnad och umgänge anförde tingsrätten följande.

Utredningen i målet har klart visat att både M.L. och A.L. är goda föräldrar till sina båda barn B och P och att var och en av dem väl skulle vara lämplig att anförtros uppgiften att vara ensam vårdnadshavare för barnen. Föräldrarna har dock i grunden olika uppfattning om vad som är bäst för barnen, ett hälftenboende hos vardera föräldern eller ett boende, såsom de senaste ca två åren, under en tvåveckorsperiod tio dagar hos den ena föräldern och fyra dagar hos den andra. Även så sent som under huvudförhandlingen har diskussioner förts i syfte att hitta en lösning som båda föräldrarna kan enas om när det gäller frågan om vårdnaden om barnen och barnens boende hos föräldrarna. Försök har också gjorts att försöka hitta lösningar som kan tillgodose det behov som varje barn har att umgås viss tid ensam med en förälder i taget.

Valet av vårdnadshavare för barnen B och P innebär ett svårt ställningstagande. Tingsrätten är övertygad om att valet av såväl M.L. som A.L. som ensam vårdnadshavare är väl förenligt med barnens bästa. Det är angeläget att barnen även fortsättningsvis kan ha tillgång och närhet till båda föräldrarna. Detta har även framhållits i PBU- utredningen. Föräldrarna är ense om att de båda skall finnas med kring barnen. I en situation när båda föräldrarna kan bedömas vara mycket lämpliga som ensamma vårdnadshavare blir det andra omständigheter än strikt föräldrarnas lämplighet som får läggas till grund för valet av vårdnadshavare.

B och P har inför PBU gett tydligt uttryck för att de önskar bo halva tiden var hos föräldrarna. Med den inställning som senast kommit till uttryck i lagstiftningen skall barnens vilja utrönas oberoende av deras ålder. Av PBU-utredningen har dock framkommit att den uppfattning som barnen önskat i detta avseende också skall ses som ett uttryck för att barnen befinner sig i en stark lojalitetskonflikt. B och P är endast nio och sju år gamla. Även om hänsyn bör tas till deras önskemål kan deras uppfattning med hänsyn till deras ålder inte ges en avgörande betydelse. Valet av endera av föräldrarna som ensam vårdnadshavare ger barnen möjlighet att tillbringa mycken tid hos den andra föräldern. PBU- utredarna har också framhållit att det är viktigt för barnen, och särskilt för B, att tydlighet och kontinuitet vad gäller boende och umgänge snarast kan fastslås och bibehållas.

Barnen har under de senaste ca två åren bott mest hos mamman. Hennes arbetstider är väl anpassade för det boende som barnen hittills haft. Ett val av den andre föräldern som vårdnadshavare eller ett boende för barnen halva tiden hos vardera föräldern kan sannolikt komma att påverka M.L:s ekonomiska förhållanden så att hennes arbetstider måste utökas. A.L:s arbetstider med sena kvällar varannan vecka är mindre lämpliga om barnen skall bo huvudsakligen hos honom.

Tingsrätten finner vid en sammantagen bedömning och i en situation där det, åtminstone för närvarande, inte är möjligt att behålla den gemensamma vårdnaden att det är förenligt med barnens bästa att barnens nuvarande boendesituation behålls och att M.L. därför bör anförtros vårdnaden om barnen. Den umgängesrätt A.L. hittills haft med barnen måste anses ha en lämplig omfattning.

A.L. överklagade domen och yrkade - såsom han slutligen bestämde sin talan vad gäller vårdnad, boende och umgänge - att hovrätten skulle förordna att den gemensamma vårdnaden om båda barnen skulle bestå, att sonen B. skulle vara stadigvarande bosatt hos fadern och att dottern P. skulle ha rätt till umgänge med fadern varannan vecka från måndag till måndag och i viss utsträckning vad gäller jul, nyår, sommar m.m. För det fall hovrätten skulle förordna om gemensam vårdnad men att båda barnen skulle bo hos M.L. yrkade A.L. att barnen skulle ha rätt till umgänge med honom i den utsträckning han angett i sitt förstahandsyrkande vad gäller dottern. I vart fall yrkade han umgänge varannan vecka från tisdag till måndag samt i viss utsträckning vad gäller jul, nyår, sommar m.m.

M.L. bestred ändringsyrkandena och yrkade att, om hovrätten skulle förordna att den gemensamma vårdnaden skulle bestå, båda barnen stadigvarande skulle vara bosatta hos henne.

- - -

Svea hovrätt (1998-11-03, hovrättsråden Göran Rosenberg och Mona Wildig, referent, tf. hovrättsassessorn Charlotta Riberdahl samt nämndemannen Kåge Pihl) ändrade tingsrättens dom så att A.L:s och M.L:s gemensamma vårdnad om båda barnen skulle bestå och att barnen skulle bo hos M.L. samt anförde i dessa frågor och såvitt gäller umgänge följande.

Enligt den lagstiftning som gäller sedan den 1 oktober 1998 beträffande vårdnad, boende och umgänge kan en domstol förordna att vårdnaden skall vara gemensam även om en av föräldrarna, men inte båda, motsätter sig detta. Vid gemensam vårdnad kan domstol även förordna om vem av föräldrarna som barnet eller barnen skall bo tillsammans med. Ett barn har rätt till umgänge med den förälder som barnet inte bor tillsammans med.

Gemensam vårdnad är ofta att föredra framför ensam vårdnad. När en förälder motsätter sig gemensam vårdnad kan förhållandena emellertid vara sådana att det föreligger så djupa motsättningar mellan föräldrarna att gemensam vårdnad skulle innebära stora konflikter till skada för barnet. Detta gäller inte enbart när det föreligger så allvarliga omständigheter som i de tydliga fall som omnämns i förarbetena till den nya lagstiftningen (prop. 1997/98:7), dvs. när motståndet har sin grund i misshandel, trakasserier eller andra övergrepp från en av föräldrarna. Även i andra fall kan konflikter mellan föräldrarna vara till sådan skada för barnet att detta överskuggar barnets intresse av en nära och regelbunden kontakt med båda föräldrarna. I en sådan situation är det bättre för barnet eller barnen att en av föräldrarna ensam anförtros vårdnaden.

I förevarande fall har barnen huvudsakligen bott hos M.L. sedan april 1995. Umgänget med A.L. har dock varit omfattande. Alltsedan den 2 november 1995 har M.L. ensam haft vårdnaden om barnen, och de har enligt interimistiskt förordnande av tingsrätten rätt till umgänge med A.L. bl.a. varannan vecka från onsdag kväll till måndag morgon. Såvitt har framkommit har umgänget fungerat bra.

M.L:s motstånd mot gemensam vårdnad grundar sig huvudsakligen på att hon och A.L. har haft vissa problem att kommunicera med varandra och att detta skulle kunna innebära konflikter när de gemensamt skall fatta beslut om sådant som hon nu själv beslutar om. Några större konflikter har emellertid inte förekommit mellan parterna och inte heller har framkommit något som ger anledning att befara att sådana skall uppkomma i framtiden, vare sig vårdnaden är gemensam eller inte.

Hovrätten anser mot bakgrund av det anförda att de motsättningar som kan finnas mellan M.L. och A.L. inte är av den karaktären att de utgör tillräckliga skäl att göra ändring i vårdnaden om barnen. Parternas gemensamma vårdnad om barnen bör således bestå. Det interimistiska beslutet om vårdnad bör därför inte längre gälla.

Vidare har M.L. motsatt sig att barnen skall vistas varannan vecka hos henne och varannan vecka hos A.L. Som skäl har hon anfört att båda barnen, men framför allt sonen B, behöver ett fast boende även om umgänget med den förälder som barnen inte bor tillsammans med är omfattande. Hovrätten delar denna uppfattning och finner att inte bara P. utan även B. också fortsättningsvis bör bo hos modern och att det umgänge som tingsrätten har förordnat om är lämpligt och inte bör ändras.

Nämndemannen Harriet Tängberg var skiljaktig när det gällde vårdnaden och anförde: M.L. har haft ensam vårdnad om barnen B. och P. sedan snart tre år och detta, liksom umgänget med fadern, har fungerat bra. Jag finner att det föreligger risk för att ett förordnande nu om gemensam vårdnad kan leda till konflikter mellan föräldrarna till skada för barnen. Tingsrättens dom vad avser vårdnad bör därför stå fast.

Målnummer T 856/97

Metadata

Domstol
Svea hovrätt
Avgörandedatum
1998-11-03
Målnummer
T856-97
Lagrum
6 kap. 5 §, 14 a § och 15 § föräldrabalken
Litteratur
Prop. 1997/98:7 s. 48 ff.
Sökord
Vårdnad om barn
Barns boende
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation