RH 1999:114
En konkursförvaltares arvode har satts ned med hänsyn till att han avslutat konkursen för sent.
Täby Platt Entreprenad Aktiebolag försattes i konkurs av Södra Roslags tingsrätt den 13 december 1995. Till konkursförvaltare förordnades L.B. Den 19 januari 1999 inkom till tingsrätten bl.a. arvodesframställan, utdelningsförslag och slutredovisning. L.B. yrkade ersättning för arvode med 83 750 kr, inklusive mervärdesskatt.
Tillsynsmyndigheten i konkurser yttrade sig över arvodesframställningen och anförde i huvudsak följande. Förvaltaren har upprättat slutredovisningshandlingar den 18 januari 1999. Detta skulle ha kunnat ske redan under våren 1997, då arbetet i konkursen enligt tillgängliga handlingar var avslutat. Förvaltaren har således utan synbar anledning försinkat utdelning och avslut av konkursen med närmare två år. Förvaltaren har därmed åsidosatt sina åligganden enligt 7 kap. 8 § och 11 kap. 2 §konkurslagen (1987:672). För denna bristande omsorg skall förvaltaren vidkännas en nedsättning av arvodet med skäligen ansedda 5 000 kr exklusive mervärdesskatt.
Förvaltaren vidhöll sitt arvodesyrkande samt anförde följande. Skälet till att konkursen hölls öppen ända till januari 1999 var att arbete fortgick med att försöka driva in tvistiga kundfordringar, låt vara att arbetet härmed under det sista året inte resulterade i att konkursboet tillfördes några medel. Det är hans uppfattning att han inte onödigt har försenat konkursens avslutande och att han således inte heller har åsidosatt sina åligganden enligt konkurslagen. Skäl för nedsättning av begärt arvode föreligger därmed inte.
Tillsynsmyndigheten vidhöll att arvodet skulle sättas ned samt anförde följande. De av förvaltaren uppgivna åtgärderna att driva in utestående kundfordringar är sådana att de bör framgå av avgivna halvårsberättelser. De tre senast avgivna halvårsberättelserna visar entydigt att arbetet med konkursen har avslutats och att endast upprättande av avslutningshandlingar kvarstår. Den framförda kritiken är därmed befogad.
Södra Roslags tingsrätt (1999-10-12, rådmannen Gustaf Lindstedt) fastställde förvaltarens arvode i enlighet med hans yrkande och anförde följande.
Tingsrätten finner inte anledning att ifrågasätta förvaltarens uppgift att han, efter den tidpunkt vid vilken tillsynsmyndigheten anser att konkursen borde ha avslutats, har vidtagit uppgivna förvaltningsåtgärder. Såsom tillsynsmyndigheten har anmärkt borde dock förvaltaren i sina halvårsberättelser ha tagit in en uppgift om anledningen till att konkursens avslutande dröjde. Ett av syftena bakom den i 7 kap. 20 § konkurslagen stadgade skyldigheten att avge halvårsberättelser torde nämligen vara att möjliggöra en löpande kontroll av att förvaltningen inte drar ut onödigt på tiden. I förevarande fall kan emellertid inte enbart den omständigheten, att det av förvaltarens halvårsberättelser inte framgår att förvaltningsåtgärder vidtogs även efter våren 1997, anses motivera en nedsättning av arvodet. Handlingarna i ärendet kan inte heller i övrigt anses utvisa att förvaltaren har brustit i omsorgen vid utförandet av sitt uppdrag eller att det yrkade arvodet på någon annan grund skulle vara oskäligt. Mot bakgrund härav skall förvaltarens arvode bestämmas i enlighet med hans yrkande.
Tillsynsmyndigheten överklagade tingsrättens beslut och yrkade att förvaltarens arvode i konkursen skulle fastställas till 78 750 kr, inklusive mervärdesskatt. Till stöd för att arvodet skulle nedsättas anförde tillsynsmyndigheten vad myndigheten anfört vid tingsrätten samt tillade att det i konkursen inte på något sätt finns dokumenterat att en fordringsindrivning skulle ha fortgått på det sätt som L.B. beskrivit i sitt vid tingsrätten avgivna svaromål. Enligt tillsynsmyndigheten finns det inte anledning att ifrågasätta de i konkursen avgivna handlingarna, vilka ger vid handen att förvaltaren gjort sig skyldig till en beaktansvärd försening med avslutet av konkursen.
L.B. vidhöll vad han anfört vid tingsrätten.
Svea hovrätt (1999-12-17, hovrättslagmannen Birgitta Widebäck, hovrättsrådet Per Urell och tf. hovrättsassessorn Roger Waldenström, referent) ändrade tingsrättens beslut och bestämde L.B:s ersättning till 78 750 kr, inklusive mervärdesskatt och uttalade i skälen följande.
Enligt 14 kap. 4 § konkurslagen har förvaltaren rätt till skälig ersättning för uppdraget. Vid skälighetsbedömningen skall hänsyn tas till det arbete som uppdraget krävt, den omsorg och skicklighet varmed uppdraget utförts samt till boets omfattning.
Rättens möjlighet att bedöma skäligheten av ett begärt arvode är, i ett fall som det förevarande, begränsad till de uppgifter som lämnats av konkursförvaltaren och tillsynsmyndigheten. Utgångspunkten för bedömningen bör därför enligt hovrättens mening vara att de uppgifter som konkursförvaltaren lämnat under sin förvaltning på ett korrekt sätt visar de åtgärder som företagits, om inte annat framgår av övrig utredning.
Av de handlingar som avgivits i konkursen framgår inte att åtgärder för indrivning av fordringar vidtagits efter september 1997. Det framgår inte heller att något annat beaktningsvärt skäl förelegat att inte inge avslutningshandlingar tidigare i konkursen. På grundval av de utredning som föreligger finner hovrätten - lika med tillsynsmyndigheten - att L.B. gjort sig skyldig till en beaktansvärd försening med avslutet av konkursen. L.B. har därigenom brustit i omsorg vid uppdragets utförande i sådan mån att detta skall påverka arvodet till honom. Den av tillsynsmyndigheten yrkade nedsättningen med 5 000 kr inklusive mervärdesskatt är skälig.