lagen.nu

RH 2003:6

Vid prövning enligt 6 § namnlagen (1982:670) har byte av efternamn ansetts förenligt med barnets bästa.

A.D., som är född år 1997, ansökte vid tingsrätten genom sin vårdnadshavare och ställföreträdare N.P. att tingsrätten skulle förklara det förenligt med hans bästa att byta efternamn till P.

Som grund för ansökningen anfördes följande: N.P. har ensam vårdnaden om A.D. Hon bodde tillsammans med A:s far, H.D., tills A. var cirka 6 månader. Sedan separationen har hon haft ensam vårdnad om A. och det är hon som har tagit det huvudsakliga ansvaret för A:s omvårdnad och uppfostran. Trots att H.D. har haft möjlighet till en regelbunden kontakt med sin son har han inte träffat honom mer än en gång var sjätte vecka till var tredje månad och då endast för några få timmar. H.D. visar inte något större intresse för sin son och har inte hjälpt N.P. med sonens uppfostran eller omvårdnad. Om A. fick samma namn som sin mor skulle det underlätta för henne rent praktiskt till exempel i kontakten med olika myndigheter.

H.D. bestred bifall till ansökningen och anförde bl.a.: Han träffar sin son ungefär en gång var sjätte vecka, vilket han tycker är för lite. Han tänker ofta på sin son och vill träffa honom mer. Han är orolig för att namnändringen bara är en första åtgärd från N.P:s sida och att hon kan komma att försöka hindra honom från att träffa sonen helt. Han anser att N.P. inte har framfört några egentliga skäl för att A. skall bära hennes namn.

Tingsrätten inhämtade yttrande från Familjerättsbyrån som anförde bland annat följande: Ett namnbyte i sig behöver inte innebära att relationen mellan A. och hans far försämras. Däremot utgör det en risk för en uppgivenhet hos pappan som på sikt kan leda till ett minskat intresse för sonen. Under samtalen har det inte framkommit något som tyder på att det skulle vara besvärande för A. att bära sin pappas namn. Familjerättsbyråns bedömning är att de skäl till namnbyte, som har framkommit under utredningen, inte kan anses vara tillräckliga för att tillstyrka begäran om namnändring. Att under nuvarande förhållanden byta bort pappans efternamn och därmed ytterligare fjärma A. från pappan, kan inte anses vara förenligt med barnets bästa.

Göteborgs tingsrätt (2002-04-04, rådmannen Bo Dufwa) lämnade ansökningen utan bifall.

I skälen för beslutet anförde tingsrätten följande.

I 6 § namnlagen (1982:670) stadgas att om ett barn under 18 år bär någon av föräldrarnas namn utan att denna förälder är vårdnadshavare krävs för byte av barnets efternamn att föräldern har samtyckt till namnbytet eller att domstol har funnit det förenligt med barnets bästa. Anledningen till detta stadgande angavs i förarbetena till lagrummet vara, att det är av vikt att ett namnbyte inte återverkar ofördelaktigt på relationerna mellan barnet och den förälder som ej har vårdnaden om det. I fråga om vad som är förenligt med barnets bästa angavs att praxis på området även från tiden innan den nya namnlagen kunde ge viss ledning (prop. 1981/82:156 s. 54). Vid bedömningen av vad som är förenligt med barnets bästa har utgångspunkten i praxis varit att det innebär stora sociala, psykologiska och praktiska fördelar för ett barn att bära samma släktnamn som sin vårdnadshavare och den familj barnet växer upp i. Vidare har i praxis konstaterats att det får antas föreligga en risk för att relationerna mellan den förälder som inte är vårdnadshavare och barnet försämras om barnet byter namn mot förälderns vilja, under förutsättning att relationerna mellan föräldern och barnet varit av en viss kontinuitet och att föräldern visat sig hysa intresse för sitt barn.

Utredningen i förevarande fall visar att H.D. hyser intresse för sin son och att ett visst umgänge har uppehållits mellan far och son sedan föräldrarna separerade, dock att umgängestillfällena har inträffat relativt sällan. Att under sådana förhållanden riskera att relationerna mellan far och son försämras kan inte anses förenligt med A:s bästa. Denna nackdel för A. uppväges inte av de fördelar han skulle ha av namngemenskap med sin mor, med vilken han redan har stor samhörighet.

Tingsrätten finner, med beaktande av ovan anförda, det ej vara förenligt med A:s bästa att byta efternamn till P.

A.D. överklagade beslutet och yrkade bifall till ansökningen.

H.D. bestred ändring.

Hovrätten för Västra Sverige (2002-10-02, hovrättslagmannen Hans Frennered samt hovrättsråden Eva Ahlquist och Christer Ranch, referent) förklarade, med ändring av tingsrättens beslut, att det var förenligt med A:s bästa att få byta till efternamnet P.

I hovrätten hördes N.P. och H.D. De uppgav - som komplettering till det som de anfört skriftligen i tingsrätten och hovrätten - i huvudsak följande.

N.P.: När A. föddes sammanlevde hon med H.D. och tyckte då att det var mest praktiskt att sonen fick faderns efternamn. Hon separerade från H.D. när sonen var sex månader gammal. Efter det att ansökan om namnbytet lämnades in till tingsrätten har H.D. träffat A. oftare än tidigare och det sker nu var sjätte till sjunde vecka. Han har då sonen hos sig över en natt. Han betalar underhållsbidrag för sonen. Det är såväl praktiska som sociala skäl som gör att hon anser det vara bäst för A. att bära hennes efternamn.

H.D.: Han och hans sambo har tillsammans en dotter som bär hans efternamn. Det är riktigt att han inte har levt tillsammans med A. sedan denne var sex månader gammal och N.P:s uppgifter om hans umgänge med sonen är riktiga. På grund av sitt arbete som busschaufför har han svårigheter att umgås med A. N.P. ger honom inte möjlighet till ett tätare umgänge. Han har inte tillgång till N.P:s telefonnummer och alla kontakter med henne går genom släktingar. Han har köpt en mobiltelefon som A. skall få när denne blir större och härigenom skulle de två kunna prata med varandra när de inte träffas. Han kan inte tänka sig att A. skulle ha ett annat efternamn än hans, men han anser inte att hans kontakt med sonen skulle påverkas negativt av ett namnbyte. Han älskar sin son och skulle ändå fortsätta att träffa denne.

I skälen för beslutet anförde hovrätten följande.

Som tingsrätten har konstaterat skall prövningen enligt 6 § namnlagen (1982:670) ske med utgångspunkt i barnets bästa. De fördelar av social, psykologisk och praktisk karaktär som ett namnbyte kan innebära för barnet skall vägas mot de nackdelar som det kan medföra. En sådan nackdel är om namnbytet leder till att barnet får en försämrad kontakt med den förälder som inte är vårdnadshavare.

I målet har framkommit att A. inte har levt tillsammans med H.D. sedan A. var sex månader gammal och att det föreligger fördelar av social och psykologisk och även praktisk natur för honom att få bära samma efternamn som sin mor. A:s umgänge med H.D. har hittills varit av förhållandevis liten omfattning. Det saknas anledning att ifrågasätta H.D:s önskan att i framtiden träffa sonen mer än vad han för närvarande gör och han har i hovrätten förklarat att detta önskemål kvarstår oavsett vilket efternamn sonen har. Det finns därför inte skäl att anta att H.D:s intresse för sonen skulle förändras om denne bytte efternamn till P.

Vid en samlad bedömning av det som framkommit finner hovrätten att det är förenligt med A:s bästa att han byter till det efternamn som hans mor bär och som är hennes namn som ogift

Målnummer ÖÄ 2448-02

Metadata

Domstol
Hovrätten för Västra Sverige
Avgörandedatum
2002-10-02
Målnummer
ÖÄ2448-02
Lagrum
6 § namnlagen (1982:670)
Litteratur
Sökord
Namn
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation