lagen.nu

RH 1999:100

Gemensam vårdnad har ansetts olämplig med hänsyn till den långvariga och vid prövningen av tvisten alltjämt bestående konflikten mellan barnens föräldrar samt till avsaknaden hos föräldrarna av en vilja till samförstånd.

G.A. yrkade vid tingsrätten att vårdnaden om hennes och P.R:s gemensamma barn D. född 1990, och E. född 1993, skulle tillkomma henne ensam. P.R. bestred yrkandet och yrkade för egen del att den gemensamma vårdnaden skulle bestå. I andra hand yrkade han att han ensam skulle tillerkännas vårdnaden om D. och E. För det fall G.A. tillerkändes vårdnaden yrkade han umgängesrätt med barnen varannan vecka, s.k. växelvist boende. P.R. medgav att G.A. tillerkändes umgängesrätt med barnen varannan vecka om han fick vårdnaden. G.A. medgav P.R. rätt till umgänge varannan vecka från torsdag till måndag.

Köpings tingsrätt (1998-11-02, hovrättsassessorn Carina Asplin samt nämndemännen Aina Närling, Inger Olofsson och Rickard With) förordnade att vårdnaden om D. och E. skulle vara gemensam och tillerkände parterna umgängesrätt med D. och E. varannan vecka. I domskälen anförde tingsrätten bl.a. följande.

Vid huvudförhandlingen har, genom parternas bevisföring, två frågor utkristalliserats som väsentliga. Det är parternas lämplighet som vårdnadshavare men även den konflikt som föreligger mellan parterna samt hur den påverkat barnen. Givetvis går dessa delar in i varandra genom att bedömningar angående vuxenkonflikten även får betydelse för parternas lämplighet. Tingsrätten avser ändock att redovisa ställningstaganden i dessa delar nedan var för sig, för att därefter göra en slutvärdering där även andra i målet framkomna omständigheter får betydelse.

Vid avgörande av frågor om vårdnad och umgänge skall barnets bästa komma i främsta rummet. Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet skall det fästas avseende särskilt vid barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna.

Såsom tingsrätten angivit ovan har framkommit att parterna är lika lämpliga som vårdnadshavare. Tingsrätten har vidare ovan funnit att vuxenkonflikten inte medför annan bedömning och att det inte föreligger något hinder i anledning av denna i bedömningen av vårdnadsfrågan.

Genom förhöret med C.H. har framkommit att det bästa för barnen är att de får tillgång till sina föräldrar och att de behöver sina föräldrar till 100 %. Även O.J. har uppgivit att D. och E. har stort behov av både sin mamma och sin pappa. Med anledning av dessa uttalanden finner tingsrätten klarlagt att det bästa för barnen är att de får träffa sin mamma och pappa så mycket som möjligt.

Barnen har under en längre tid bott växelvis hos sina föräldrar. Enligt parterna har detta fungerat till största delen bra. Även O.J. har ansett att det växelvisa boendet har fungerat bra, att det varit det minst onda för barnen. C.H. har instämt i detta och ansett att det inte spelar någon roll för barnen om de har en eller två fasta punkter. Tingsrätten anser med anledning av detta att det bästa för barnen är att de får fortsätta att bo växelvis hos föräldrarna och att detta blir utgångspunkten vid bedömningen i vårdnadsfrågan.

G.A. har vid ett flertal tillfällen under det att processen pågått framställt interimistiskt yrkande om att hon skall tillerkännas vårdnaden och att umgänget skall inskränkas. Detta är även hennes yrkande vid huvudförhandlingen. Hon har uppgivit att hon anser att barnen behöver en fast punkt och att P.R. med minskat umgänge inte kan påverka barnen till att ta avstånd ifrån henne. Hennes angivna bevekelsegrunder har inte vunnit stöd av andra i målet hörda. C.H. har, som angivits ovan, uppgett att barnen inte behöver en fast punkt. Vad angår P.R:s möjligheter att påverka barnen blir inte de mindre om han tillerkänns umgänge i enlighet med G.A:s medgivande. Tingsrätten finner därför att det är möjligt att G.A. avser att uppnå det bästa för barnen men att det i stället får till effekt att hon synes eftersträva att barnen inte skall få en lika nära och god kontakt med sin pappa som de har idag.

P.R. har å sin sida framhållit att han kommer att medge G.A. växelvis umgänge.

Mot bakgrund av vad som tingsrätten redogjort för ovan i sin helhet under domskäl, finner tingsrätten att det som slutligen får betydelse för vårdnadsfrågan är vem som kan se till att barnen får en god och nära kontakt med den andra föräldern samt att detta är P.R. Hans förstahandsyrkande är dock att vårdnaden skall vara gemensam. Tingsrätten anser även att detta är en mycket tillfredsställande lösning, samt förordnar med anledning av detta att vårdnaden om barnen skall vara gemensam.

För att understryka det viktiga i det här målet med att barnen även fortsättningsvis får lika mycket tillgång till sina föräldrar anser tingsrätten sig föranledd att förordna om detta i domslutet.

G.A. överklagade domen och yrkade att hovrätten skulle tillerkänna henne ensam vårdnaden om D. och E. och förordna att P.R:s umgänge med barnen skulle äga rum endast varannan vecka från torsdag eftermiddag till måndag eftermiddag följande vecka, dock att umgänget under helger etc. skulle regleras särskilt. För den händelse hovrätten skulle finna att vårdnaden alltjämt skulle vara gemensam eller hovrätten skulle tillerkänna P.R. ensam vårdnad, yrkade G.A. att hon skulle tillerkännas rätt till umgänge med D. och E. varannan vecka från fredag till fredag, dock att umgänget under helger etc. särreglerades.

P.R. bestred ändring. I andra hand yrkade han att han skulle tillerkännas ensam vårdnad om D. och E. För den händelse hovrätten skulle tillerkänna G.A. ensam vårdnad yrkade han att få ett varannanveckasumgänge med D. och E.

Svea hovrätt (1999-06-10, hovrättslagmannen Birgitta Widebäck, hovrättsråden Claes Örn, referent, och Rune Thomsson samt nämndemännen Harry Kjellin och Vivianne Berglund) ändrade tingsrättens domslut så att G.A. fick ensam vårdnaden om D. och E. medan P.R. fick rätt till umgänge med sönerna varannan vecka från torsdag eftermiddag till måndag eftermiddag samt ytterligare umgänge vid helger etc. I domskälen anförde hovrätten följande.

I målet är ostridigt att båda parterna är lämpliga som vårdnadshavare i och för sig. Hovrätten delar denna uppfattning.

Utredningen visar klart att D. och E. - i likhet med nästan alla andra barn - håller mycket av sina föräldrar och har ett stort behov av att vara tillsammans med dem. Det har i stort sett lyckats föräldrarna att genomföra det av tingsrätten beslutade växelvisa boendet och därmed, rent kvantitativt, tillförsäkra sönerna god kontakt med bägge föräldrarna. Att både D. och E. utsätts för ett stort, pågående och möjligen växande psykiskt lidande av de djupa motsättningar som råder mellan G.A. och P.R. står klart. Lika klart är att domstolsbeslut om vårdnad och umgänge bara i mycket marginellt hänseende kan påverka och förbättra detta. Tvärtom är det så, som C.H. varit inne på vid tingsrätten och vidareutvecklat i hovrätten, att bara föräldrarnas egen strävan att hålla barnen utanför sina egna konflikter kan påtagligt förbättra sönernas livskvalitet.

Enligt de nu gällande reglerna om vårdnad, umgänge m.m. kan domstol förordna om gemensam vårdnad även mot en förälders vilja. I förarbetena (prop. 1997/98:7 s. 48 ff och andra ställen) uttalas att det gäller en presumtion för gemensam vårdnad även då, som i förevarande fall, den ene föräldern motsätter sig detta. Men det betonas också att man ibland måste besluta på annat sätt och att det för de flesta barn är det viktigaste att ha en bra kontakt med både sin mor och sin far och att slippa konflikter mellan föräldrarna.

Utredningen i hovrätten har bekräftat tingsrättens uppfattning att det råder en mycket allvarlig konflikt mellan parterna. Tingsrättens uttalade förhoppning att de i framtiden skall kunna samarbeta bättre har hittills inte infriats. Tvärtom har konflikten numera drabbat en kärnfråga i förhållandet mellan parterna, nämligen på det sättet att D. och, i någon mån, E. börjat motsätta sig att vistas hos sin mor. Utredningen i hovrätten - utskrifter från bandupptagningar av telefonsamtal, bandupptagning från telefonsamtal i februari 1999 och muntliga utsagor - ger underlag för slutsatsen att vad nu sagts beror på att sönerna har påverkats i sin inställning av P.R. och av dennes negativa uppfattning om M. (som G.A. har ett förhållande med).

Den långvariga och bestående konflikten mellan G.A. och P.R. gör det enligt hovrättens mening f.n. olämpligt med gemensam vårdnad. Den ömsesidiga vilja att uppnå och stå för gemensamma beslut - i frågor som rör pojkarna - som behövs finns f.n. inte.

Enligt hovrätten är G.A. den av parterna som är lämpligast att ha hand om vårdnaden. Här inverkar bl.a. att hon är den som bäst kan se till att umgänge med den andre föräldern fungerar.

Med tanke på att utvecklingen under senare tid har lett till att sönerna ibland yttrat hårda ord mot sin mor, ibland sagt sig inte vilja besöka henne och ibland faktiskt vägrat att följa uppgjort umgänge anser hovrätten att det f.n. är bäst för barnen att G.A. bereds tillfälle att ta ett fastare grepp om deras vardag. Detta talar för att G.A:s yrkande om att något begränsa P.R:s umgänge bör bifallas. Hovrätten konstaterar att, även om så sker, P.R. har ett umgänge med D. och E. som är ganska omfattande.

Målnummer T 1283/98

Metadata

Domstol
Svea hovrätt
Avgörandedatum
1999-06-10
Målnummer
T1283-98
Lagrum
6 kap. 5 § föräldrabalken i dess lydelse efter den 1 oktober 1998
Litteratur
Prop. 1997/98:7 s. 48 ff.
Sökord
Vårdnad om barn
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation