RH 2000:16
Fråga om kostnadsfördelning vid s.k. umgängesresor (6 kap. 15 b § föräldrabalken). Även fråga om plats för hämtning och lämnande av barnet vid umgängestillfällena.
K.K. och E.O. har tillsammans sonen M. född år 1991. K.K. yrkade vid Uppsala tingsrätt bl.a. att ensam få vårdnaden om M. samt vid fortsatt gemensam vårdnad visst umgänge med honom och att tingsrätten skulle förordna att M. vid varje umgängestillfälle skulle lämnas till honom på Arlanda flygplats och hämtas av E.O. på Landvetters flygplats samt att E.O. skulle bidra till resekostnaderna för umgänget.
Uppsala tingsrätt (1999-01-21, rådmannen Ann-Christine Lindblom samt nämndemännen Ulf Dahlberg, Sylvia Lernskog och Gudrun Stolpe) beslutade i dom bl.a. att vårdnaden om M. alltjämt skulle anförtros parterna gemensamt och att M. skulle ges rätt till umgänge med K.K. var fjärde vecka från torsdag efter skolans slut till söndag eftermiddag samt varannan s.k. storhelg och viss tid under sommaren. Tingsrätten förordnade vidare att M. vid varje umgängestillfälle skulle lämnas till K.K. på Arlanda flygplats och hämtas av E.O. på Landvetters flygplats och att E.O. skulle ta del i kostnaderna för M:s umgängesresor med 400 kr vid varje tillfälle. I denna del anförde tingsrätten följande.
Med hänsyn till det långa avståndet mellan föräldrarna är det snabbaste och bekvämaste ressättet för M. flyg, vilket denne numera också accepterar. Föreskrifter om var barn skall lämnas och hämtas i samband med umgänget bör meddelas endast i undantagsfall. Enligt tingsrättens mening har i detta fall dock visats sådana svårigheter när det gäller umgängesresorna att en föreskrift bör meddelas att M. inför umgänge skall lämnas till K.K. på Arlanda flygplats och hämtas av E.O. på Landvetters flygplats.
Enligt de nya bestämmelserna i föräldrabalken skall den förälder som har vårdnaden om ett barn ta del i kostnaderna för de resor som föranleds av barnets behov av umgänge med den andre föräldern och ett yrkande om sådan delaktighet har framställts av K.K. Tingsrätten, som i denna del såsom en särskild omständighet beaktar att E.O. valde att flytta till Göteborg utan att på något sätt rådgöra med K.K. anser att E.O. skall bidra till umgängesresekostnaderna med skäliga ansedda 400 kr vid varje tillfälle.
E.O. överklagade domen och yrkade att hovrätten skulle förordna att umgänget vid varje tillfälle skulle påbörjas och avslutas på Landvetters flygplats, att hon vid varje tillfälle skulle svara för kostnaderna för umgängesresorna - oavsett transportmedel - med sammanlagt högst 160 kr av resekostnaderna för henne och M. dock med högst 2 500 kr per år, samt att K.K. skulle svara för den resterande delen av kostnaderna vid varje tillfälle. E.O. yrkade vidare att den nämnda fördelningen av kostnaderna skulle gälla från tingsrättens dom.
K.K. bestred ändringsyrkandena.
Parterna åberopade - såvitt gäller nu aktuella frågor - följande grunder och omständigheter till stöd för sin talan.
E.O: Hon accepterar en föreskrift om hämtnings- och lämningsplats för M. och anser att platsen bör vara Landvetters flygplats. Hon har inte någon ekonomisk förmåga att ta del i kostnaderna för de resor som föranleds av M:s behov av umgänge med K.K. utöver de belopp hon här har medgivit. Det föreligger heller inga andra omständigheter som bör föranleda att hon trots sin ekonomiska oförmåga skall åläggas att ta del i kostnaderna utöver de medgivna beloppen. Hon gör gällande att K.K. har ekonomisk förmåga att ta del i kostnaderna för umgängesresorna.
K.K: Han anser att det är bäst för M. med en föreskrift om hämtning och lämning på de platser som har angetts i tingsrättens dom. Han vitsordar att E.O. saknar ekonomisk förmåga att ta del i kostnaderna för de resor som föranleds av M:s behov av umgänge med honom, och han vitsordar också att han själv har sådan ekonomisk förmåga. Huvudregeln att han - umgängesföräldern - skall svara för huvuddelen av kostnaderna vid umgängesresorna leder emellertid till att M. riskerar att förlora kontakten med honom. Det är därför motiverat att E.O. tar del i kostnaderna för umgängesresorna med det belopp som tingsrätten har bestämt. Andra omständigheter som talar för denna kostnadsfördelning är det geografiska avståndet mellan Uppsala och X-ö, vilket innebär ökade kostnader för M:s umgängesresor, och det förhållandet att E.O. inte har haft godtagbara skäl för att flytta till X-ö samt att hon inte före flyttningen diskuterade denna med honom.
Svea hovrätt (2000-03-10, hovrättsråden Göran Rosenberg och Mona Wildig, tf. hovrättsassessorn Carina Bring, referent, samt nämndemännen Ingemar Björklund och Ulf Wollentz) ändrade tingsrättens dom i aktuella frågor så att M:s umgänge med K.K. vid varje umgängestillfälle skulle påbörjas och avslutas på Landvetters flygplats, såvida E.O. och K.K. inte överenskom om något annat transportmedel än flyg eller någon annan hämtnings- eller lämningsplats för M. samt att E.O. vid varje umgängestillfälle - oavsett transportmedel och oavsett hämtnings- eller lämningsplats för M. - skulle svara för högst 160 kr av den sammanlagda resekostnaden som E.O. och M. hade i samband med varje umgängestillfälle, dock med högst 2 500 kr per år, varvid K.K. sålunda skulle svara för den resterande delen av den sammanlagda resekostnaden för E.O. och M. jämte sina egna kostnader vid varje umgängestillfälle. Detta skulle gälla även för tiden till dess att hovrättens dom hade vunnit laga kraft. E.O:s yrkande att kostnadsfördelningen skulle gälla från tingsrättens dom lämnades utan bifall. Hovrätten anförde i dessa frågor följande.
E.O. och K.K. är ense om att deras son M. bör ha möjlighet att umgås med K.K. i den utsträckning som tingsrätten har bestämt. K.K. är bosatt i Uppsala, medan M. bor hos modern på X-ö. Om M. skall vistas i K.K:s hem i samband med att de båda umgås, är det snabbaste och bekvämaste resesättet för honom onekligen att flyga från Landvetter till Arlanda för att därifrån ta buss till Uppsala och återvända till X-ö på motsvarande sätt.
Det har framkommit att parterna haft upprepade kontroverser i frågan om M:s resesätt etc. Risken för att parterna även i framtiden blir oense i denna fråga måste därför beaktas. Av betydelse är också att det föreligger tvist mellan parterna om hur kostnaderna för umgängesresorna skall fördelas mellan parterna. På grund härav bör det enligt hovrättens mening anges villkor om hur umgänget skall inledas och avslutas. Enligt hovrättens mening saknas det därvid skäl att förordna om något annat än vad E.O. har yrkat om att umgänget skall påbörjas och avslutas på Landvetters flygplats. Ett sådant villkor bör emellertid gälla bara i den mån parterna inte har kommit överens om något annat inför varje umgängestillfälle.
Det är ostridigt mellan parterna att E.O. inte har förmåga att ta del i kostnaderna för de resor som föranleds av M:s behov av umgänge med K.K. Den fråga som hovrätten har att ta ställning till är därför om det föreligger andra omständigheter som enligt regleringen i 6 kap. 15 b § föräldrabalken - om att den förälder som barnet bor tillsammans med skall ta del i kostnader av det nu aktuella slaget efter vad som är skäligt med hänsyn till föräldrarnas ekonomiska förmåga och övriga omständigheter - ändå motiverar ett kostnadsansvar för E.O.
Vid bedömningen av den nu aktuella frågan anser hovrätten till en början att frågan om E.O. har samrått med K.K. inför flyttningen saknar betydelse i sammanhanget. Vidare anser hovrätten att vad E.O. har uppgett om att hennes barns hälsa och hennes egna studiemöjligheter varit styrande för hennes flyttning till X-ö inte vederlagts och att dessa bevekelsegrunder för flyttningen får anses vara godtagbara. Att avståndet till Uppsala därmed har blivit stort förändrar inte detta ställningstagande. Redan M:s egna resor medför emellertid tämligen höga kostnader. Eftersom han dessutom, med hänsyn till att han är så ung, måste hämtas och lämnas av E.O. och K.K. på resp. flygplats blir det fråga om ytterligare kostnader för dem, vilket med hänsyn till parternas redovisade ekonomiska förhållanden medför en viss risk för att umgänget mellan M. och K.K. emellanåt blir begränsat, kanske utöver vad som är förenligt med M:s bästa. Av utredningen framgår dock att E.O. genom att anordna och medfölja på tågresor under det senaste året har medverkat till att M:s och K.K:s umgänge i stort fungerat på ett för parterna ur ekonomisk synpunkt och i övrigt i huvudsak tillfredsställande sätt.
Mot bakgrund av det anförda har det enligt hovrättens mening inte framkommit några omständigheter som gör det skäligt att ålägga E.O. ett kostnadsansvar för M:s umgängesresor utöver vad hon själv har medgett. Hovrättens ställningstagande nu innebär att E.O. skall - oavsett transportmedel och oavsett hämtnings- och lämningsplats för M. - förpliktas att endast med de av henne medgivna beloppen ta del i hennes och M:s sammanlagda kostnader för de umgängesresor "från dörr till dörr" som föranleds av M:s behov av umgänge med K.K. Resterande kostnader, vilket även inkluderar K.K:s egna resekostnader i samband med M:s umgängesresor, skall enligt hovrättens mening sålunda K.K. svara för. Med beaktande av K.K:s ekonomiska förhållanden anser hovrätten dock inte att denna ordning bör gälla för tid före dagen för denna dom.