RH 2000:73
I utsökningsmål har kronofogdemyndigheterna ansetts inte kunna begära förskott från sökanden för förrättningskostnaderna rutinmässigt utan endast efter särskild prövning i varje enskilt fall.
En bostadsrättsförening ansökte hos Kronofogdemyndigheten i Stockholm, Sundbybergskontoret, om verkställighet av ett utslag. Ansökningen avvisades på den grunden att föreningen inte hade efterkommit en begäran att betala ansökningsavgiften i förskott. Föreningen överklagade kronofogdemyndighetens beslut.
Stockholms tingsrätt (2000-05-12, rådmannen Ulrika Tengelin) avslog överklagandet och anförde bl.a. följande.
Föreningen har för det första anfört att kronofogdemyndigheten inte ägt att på generella grunder begära att föreningen skulle betala ansökningsavgiften i förskott, eftersom detta inte är förenligt med 4 § förordningen om avgifter vid kronofogdemyndigheterna samt den offentliga förvaltningens likhetsprincip. Kronofogdemyndigheten har redogjort för sina rutiner i den aktuella typen av ärenden och uppgett att man som regel begär förskott på avgiften i ärenden bl.a. där mindre föreningar är sökanden. Eftersom kronofogdemyndigheten har konstaterat att föreningen är en sådan sökande som skall betala grundavgiften i förskott, har kronofogdemyndigheten gjort en viss prövning av föreningen, även om det inte är den ingående prövning föreningen anser skall göras. Enligt 17 kap. 5 § utsökningsbalken skall förrättningskostnader för vilka sökanden svarar förskotteras om kronofogdemyndigheten begär det. Tingsrätten kan inte finna att kronofogdemyndighetens agerande i detta avseende skulle strida vare sig mot 17 kap. 5 § utsökningsbalken, 4 § förordningen om avgifter vid kronofogdemyndigheterna eller likhetsprincipen. Beslutet att anmoda föreningen att betala grundavgiften i förskott var således lagligen grundat.
Föreningen överklagade tingsrättens beslut och yrkade att hovrätten skulle undanröja kronofogdemyndighetens beslut och återförvisa målet dit för handläggning i sak.
Hovrätten beviljade prövningstillstånd och beslöt att Riksskatteverket skulle beredas tillfälle att inkomma med yttrande.
Riksskatteverket (RSV) anförde i yttrande följande. En sökande svarar i princip mot staten för det allmännas kostnader i ett utsökningsmål, s.k. förrättningskostnader. För kostnaderna tas ersättning ut genom utsökningsavgifter enligt förordningen (1992:1094) om avgifter vid kronofogdemyndigheterna (AvgF). Sökandens ansvar innebär bl.a. att denne på begäran av kronofogdemyndigheten är skyldig att förskottera kostnaderna, se 17 kap. 5 § utsökningsbalken. I 4 § AvgF har en föreskrift införts rörande begäran om förskottering av förrättningskostnader. I doktrinen har föreskriften tolkats som att kronofogdemyndigheten bör begära förskottsbetalning endast om det kan befaras att sökanden inte betalar kostnaden frivilligt eller om det annars finns särskilda skäl. Det ska således inte vara fråga om att förskott begärs på ett rutinmässigt sätt (se Gregow, Utsökningsrätt, Norstedts 1996, s. 372). I RSV:s handbok sägs uttryckligen att förskott ska begäras endast efter särskild prövning i varje enskilt fall (se RSV:s handbok, Utsökning & Indrivning, RSV 1996, s. 436). - Frågan är då hur ingående denna kronofogdemyndighetens prövning bör vara. Naturligtvis finns det alltid viss risk att en sökande av någon anledning inte betalar en avgift frivilligt. Men att sökanden är ny och okänd för handläggaren, är en privatperson, är en liten ekonomisk förening eller på annat sätt tillhör en viss kategori medför inte att rekvisitet för att begära förskott utan vidare kan anses uppfyllt. Det måste, enligt RSV:s mening, föreligga någon konkret omständighet som ger anledning att befara att betalning inte kommer att ske. Ett sådant krav på positivt stöd kan utläsas i 4 § AvgF genom satsen "om det kan befaras att sökanden inte betalar kostnaden frivilligt". En annan tillämpning av bestämmelsen skulle kunna leda till att en begäran om förskott i dessa fall snarare blev regel än undantag. Detta kan inte ha varit lagstiftarens mening.
Svea hovrätt (2000-09-05, hovrättslagmannen Göran Karlstedt, hovrättsrådet Ingrid Holmstrand, referent, och hovrättsassessorn Olof Simonsson) biföll överklagandet och anförde följande.
Hovrätten finner på av Riksskatteverket anförda skäl att förskottsbetalning inte borde ha krävts. Kronofogdemyndighetens och tingsrättens beslut skall därför undanröjas och ärendet visas åter till kronofogdemyndigheten för fortsatt behandling.