RH 2003:74
Brottsrubricering, påföljdsbestämning och skadestånd vid grov kvinnofridskränkning. - Referat nr 5 av totalt 22 hovrättsdomar som har meddelats under 2003 (referat RH 2003:70-91). Redovisningen upptar inte alla domar avseende grov kvinnofridskränkning som har meddelats av hovrätterna under år 2003 utan får närmast ses som en exemplifiering av hovrätternas rättstillämpning. Särskilt skall anmärkas att i de inte så få fall då domen upptar annat eller andra brott än grov kvinnofridskränkning redovisas inte domen, om inte det andra brottet kan sägas utgöra ett led i kränkningen. Domstolarnas motiveringar återges inte ordagrant utan merendels i sammanfattning. Skiljaktiga meningar redovisas inte. Samtliga domar har vunnit laga kraft.
Gärningarna: (1) Någon gång under vintern 2000/01 misshandlade J.W. sin hustru i den gemensamma bostaden genom att vid upprepade tillfällen sparka henne på hennes högra ankel, vilket orsakade smärta. I samband härmed hotade J.W. hustrun att han framdeles skulle slå ihjäl henne. (2) Någon gång under tiden november 2000 – mars 2001 och vid något tillfälle under tiden april–maj 2001 samt den 16 juni 2001 misshandlade J.W. hustrun i bostaden genom att ta strypgrepp runt hennes hals med smärta och andnöd som följd. (3) Den 19 juni 2001 lyfte J.W. ett bord mot hustrun och hotade att kasta bordet på henne. (4) Vidare tog J.W. senare samma dag utanför parets bostad ett strypgrepp runt hustruns hals med smärta och andnöd som följd, varvid hon föll till marken. J.W. fortsatte misshandeln genom att trycka ett knä mot hustruns kropp med följd att hon åsamkades en revbensfraktur. Sedan misshandeln avslutats hotade J.W. att döda hustrun genom att säga att hon skulle dö före midsommar och att J.W. skulle krossa hennes huvud mot en sten.
Personliga förhållanden: J.W. är född år 1958. Han var ostraffad. Något övervakningsbehov ansågs inte föreligga. Det hjälpbehov han hade kunde enligt frivården tillgodoses genom kontakt med socialtjänsten.
Tingsrätten dömde J.W. för grov kvinnofridskränkning till fängelse i åtta månader och ålade J.W. att betala skadestånd med yrkade 42 000 kr, varav 30 000 kr för kränkning och 12 000 kr för sveda och värk.
Tingsrätten konstaterade att brottet är ett artbrott och att det inte hade framkommit några skäl mot fängelse. Tingsrätten ansåg bl.a. att misshandeln i form av de fyra strypgreppen var allvarlig och att övrig misshandel och hoten inte var av ringa karaktär. Vad gäller yrkad ersättning för sveda och värk, 12 000 kr, fann tingsrätten beloppet skäligt med hänsyn till den långa sjukdomstid som hade följt på brotten.
Hovrätten ändrade brottsrubriceringen och dömde J.W. för misshandel och olaga hot till skyddstillsyn med samhällstjänst i 90 timmar och fängelse fyra månader som alternativt straff.
Hovrätten bedömde J.W:s sparkar mot hustruns ankel vintern 2000/01 (1) som ringa misshandel. I övrigt anslöt sig hovrätten i skuldfrågan till tingsrättens bedömning. I fråga om brottsrubriceringen ansåg hovrätten att J.W. skulle dömas särskilt för de olika gärningarna med hänsyn till vad som hade framkommit företrädesvis om relationerna mellan J.W. och hustrun och då det hoten och misshandeln inte varit av allvarligare art samt gärningarna inte inneburit sådan kränkning av hustruns integritet som förutsätts för ansvar för grov kvinnofridskränkning.
Vad gäller påföljdsvalet anförde hovrätten inledningsvis att brottsligheten hade ett straffvärde av fyra månaders fängelse och att brottets art talade med inte oväsentlig styrka för att påföljden borde vara fängelse. På grundval särskilt av ett § 7-intyg som inhämtats i hovrätten ansåg hovrätten att påföljden kunde bestämmas till skyddstillsyn med föreskrift om psykiatrisk vård och samhällstjänst. Vid bestämmande av tiden för denna beaktade hovrätten att J.W. var skyldig att underkasta sig psykiatrisk vård.