RH 1999:110
En boutredningsman ansökte om rättens tillstånd enligt 19 kap. 13 § ärvdabalken att försälja fast egendom tillhörig dödsboet. Det ansågs ankomma på denne - och inte rätten - att avgöra frågan om det förelåg skriftligt samtycke till försäljningen från samtliga dödsbodelägare eller om tillstånd till försäljningen av rätten erfordrades.
Advokaten K.L. ansökte i egenskap av boutredningsman i dödsboet efter A.R. om rättens tillstånd att försälja del av dödsboets andel i en fastighet och lägst till den köpeskilling som angavs i en bilaga till ansökan. K.L. åberopade därvid att samtycke inte erhållits från en av dödsbodelägarna. Denne förklarade sedermera vid tingsrätten följande: "Jag tillstyrker en försäljning i sådan form att en delning av dödsboet kan göras, med minsta menliga medverkan. Vill samtliga delägare sälja, får jag givetvis böja mig inför rådande konsensus." K.L. begärde att tingsrätten ändå fattade ett beslut i frågan.
Stockholms tingsrätt (1999-09-21, tingsfiskalen Caroline Hindmarsh) avskrev ärendet från vidare handläggning. I skälen för beslutet konstaterade tingsrätten att sedan samtliga dödsbodelägares samtycke till försäljningen hade erhållits var boutredningsmannen behörig att försälja fastigheten, och rättens beslut var därför obehövligt.
K.L. överklagade beslutet och yrkade att hovrätten skulle lämna tillstånd enligt 19 kap. 13 § ärvdabalken till fastighetsförsäljningen på de närmare villkor som framgick av ansökan vid tingsrätten.
Svea hovrätt (1999-11-29, hovrättslagmannen Ann-Christine Zachrisson samt hovrättsråden Göran Rosenberg och Karl Bergkvist, referent) undanröjde tingsrättens avskrivningsbeslut och visade ärendet åter till tingsrätten för fortsatt behandling.
I sin motivering för beslutet anförde hovrätten följande.
Tingsrätten har i sitt beslut konstaterat att, sedan samtliga dödsbodelägares samtycke till den aktuella fastighetsförsäljningen har erhållits, K.L. som boutredningsman är behörig att försälja fastigheten. Enligt hovrättens mening ankommer det emellertid på en boutredningsman att inom ramen för sitt ansvar för förvaltningen avgöra huruvida det - med tillämpning av regleringen i 19 kap. 13 § ärvdabalken - för att en försäljning av fast egendom, som tillhör dödsboet, skall få ske är erforderligt att rätten på ansökan tillåter försäljningen. K.L. har också uttryckligen påkallat rättens prövning sedan hon fått del av dödsbodelägarnas inställning till hennes ansökan. Hovrätten anser därför att tingsrätten har förfarit felaktigt genom att inte pröva K.L:s ansökan. Tingsrättens beslut att avskriva ärendet från vidare handläggning bör därför undanröjas.