RH 1999:9
Felparkerare har ansetts inte kunna undgå betalningsansvar, då anledningen till felparkeringen var att bensinen tagit slut.
Den 14 december 1997 hade P.W. under tiden 15.29-15.30 sin bil uppställd på en gata i Stockholm i strid mot gällande stoppförbud.
Sedan parkeringsanmärkning meddelats bestred P.W. betalningsansvar på den grunden att han fått bensinstopp och därför varit tvungen att gå till närmaste bensinstation för att inhandla bensin innan han kunde flytta bilen. P.W. bifogade även ett kvitto från Shell, daterat den 14 december 1997 och utskrivet kl 15.54.
I beslut den 19 december 1997 lämnade Polismyndigheten i Stockholms län bestridandet utan bifall på den grunden att det åligger fordonsföraren att vid färd tillse att tillräcklig mängd bränsle finns i fordonet för dess framförande.
P.W. överklagade polismyndighetens beslut och yrkade vid tingsrätten bifall till sitt bestridande. Som skäl angav P.W. bl.a. följande. Han antog att bensinen skulle räcka till närmaste bensinstation, vilket den tyvärr inte gjorde. Han gick till närmaste bensinmack, som dock var stängd. Han gick då vidare till en annan bensinstation och köpte där cirka fem liter bensin i en lånad dunk, varefter han gick direkt tillbaka till bilen.
Stockholms tingsrätt (1998-10-28, tingsnotarien Sofia Gessler) undanröjde betalningsansvaret för felparkeringsavgiften och anförde följande.
Enligt rättspraxis finns för polismyndigheten och allmän domstol inget utrymme för en skälighetsbedömning i det enskilda fallet annat än i den mån en sådan bedömning analogivis har stöd i allmänna straffrättsliga principer om ansvarsfrihet, till exempel på grund av nöd.
P.W. har påstått att han varit tvungen att ha sin bil stående på den aktuella platsen eftersom bilen plötsligt stannat på grund av bensinstopp. Hans påstående vinner stöd av åberopat kvitto från Shell, vilket är daterat den 14 december 1997 och utskrivet klockan 15.54. Tingsrätten finner att det därmed är visat att P.W. befunnit sig i en nödsituation, varför det föreligger skäl för att undanröja betalningsansvaret för ifrågavarande felparkeringsavgift.
Polismyndigheten överklagade beslutet och yrkade att hovrätten skulle lämna P.W:s bestridande av parkeringsanmärkningen utan bifall.
P.W. förelades att inkomma med svarsskrivelse men lät sig inte avhöra.
Svea hovrätt (1999-01-29, hovrättslagmannen Arvid Sanmark, hovrättsrådet Christine Möller, referent, samt hovrättsassessorn Catharina Eriksson) lämnade P.W:s bestridande av parkeringsanmärkningen utan bifall och anförde följande.
Hovrätten ifrågasätter inte P.W:s uppgifter om att uppställningen av fordonet berott på att bensinen tagit slut. Enligt praxis har det dock ansetts åligga fordonsföraren att se till att fordonet har tillräckligt med bensin. Detta får anses vara motiverat av att en invändning om att bränslet tagit slut annars skulle bli vanlig och ofta vara svårkontrollerad. På grund härav kan P.W. inte undgå betalningsansvar.