RH 1999:14
När en parkeringsanmärkning utfärdats under åberopande av att parkeringsavgift inte erlagts, har polismyndigheten inte i hovrätten fått åberopa att parkeringsbiljetten inte varit placerad på insidan av bilens vindruta så att den stämplade tiden varit väl synlig utifrån.
Enligt parkeringsanmärkning utfärdad den 14 mars 1997 hade B-Å.L. haft sin personbil uppställd på en avgiftsbelagd parkeringsplats på Folkungagatan 7-9 i Göteborg utan att föreskriven avgift var erlagd.
B-Å.L. bestred anmärkningen.
Polismyndigheten i Göteborgs och Bohus län lämnade bestridandet utan bifall.
B-Å.L. överklagade beslutet till tingsrätten och yrkade befrielse från betalningsansvar. Han anförde som skäl för yrkandet i huvudsak följande. Han besökte sin bror som bor på Folkungagatan 9. Han glömde att ta ut biljetten ur parkeringsautomaten därför att han var van vid hemifrån att varje parkeringsruta har sin parkeringsstolpe.
Polismyndigheten bestred ändring.
Göteborgs tingsrätt (1998-03-25, tingsnotarien Johan Gustavsson) undanröjde betalningsansvaret på följande skäl.
I parkeringsanmärkningen anges att B-Å.L. brutit mot punkten 42, vilket innefattar parkering utan att avlägga parkeringsavgift. Det kan noteras att tingsrätten endast prövar om överträdelse skett av denna föreskrift. Någon utvidgning eller justering av överträdelsen till att även omfatta t.ex. huruvida parkeringsbiljetten varit placerad innanför framrutan så att stämplad tid varit väl synlig utifrån är således otillåten, jmf RH 56:82.
Polismyndigheten har inte bevisat att parkeringen skett utan att avgift erlagts. Överklagandet skall därmed bifallas och betalningsansvaret för felparkeringsavgiften undanröjas.
Polismyndigheten överklagade beslutet och yrkade att hovrätten skulle godkänna parkeringsanmärkningen.
B-Å.L. bestred ändring.
Som stöd för överklagandet anförde polismyndigheten bl.a. följande. Vid övervakningstillfället hade kvitto för betalning inte lämnats i fordonet. B-Å.L. har medgivit detta. Begreppet betalning får anses inrymma inte bara själva erläggandet av avgiften utan även att det skall anges på platsen att betalning skett. Detta gäller oavsett om det föreligger en allmän lokal trafikföreskrift eller ej avseende hur parkeringsbiljett skall förebringas. Eftersom betalning inte styrkts på platsen, föreligger betalningsansvar för B-Å.L.
Hovrätten för Västra Sverige (1998-04-29, hovrättsråden Kent Sundqvist och Lennart Morard, referent, samt tf. hovrättsassessorn Lennart Christianson) meddelade prövningstillstånd och avslog överklagandet.
Som skäl för sitt beslut anförde hovrätten följande.
Enligt gällande allmänna lokala trafikföreskrifter har det ålegat B-Å.L. att placera en parkeringsbiljett på insidan av bilens vindruta så att stämplad tid varit väl synlig utifrån. Av B-Å.L:s egna uppgifter framgår att han inte har uppfyllt denna skyldighet. I parkeringsanmärkningen är det emellertid inte detta förhållande som läggs honom till last. Där anges i stället att B-Å.L. har brutit mot parkeringsbestämmelserna genom att parkera på Folkungagatan i Göteborg utan att erlägga parkeringsavgift. Detta påstående kan inte anses innefatta även den omständigheten att han har brustit i skyldigheten att på platsen ange att betalning av parkeringsavgiften skett. Hovrätten anmärker att det i det av polismyndigheten åberopade rättsfallet NJA 1973 s. 389 - som avsåg åtal för felparkering enligt då gällande bestämmelser - redan vid tingsrätten hade angivits att parkering hade skett utan att något utifrån synligt kvitto hade anbringats. Polismyndighetens påstående om betalningsansvar för B-Å.L. på denna grund är därför en ny omständighet som åberopats först i hovrätten. Ett åberopande av en omständighet som inte har lagts fram hos polismyndigheten är inte tillåtet vare sig vid tingsrätten eller i hovrätten om det inte görs sannolikt att det funnits giltig ursäkt för underlåtenheten att åberopa omständigheten tidigare eller om inte åberopandet av annan särskild anledning bör tillåtas (10 § 3 st lagen om felparkeringsavgift); däremot torde det, trots vad som sägs i rättsfallet RH 1987:119, vara möjligt att under förfarandet hos polismyndigheten justera en parkeringsanmärkning genom åberopande av nya omständigheter, se Fitger Lagen om domstolsärenden s. 90). Hovrätten finner ej skäl att tillåta åberopande av den omständigheten att B-Å.L. inte på platsen visat att parkeringsavgiften varit betald. Hovrätten kan därför endast pröva om parkering skett i strid med den bestämmelse som anges i parkeringsanmärkningen, alltså att parkeringsavgiften inte var betald. För att inte ändamålen med lagstiftningen om felparkeringsavgift skall äventyras kan enbart ett påstående om att parkeringsavgift har betalats inte vinna beaktande. B-Å.L. har emellertid genom de åberopade vittnesberättelserna förebringat visst stöd för sin invändning om betalning. Polismyndigheten kan därför inte anses ha bevisat att parkering ägt rum utan att avgift erlagts.