RH 2003:47
En gäldenärs armbandsur, värt 6 000 kr, har inte undantagits från utmätning. Gäldenären har i stället i enlighet med Riksskatteverkets medgivande fått förbehålla sig 200 kr för anskaffande av ett ersättningsur.
Kronofogdemyndigheten i Stockholm utmätte den 16 maj 2003 en M.H. tillhörig herrklocka av märke Breitling J. Class med ett åsatt värde om 6 000 kr.
M.H. överklagade beslutet och yrkade att utmätningen skulle upphävas. Riksskatteverket bestred ändring.
M.H. åberopade till stöd för sitt överklagande i huvudsak att klockan var för personligt bruk och att den hade ett skäligt värde.
Riksskatteverket anförde som skäl för sitt bestridande bl.a. följande.
Det utmätta armbandsuret med ett välkänt märke av lyxkaraktär har ett värde av 6 000 kr. Värdet är så högt att det inte är möjligt att undanta armbandsuret från utmätning. Ett annat ställningstagande skulle innebära ett alltför stort ingrepp i borgenärernas berättigade krav på att få betalt för sina fordringsanspråk och skulle strida mot beneficiereglernas allmänna syfte att säkerställa vissa grundbehov. – M.H. skall förbehållas ett skäligt belopp för att kunna anskaffa ett ersättningsur.
Stockholms tingsrätt (2003-07-31, rådmannen Marianne Gauffin) upphävde utmätningen. Tingsrätten anförde i sitt beslut följande.
När det gäller bedömningen av vad som bör innefattas i gäldenärens beneficium gör tingsrätten följande bedömning. Det förhållandet att det utmätta föremålet är av ett välkänt märke saknar självständig betydelse. Tingsrätten anser inte att ett armbandsur av märket Bretling med ett uppgivet värde av 6 000 kr är ett föremål av utpräglad lyxkaraktär. Vid bedömandet av vad som enligt 5 kap. 1 § utsökningsbalken får anses utgöra föremål till skäligt värde anser tingsrätten att det bör beaktas att armbandsur – liksom glasögon och vissa smycken – är föremål som kan ha en stark personlig anknytning till bäraren och av denne uppfattas som nära förknippad med dennes identitet. Gränsen för vad som innefattas i gäldenärens beneficium bör därför i förevarande fall inte sättas för snävt. På grund därav och med beaktande av den allmänna levnadsstandarden i riket samt rådande penningvärde får det uppgivna värdet på uret anses ligga inom ramen för vad M.H. har rätt att undandra från utmätning. Överklagandet skall därför bifallas och utmätningen hävas.
Riksskatteverket överklagade tingsrättens beslut och yrkade att hovrätten med ändring av tingsrättens beslut skulle fastställa kronofogdens beslut om utmätning. Riksskatteverket medgav att utmätningen skulle ske med förbehåll att M.H. efter försäljningen av det utmätta armbandsuret skulle erhålla 200 kr för inköp av en annan klocka. M.H. bestred ändring.
Svea hovrätt (2003-10-03, hovrättslagmannen Åke Rehnström samt hovrättsråden Christine Möller, referent, och Karl Bergkvist) ändrade tingsrättens beslut och fastställde kronofogdemyndighetens beslut; dock att utmätningen skulle ske med förbehåll att M.H. efter armbandsurets försäljning av den behållna köpeskillingen skulle få ut ett belopp av 200 kr. Hovrätten motiverade sitt beslut på följande sätt.
I målet är fråga om tillämpning av den i 5 kap. 1 § 1 utsökningsbalken intagna beneficieregeln. Där föreskrivs att från utmätning undantas kläder och andra föremål som tjänar uteslutande till gäldenärens personliga bruk, till skäligt värde. Med andra föremål än kläder åsyftas i första hand sådana saker som en gäldenär behöver i det dagliga livet, exempelvis ett armbandsur. För det fall egendomen har ett sådant värde att den inte kan undantas från utmätning ger 4 § i samma kapitel möjlighet att låta utmätningen ske med förbehåll att gäldenären efter egendomens försäljning skall av den behållna köpeskillingen få ut visst skäligt belopp för att kunna anskaffa vad han behöver i den sålda egendomens ställe.
Av utredningen framgår att den nu aktuella utmätningen avser ett armbandsur av märket Breitling med ett uppgivet värde om 6 000 kr. Någon anledning att ifrågasätta värdet på armbandsuret har inte framkommit. Fråga är om armbandsuret håller sig inom ett skäligt värde eller om det får anses utgöra ett lyxföremål som därmed faller utanför beneficiet. Enligt hovrättens mening har armbandsuret ett så högt värde att egendomen inte kan undantas från utmätning. M.H:s behov av ett armbandsur skall därför i stället beaktas enligt reglerna om förbehåll i 5 kap. 4 § utsökningsbalken. Riksskatteverket har medgivit att M.H. får förbehållas ett belopp om 200 kr. Hovrätten finner ej skäl att bestämma ett högre förbehållsbelopp. Tingsrättens beslut skall således ändras.