RH 2003:82
Brottsrubricering, påföljdsbestämning och skadestånd vid grov kvinnofridskränkning. - Referat nr 13 av totalt 22 hovrättsdomar som har meddelats under 2003 (referat RH 2003:70-91). Redovisningen upptar inte alla domar avseende grov kvinnofridskränkning som har meddelats av hovrätterna under år 2003 utan får närmast ses som en exemplifiering av hovrätternas rättstillämpning. Särskilt skall anmärkas att i de inte så få fall då domen upptar annat eller andra brott än grov kvinnofridskränkning redovisas inte domen, om inte det andra brottet kan sägas utgöra ett led i kränkningen. Domstolarnas motiveringar återges inte ordagrant utan merendels i sammanfattning. Skiljaktiga meningar redovisas inte. Samtliga domar har vunnit laga kraft.
Gärningarna: M.K. har under år 2003 misshandlat och hotat sin sambo enligt följande. (1) Den 4 maj tilldelade M.K. sin sambo ett slag med en telefonlur i huvudet så att det blödde. (2) En vecka senare tilldelade han sambon ett slag i ansiktet. (3) I slutet av augusti drog M.K. sin sambo i håret och slog henne med en tång i bakhuvudet. Vid ett annat tillfälle vred han om sambons näsa så att det gjorde ont. (4) I början av september riktade M.K. en kniv mot sambon och hotade att skada henne. (5) Den 23 september fattade M.K. ett kraftigt tag om sambons ena arm och tvingade ner henne på en stol, varefter han hotade henne med en kniv.
Personliga förhållanden: M.K. är född år 1957. Det var inte känt om han var straffad tidigare. Han var brukade tabletter. M.K. var häktad i målet.
Tingsrätten dömde M.K. för grov kvinnofridskränkning till en månads fängelse och skyddstillsyn med skyldighet för honom att underkasta sig den vård som frivårdsmyndigheten bestämde. M.K. ålades att betala skadestånd med sammanlagt 17 000 kr i stället för yrkade 40 000 kr (30 000 kr för kränkning och 10 000 kr för sveda och värk).
I ansvarsdelen anförde tingsrätten att de olika gärningarna hade ett så nära samband med varandra att de från M.K:s sida hade ingått i ett agerande som haft till syfte att allvarligt skada sambons självkänsla. I fråga om påföljden uttalade tingsrätten M.K. utan tvivel var i mycket stort behov av att komma bort från sitt tablettberoende och i övrigt skapa ordning och struktur i sitt liv. Visserligen var det som M.K. hade åsamkat sambon, fortsatte tingsrätten, ytterst allvarligt men inte så allvarligt att kriminalvård i frihet skulle vara helt utesluten.
Hovrätten ändrade på så sätt tingsrättens dom att påföljden bestämdes till fängelse i sex månader.
I påföljdsfrågan anförde hovrätten följande. Med hänsyn till brottets art, och då M.K:s personliga förhållanden inte ger anledning till annat, bör påföljden bestämmas till fängelse.