RH 2003:32
Underhållsskyldig förälder har inte ansetts berättigad till s.k. umgängesavdrag enligt 7 kap. 4 § första stycket föräldrabalken under tid då barnet vistats hos förälderns släktingar.
L.S. ansökte den 2 maj 2002 om verkställighet mot D.S. Till grund för ansökan låg en dom av Göteborgs tingsrätt om underhållsbidrag till D.S:s son L.
D.S. gjorde invändning om att hinder förelåg mot verkställighet. Han anförde att L. under två veckor vistats hos hans släktingar i Frankrike och att han därför hade rätt att göra umgängesavdrag i enlighet med vad som anges i 7 kap. 4 § föräldrabalken.
L. invände i huvudsak att den av D.S. åberopade rätten till umgängesavdrag inte gällde, eftersom L. inte vistats hos D.S. utan hos släktingar till denne.
Kronofogdemyndigheten i Göteborg (2002-06-14, kronofogden Lars Grimby) fann att hinder mot verkställighet inte förelåg.
I beslutet anförde kronofogdemyndigheten följande.
Den typ av avräkning som det blir frågan om när en förälder vill nyttja sin rätt till umgängesavdrag är att anse som en betalning. Detta medför att D.S:s invändning avseende L. skall prövas jämlikt 3 kap. 21 § 1 st. utsökningsbalken. Av den bestämmelsen följer att verkställighet inte får äga rum om gäldenären visar att han fullgjort sin betalningsskyldighet.
Den fråga kronofogdemyndigheten har att ta ställning till är om det umgänge som skett hos D.S:s släktingar ger honom rätt att göra umgängesavdrag, dvs. om han därigenom har erlagt betalning.
Bestämmelsen i 7 kap. 4 § föräldrabalken talar om rätt till avdrag när den underhållsskyldige haft barnet hos sig.
Kronofogdemyndigheten har inte kunnat finna annat än att det är enbart när barnet vistas hos den underhållsskyldige som rätt till avdrag uppkommer. Detta står dessutom väl i linje med tanken bakom umgängesavdraget, dvs. att det ska vara en hjälp för den underhållsskyldige rent ekonomiskt.
Vid dessa förhållanden finner kronofogdemyndigheten inte att D.S. visat att han haft rätt att göra de aktuella avdragen. D.S:s invändning om hinder mot verkställighet lämnas därför utan avseende.
D.S. överklagade beslutet och yrkade att tingsrätten skulle upphäva kronofogdemyndighetens beslut. Som grund för sitt yrkande anförde han i huvudsak följande. Ansökan om utmätning avser 584 kr som han har innehållit på det underhållsbidrag han har att betala till L. Hinder mot verkställighet föreligger eftersom han har haft rätt att göra avdraget. Under sammanlagt två veckor har L., på D.S:s bekostnad, vistats hos D.S:s släktingar i Frankrike. L:s vistelse i Frankrike har skett sedan han hämtats av D.S. hos L.S. L. hämtades på en fredag och sov natten till lördagen hos D.S. och for sedan till Frankrike. L. kom tillbaka en söndag två veckor senare och sov natten till måndagen hos D.S. L.S. har inte haft några kostnader för L. under denna tid. D.S. har därför rätt att göra avdrag på underhållsbidragen enligt 7 kap. 4 § föräldrabalken.
L. inkom med ett yttrande i vilket han anförde att D.S. inte har rätt att göra avdrag från underhållsbidraget bl.a. eftersom L. inte vistades hos D.S. utan hos sina franska släktingar och D.S. inte heller betalat för hans uppehälle under denna tid.
Göteborgs tingsrätt (2002-10-10, chefsrådmannen Gerdt Wikstrand) biföll överklagandet på följande skäl.
L:s resa till Frankrike påbörjades och avslutades från D.S:s hem och L. övernattade hos D.S. i anslutning till resan. Detta innebär att ansvaret för omvårdnaden om L. föll på D.S. under den tid L. var i Frankrike. Även om D.S. anförtrott den faktiska vårdnaden om L. till sina släktingar i Frankrike måste D.S. ändå anses vara den av föräldrarna som stod för L:s underhåll. D.S. har därför rätt att göra avdrag från underhållsbidragen på det sätt som skett. Av denna anledning föreligger hinder för verkställighet.
L. överklagade beslutet och yrkade att hovrätten skulle förordna att hinder mot verkställighet inte förelåg. Till stöd för sitt yrkande anförde han samma omständigheter som vid underinstanserna och gjorde i huvudsak följande tillägg och förtydliganden. D.S. hämtade honom på fredagen och körde honom via D.S:s eget hem till flygplatsen. Han övernattade således inte hos D.S. under natten mellan fredag och lördag. D.S. har inte haft några kostnader för honom under den tid som han vistades i Frankrike. Det enda D.S. eventuellt har betalat är flygresan till Paris. L.S. bekostade L:s utrustning medan övriga utgifter betalades av hans franska släktingar.
D.S. bestred ändring och gjorde till stöd för sin inställning bl.a. följande tillägg och förtydliganden i förhållande till vad han anfört vid underinstanserna. L.S. och han hade ett muntligt avtal om att han skulle få göra avdrag från underhållsbidraget på grund av L:s resor till Frankrike. D.S. har haft ansvaret för L:s omvårdnad under hans veckolånga vistelser i Frankrike åren 2001 och 2002. Bägge åren hämtade D.S. L. i dennes hem och de åkte sedan hem till D.S. och åt. Därefter körde D.S. L. till flygplatsen. När L. kom tillbaka hämtades han av D.S. på flygplatsen och L. sov över hos honom för att dagen därpå gå till skolan. Först efter skolans slut gick L. tillbaka till sin mammas hem. D.S. har införskaffat L:s pass, vilket han också bekostat. År 2002 var han den som ansökte om L:s ledighet hos skolans rektor. – D.S. har betalat L:s resor samt viss skidutrustning. Han har även gett L. fickpengar. D.S:s föräldrar betalade L:s liftkort. L:s övriga utgifter under resorna har bekostats av D.S:s bror i utbyte mot att D.S. haft broderns döttrar på besök i Sverige och då bekostat deras uppehälle. L.S. har inte haft några utgifter för L:s resor till Frankrike.
Hovrätten för Västra Sverige (2003-01-30, hovrättsråden Lennart Morard och Anna Lantz, referent, samt tf. hovrättsassessorn Åsa Eliasson) förklarade, med ändring av tingsrättens beslut, att hinder mot verkställighet inte förelåg.
I skälen för beslutet anförde hovrätten följande.
Rätt till avdrag från underhållsbidrag föreligger enligt 7 kap. 4 § 1 st. föräldrabalken då den underhållsskyldige föräldern under en viss tid haft barnet hos sig. En rätt till s.k. umgängesavdrag kan också regleras genom avtal. D.S. har inte visat att han och L.S. ingått avtal om rätt till umgängesavdrag. Fråga är därför om han med stöd av 7 kap. 4 § föräldrabalken ändå har sådan rätt.
Bakgrunden till avdragsmöjligheten är att den bidragsskyldige föräldern, utöver det underhållsbidrag han skall betala, har vissa kostnader för barnet när barnet vistas hos honom, samtidigt som den andre föräldern har minskade kostnader för barnet. Regeln skall således underlätta för en förälder att ha kontakt med sitt barn så att föräldern har råd att bekosta barnets vistelse hos honom eller henne i större utsträckning. I förevarande fall är det ostridigt att, under den tid som avdragen avser, L. vistades hos släktingar i Frankrike och att D.S. varken besökte honom i Frankrike eller följde med honom på resorna. Det föreligger därför inte någon rätt för D.S. att göra avdrag från underhållsbidraget för tid då han inte vistats tillsammans med L. Trots att D.S. eller hans släktingar får antas ha betalat åtminstone merparten av L:s utgifter är han därför inte berättigad till avdrag från underhållsbidraget under aktuella perioder (jfr FÖD 1984:25). Hinder mot verkställighet föreligger således inte.