RH 1999:141

R.N. AB (N.-bolaget) yrkade att tingsrätten skulle fastställa att bolaget hade bättre rätt än Compagnie Générale Maritime Sweden AB (CGM) till de medel som finns på konto nr 4188-100781-9 med Gota Bank.

CGM bestred yrkandet och yrkade i sin tur att tingsrätten skulle fastställa att CGM hade bättre rätt än N.-bolaget till ifrågavarande medel.

N.-bolaget bestred genkäromålet.

Av parternas uppgifter framgick följande omständigheter:

RN-koncernen, till vilken N.-bolaget hör, hade köpt ett skoparti i Fjärran Östern för import till Sverige. RN-koncernen anlitade som speditör SM Spedition AB, hemmahörande i Göteborg. Speditören ingick transportavtal med rederiet CGM. Skopartiet skulle fraktas i ett antal containers från Hong Kong via Hamburg till Göteborg. Konossement (bill of lading) utfärdades den 6 mars 1993 av Inchcape Shipping Services Ltd som agent för CGM. Däri anges speditören SM Spedition AB både som mottagare (consignee) och som den som skulle underrättas (notify party). Transporten utfördes i mars 1993.

Speditören SM Spedition AB försattes i konkurs den 14 april 1993. När RN-koncernen önskade utfå skopartiet hävdade rederiet CGM att man för vissa fordringar mot speditören hade säkerhetsrätt, retentionsrätt, i godset och vägrade utlämna detta.

För att lösa den uppkomna tvisten ingick parterna den 19 april 1993 en överenskommelse enligt vilken CGM frigav skopartiet mot att N.-bolaget deponerade 1 000 000 kr på ovannämnda bankkonto som endast fick disponeras av parterna gemensamt.

N.-bolaget anförde till utveckling av sin talan: Varorna tillhörde inte bara N.-bolaget utan till viss del också Din Sko AB. Det deponerade beloppet har dock betalats av N.-bolaget, varför - i den mån retentionsrätt inte tillkommer CGM - beloppet tillhör uteslutande N.-bolaget. - Målet gäller huruvida CGM har retentionsrätt i ett varuparti tillhörigt N.-bolaget för inkonnexa fordringar som CGM har hos speditören. Vad som gäller i förhållandet mellan CGM och speditören kan inte N.-bolaget uttala sig om. I förhållandet mellan CGM och N.-bolaget finns dock inget avtal som ger CGM retentionsrätt för inkonnexa fordringar hos speditören. Ej heller har N.-bolaget medgivit speditören att upplåta panträtt eller annan rätt i godset. På grund härav och då CGM visste att äganderätten till godset inte tillkom speditören, kan CGM inte gentemot rätt ägare göra gällande att retentionsrätt uppkommit på grund av god tro.

Som grund för yrkandet åberopade N.-bolaget: Eftersom äganderätten till skovarorna inte tillkom speditören och CGM visste detta, har CGM inte erhållit påstådd retentionsrätt för fordringar mot speditören. Eftersom CGM således inte haft någon rätt i skovarorna, har CGM ej heller någon rätt till medlen på kontot.

CGM anförde till utveckling av sin talan: Speditören har slutit transportavtalet i eget namn och står både som Consignee och Notify Party i konnosementen, varav ett ingivits till rätten som typexempel. CGM står som Carrier. Någon annan part omfattas inte av konossementen såvitt här är av betydelse. Speditören har i sin tur slutit flera underkonossement med bl.a. N.-bolaget (SM Spedition AB kommissionär, N.-bolaget kommittent). Mellan CGM och N.-bolaget finns dock inget transportavtal. CGM har inte utfärdat något konossement där N.-bolaget står som part. - En dryg vecka innan speditören sattes i konkurs höll CGM kvar containrarna med hänvisning till obetalda fakturor från speditörens sida. Totalt har CGM en fordran om 1,4 milj. kr gentemot SM Spedition AB. - CGM har i konkursen retentionsrätt i det gods som finns i respektive container som säkerhet för alla på godset vilande kostnader och för CGM:s samtliga övriga fordringar samt även kvarvarande fordringar härrörande från tidigare uppdrag för speditören. CGM visste att äganderätten till godset ej tillkom speditören. Retentionsrätten står sig mot tredje man oavsett transportörens goda eller onda tro. Vem som ägde varorna saknar relevans. - Då N.-bolaget ville förhindra att det säsongskänsliga skopartiet blev inkurant, gick CGM N.-bolaget till mötes och frigav skopartiet mot att N.-bolaget deponerade 1 000 000 kr. Bankräkningen står i båda parters namn. Genom överenskommelsen den 19 april 1993 inträdde N.-bolaget i speditörens ställe utan att någon part eftergav sin rätt. CGM har efter avtalets tecknande retentionsrätt i det deponerade beloppet i stället för i godset. N.-bolaget har inträtt i speditörens ställe och skall därför betala de fordringar som CGM har mot speditören upp till ett belopp om 1 000 000 kr plus den ränta som beloppet avkastat. Depositionen av beloppet substituerade betalning från speditören för transporterna. Betalningen ersatte retentionsrätten och samtidigt nedsatte CGM sin fordran på SM Spedition AB till 1 000 000 kr och avstod från vidare krav av oprioriterade fordringar i bolagets konkurs.

Som grund för sitt yrkande åberopade CGM: Transportavtal har ingåtts mellan Inchcape Shipping Services som agent för CGM och SM Spedition AB. CGM har utfört sin prestation men inte erhållit betalning härför. Enligt villkoren i gällande konossement har CGM i egenskap av transportör, för alla sina fordringar gentemot speditören, retentionsrätt i skopartiet och sedan detta parti genom N.-bolagets inträde ersatts av en penningdepositon å 1 000 000 kr har CGM retentionsrätt i detta belopp. Klausul 14 i konossementet, med rubriken Lien, åberopas.

Göteborgs tingsrätt (1994-07-01, chefsrådmannen Tomas Huldén) fastställde, med ogillande av N.-bolagets talan, att CGM hade bättre rätt än N.-bolaget till de medel som deponerats på kontot med Gota Bank.

I domskälen anförde tingsrätten: Av utredningen framgår att målet gäller styckegodsbefraktning av ett skoparti från Hong Kong till Göteborg och att fraktavtalet bestod av ett antal konossement, av vilka ett ingivits till rätten. Konossementet är utfärdat av ett företag i Hong Kong som agent för rederiet CGM. Vem som är befraktare, dvs rederiets avtalspart, anges inte i konossementet. Däremot framgår att ett annat Hong Kong- företag Gulf Agency Company är avlastare (shipper) och att SM Spedition AB är mottagare (consignee or order) och därjämte "notify party". CGM har uppgivit att transporten utförts på uppdrag av SM Spedition, som slutit avtal i eget namn, och motsvarande uppgift, nämligen att sjötransporten utförts av CGM enligt avtal med SM Spedition, återfinns i den av parterna den 19 april 1993 undertecknade överenskommelsen. N.-bolaget har inte gjort någon invändning mot uppgiften. Tingsrätten utgår därför från att SM Spedition AB varit såväl befraktare som mottagare.

Rättsförhållandet mellan rederiet och godsmottagaren regleras av konossementet. Å ena sidan har den som innehar konossementet (i vissa fall fordras samtliga konossementsexemplar) rätt att utfå godset på bestämmelseorten, å andra sidan är han skyldig att erlägga frakt och andra avgifter som vilar på godset enligt vad som kan framgår av konossementet, jfr 112 § sjölagen. Det åberopade konossementet innehåller uppgiften "freight collect" vilket innebär att frakten inte är betald i förväg (se Grönfors, Sjölagens bestämmelser om godsbefordran, s. 194) och de allmänna villkoren på konossementets baksida innehåller också en klausul om skyldighet för mottagaren att betala frakt.

Enligt 113 § sjölagen har rederiet (bortfraktaren) retentionsrätt i godset för frakt och vissa andra fordringar för vilka godset kan häfta. Det åberopade konossementet innehåller också följande klausul om retentionsrätt.

14. LIEN

The Carrier shall have a lien on the Goods and any documents relating thereto for all sums payable to the Carrier under this contract and for general average contributions, to whomsoever due. The Carrier shall also have a lien against the current Holder on the Goods and any documents relating thereto for all sums due from him to the Carrier under any other contract. In any event any lien shall extend to cover the cost of recovering the sums due, and for that purpose the Carrier shall have the right to sell the Goods by public auction or private treaty, without notice to the Merchant.

Klausulen innebär alltså för det första att CGM har retentionsrätt i godset för frakt och andra avgifter och kostnader som kan vila på godset och att den konossementshavare som vill ha ut godset måste betala dessa belopp, oavsett om han är befraktare eller ej. Men klausulen innebär också att retentionsrätten är utsträckt till fordringar som CGM har mot konossementsinnehavaren (Holder) på grund av andra kontrakt än det aktuella konossementet.

CGM har uppgivit att rederiet har fordringar mot SM Spedition AB på 1,4 miljoner kr för obetalda fakturor och har hävdat retentionsrätt som säkerhet för kostnader som vilar på godset och samtliga övriga fordringar samt även kvarvarande fordringar härrörande från tidigare uppdrag för SM Spedition AB. Nilsson-bolaget har inte gjort någon invändning mot fordringarna mot SM Spedition som sådana. På grund därav finner tingsrätten att CGM haft retentionsrätt inte bara för fordringar som hänför sig till den aktuella transporten utan även för andra fordringar mot speditören, i den mån denne varit konossementsinnehavare, samt att uppgivet fordringsbelopp får godtagas.

Parterna har inte klargjort vem som innehaft konossementen när godset skulle lämnas ut i Göteborg. N.-bolaget har inte påstått sig vara konossementshavare utan har endast sagt sig vara ägare till skopartiet. Eftersom SM Spedition AB angivits som mottagare i konossementet utgår tingsrätten från att detta bolag också varit konossementshavare. CGM har därför ägt göra retentionsrätten gällande som säkerhet för samtliga fordringar hos speditören.

Enligt tingsrättens mening är det uppenbart att rederiets retentionsrätt omfattar allt gods som transporterats, oberoende av vem som är dess ägare (jfr Grönfors a.a. s. 35 och 145). CGM har därför ägt göra retentionsrätten gällande även gentemot N.-bolaget.

Sedan skopartiet utlämnats omfattar retentionsrätten i stället kapitalbelopp och upplupen ränta som är innestående på kontot med Gota Bank enligt parternas överenskommelse. CGM äger rätt att ur detta belopp göra sig betalt för sina fordringar mot SM Spedition AB. N.-bolagets yrkande skall alltså ogillas och CGM:s yrkande bifallas.

N.-bolaget överklagade domen och yrkade att hovrätten skulle bifalla bolagets fastställelsetalan.

CGM bestred ändring.

Parterna vidhöll i hovrätten i allt väsentligt grunder och omständigheter såsom dessa antecknats i tingsrättens dom.

Samma bevisning som vid tingsrätten åberopades.

Hovrätten för Västra Sverige (1999-05-05, hovrättslagmannen Nils-Olof Berggren, hovrättsrådet Pär Zelano och hovrättsassessorn Erik Wendel) ogillade, med ändring av tingsrättens dom, CGM:s yrkande och fastställde att N.-bolaget hade bättre rätt än CGM till ifrågavarande medel.

I domskälen anförde hovrätten: Den 1 oktober 1994 trädde en ny sjölag (1994:1009) i kraft. Enligt fjärde punkten i övergångsbestämmelserna till den nya lagen gäller äldre bestämmelser i fråga om avtal om godsbefordran som ingåtts före ikraftträdandet. I målet aktuellt avtal om godsbefordran ingicks före ikraftträdandet och således är den äldre sjölagen (1891:35 s. 1) tillämplig. Det har inte gjorts gällande att något annat lands lag än Sveriges, dvs lagen i den stat där bestämmelseorten är enligt konossementet, skall tillämpas.

I likhet med tingsrätten utgår hovrätten från att SM Spedition AB varit konossementshavare.

Som tingsrätten konstaterat innebär 14 § i konossementet att CGM har retentionsrätt i godset för frakt och andra avgifter och kostnader som kan vila på godset och att den konossementsinnehavare som vill ha ut godset måste betala dessa belopp oavsett om han är befraktare eller ej. Vidare är retentionsrätten enligt klausulens lydelse utsträckt till fordringar som CGM har mot konossementsinnehavaren på grund av andra kontrakt än konossementet.

Retentionsrätten enligt klausulen är således utvidgad i förhållande till den legala retentionsrätt som följer av 113 § sjölagen. Den i målet omtvistade och deponerade penningsumman avser, enligt vad som är upplyst i målet, endast de fordringar som CGM har på SM Spedition AB på grund av andra kontrakt än det aktuella konossementet.

Det har i målet inte visats att SM Spedition AB haft rätt att upplåta säkerhetsrätt i det transporterade godset utöver i sedvanlig omfattning för fordringar hänförliga till den aktuella transporten. Det förhållandet att den aktuella bestämmelsen tagits in i ett konossement medför inte någon annan bedömning.

CGM:s yrkande skall således ogillas och N.-bolagets yrkande bifallas.

Hovrättsrådet Pär Zelano anförde till utveckling av sin mening följande: Den legala retentionsrätten enligt 113 § sjölagen (1891:35 s. 1) är begränsad till fordringar som har samband med det transporterade godset. Bestämmelsen är sakrättslig och rör som sådan tredje mans rättsställning. Den är tvingande i detta avseende (Grönfors, Sjölagens bestämmelser om godsbefordran, 1982, s. 140 och 322) trots att den inte finns med i uppräkningen i 168 § sjölagen (1891:35 s. 1) av de bestämmelser, som inte får åsidosättas genom avtal till nackdel för avlastare, befraktare eller mottagare. Detta förhållande innebär emellertid inte något hinder mot att en utvidgad pant- eller retentionsrätt, som i föreliggande fall, tillskapas avtalsvis genom en klausul i ett konossement. Ej heller i övrigt synes något sådant hinder föreligga. Det krävs dock att de allmänna förutsättningarna för uppkomsten av pant- eller retentionsrätt föreligger.

Allmänt gäller att pant- eller retentionsrätt uppkommer i egendom som inte ägs av borgenärens motpart endast om borgenären är i god tro beträffande motpartens äganderätt. Detta fall är inte aktuellt. Emellertid förekommer också fall då säkerhetsrätt kan uppkomma oberoende av om motparten är ägare till godset. Så kan vara fallet om t.ex. ägaren får anses ha givit uppdragsgivaren fullmakt att belasta godset med pant- eller retentionsrätt.

Den aktuella mellan CGM och SM Spedition AB avtalade utsträckningen av retentionsrätten påminner om panträttsbestämmelsen i 14 § av Nordiskt Speditörsförbunds Allmänna Bestämmelser (NSAB). Enligt denna bestämmelse har en speditör panträtt i gods, som är under hans kontroll, förutom för alla å godset vilande kostnader, även för fordringar hos uppdragsgivaren som härrör från tidigare speditionsuppdrag (jfr bl.a. Ramberg, Spedition och fraktavtal, 1983, s. 154f och, angående bl.a. de svårigheter som skulle uppstå om en sådan bestämmelse togs in i ett konossement, Leif Sevón, När har speditionsföretag säkerhet i gods?, Tidskrift utgiven av Juridiska föreningen i Finland, 1975, s. 304f).

I fråga om möjligheterna att upplåta säkerhetsrätt i enlighet med denna bestämmelse konstaterar Håstad i Sakrätt angående lös egendom, 6 uppl., 1996, s. 73, följande. En sådan kopplad panträtt kan uppdragsgivaren naturligtvis upplåta, om han äger godset (och inte sålt just detta gods) eller om han har ägarens fullmakt. Om godset tillhör annan än uppdragsgivaren (t.ex. en köpare), får ägaren anses ha givit uppdragsgivaren fullmakt att belasta godset med panträtt hänförlig till fordran för den aktuella transporten (jfr 13:19-20 sjölagen eller 20 § lagen om inrikes vägtransport), men det förefaller mycket långsökt att ägaren redan genom kännedom om NSAB skulle ha gått med på en pantsättning för uppdragsgivarens samtliga skulder till speditören. För att speditören i ett sådant fall skall få en kopplad panträtt krävs det enligt den tvingande godtrosförvärvslagen att speditören, på sätt 3 § anger, har varit i god tro om uppdragsgivarens förfoganderätt.

Frågan om och i vilken utsträckning i dessa fall en uppdragsgivare, som inte är ägare, kan anses ha pantsättningslegitimation behandlas också av Ramberg i Spedition och fraktavtal, 1983, s. 164f. Det framhålls där att i de fall då uppdragsgivaren inte är ägare till den egendom, som överlämnas till en speditör, är ägaren i regel medveten om att överlämnandet kommer att äga rum och att man också kan anta att sådana näringsidkare som från tid till annan i en eller annan egenskap distribuerar varor har, eller åtminstone bör ha, kännedom om NSAB och den däri ingående panträttsklausulen.

Föreliggande fall gäller förhållandet mellan en speditör och en av denna anlitad transportör eller undertransportör. Det rimliga och naturliga är att den som lämnat gods till en speditör för transport - om inte annat följer av vad som avtalats då ägaren avlämnat godset hos speditören - inte kan anses ha medgett att speditören eller någon annan i transportkedjan belastar godset med säkerhetsrätt för andra kostnader än sådana som hör ihop med den aktuella transporten.

Det förhållandet att den aktuella bestämmelsen tagits in i ett konossement synes inte ha någon betydelse i sammanhanget. Ett underkännande i föreliggande fall av den utvidgade pant- eller retentionsrätten varken omintetgör eller inskränker någon av de grundläggande och allmänt accepterade funktionerna hos ett konossement. Det skall därvid noteras att det i målet inte är fråga om vilken verkan konossementets bestämmelse om utvidgad pant- eller retentionsrätt skulle ha haft mot en tredje man som förvärvat konossementet. En sådan tredje man skulle för övrigt, när han förvärvade konossementet, i princip ha accepterat klausulen och därigenom upplåtit panträtt på grund av transportörens eventuella fordringar mot sig själv i egenskap av konossementsinnehavare.

Målnummer T 728-94