RH 1999:117

Fråga om innehav av s.k. butterflykniv kunde anses befogat med hänsyn till omständigheterna.

Åklagaren åtalade A.A. för olovligt innehav av kniv enligt följande gärningsbeskrivning.

A.A. har den 29 maj 1998 på Arlanda Flygplats, som är allmän plats, uppsåtligen eller av oaktsamhet innehaft kniv trots att detta inte varit befogat.

A.A. förnekade gärningen och uppgav bl.a.: Hon skulle åka till USA på sin första utlandsresa för att hälsa på sin dotter där. Vid säkerhetskontrollen blev hon stoppad och säkerhetsvakterna hittade kniven längst ner i handbagaget. Hon hade inte tänkt på att kniven låg där när hon packade sin väska. Hon fick kniven av sin far i tonåren och har under många år haft med den på utflykter och använt den för att skära frukt och bröd. Den hade därför under flera års tid alltid förvarats i väskan. Kniven är konstruerad på så sätt att det finns en spärr, som först måste öppnas, och efter det att man vikt ut kniven sätter man åter fast skaftet med spärren. Man måste använda båda händerna och den går inte att jämföra med en stilett.

Östersunds tingsrätt (1998-12-17, tingsnotarien Amanda Elmfeldt samt nämndemännen Sven Åke Grabler, Jan Nääs och Richard Söderberg) dömde A.A. för olovligt innehav av kniv till penningböter 1 200 kr.

I skuldfrågan yttrade tingsrätten följande.

A.A. har själv inför tingsrätten uppgivit att kniven under de senaste åren legat i väskan och att hon var väl medveten om att hon skulle genomgå en säkerhetskontroll på flygplatsen. Oaktat att kniven burits i en väska omfattas detta av straffansvaret. Genom A.A:s egna uppgifter, vilka tingsrätten saknar anledning att betvivla riktigheten av, står det klart att hon inte medvetet tagit med sig kniven. Tingsrätten finner emellertid att hon i vart fall av oaktsamhet har innehaft kniven på allmän plats. Åtalet är därmed styrkt och A.A. skall dömas för olovligt innehav av kniv.

A.A. överklagade tingsrättens dom och yrkade att åtalet skulle ogillas.

Åklagaren bestred ändring.

Hovrätten för Nedre Norrland (1999-10-15, hovrättslagmannen Håkan Lavén, hovrättsrådet Anders Lind, referent, tf. hovrättsassessorn Katarina Becker samt nämndemännen Björn Karlsson och Linnéa Andersson) ogillade åtalet och uttalade bl.a. följande i domskälen.

Av utredningen framgår att den kniv som A.A. bar med sig i en väska när hon blev stoppad av säkerhetskontrollanterna på Arlanda flygplats var en s.k. butterflykniv med ett nio centimeter långt blad. A.A. har själv uppgivit att hon fick kniven av sin far när hon var i tonåren och att hon brukar använda den i samband med utflykter, t.ex. för att skära frukt. Hon ansåg att kniven var praktisk att ha med sig därför att bladet kunde fällas in i skaftet. Kniven har under åren legat i hennes väska och hon reflekterade inte ens över att den fanns där när hon blev stoppad av säkerhetskontrollanterna. I målet är vidare upplyst att A.A. är 59 år gammal och arbetar som biblioteksassistent.

Enligt 1 § första stycket lagen (1988:254) om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål är det förbjudet att på allmän plats inneha kniv. Enligt paragrafens andra stycke gäller dock inte knivförbudet om innehavet av kniv med hänsyn till föremålets art, innehavarens behov och övriga omständigheter är att anse som befogat. Frågan i målet gäller närmast om A.A:s innehav av kniv på grund av undantagsregeln i andra stycket är att anse som befogat och därmed inte straffbart.

Av förarbetena till den aktuella bestämmelsen i knivlagen (se prop. 1989/90:129 s. 21) framgår bl.a. att undantaget generellt tar sikte på sådana innehav av knivar som framstår som legitima och naturliga utifrån en mera allmän samhällelig bedömningsgrund. I den allmänna motiveringen till lagförslaget uttalar departementschefen vidare bl.a. följande (anf. prop. s 12).

"Vägledande för tillämpningen av den föreslagna regleringen av förbud mot innehav av kniv bör normalt kunna vara om det är fråga om ett sådant knivinnehav som typiskt sett ökar risken för våldsanvändning i samhället. Det torde i praktiken inte vara några särskilda svårigheter att urskilja dessa fall, och polisen bör givetvis i överensstämmelse med allmänna principer i tveksamma fall avstå från att ingripa. Över huvud taget bör knivförbudet tillämpas med förnuft och generositet, så att det inte med fog kan uppfattas som ett otillbörligt ingrepp i den personliga sfären."

Utredningen i hovrätten visar inte annat än att A.A. innehaft kniven för personligt bruk, såsom att skära frukt eller bröd i samband med utflykter, resor eller liknande. Varken omständigheterna kring innehavet av kniven eller vad som framkommit om hennens personliga förhållanden ger anledning anta att hon genom innehavet av kniv skulle bidra till att öka våldsanvändningen i samhället. Vid nu angivna förhållanden finner hovrätten att A.A:s innehav av kniv får anses ha varit befogat.

Målnummer B 30/99