RH 2003:84
Brottsrubricering, påföljdsbestämning och skadestånd vid grov kvinnofridskränkning. - Referat nr 15 av totalt 22 hovrättsdomar som har meddelats under 2003 (referat RH 2003:70-91). Redovisningen upptar inte alla domar avseende grov kvinnofridskränkning som har meddelats av hovrätterna under år 2003 utan får närmast ses som en exemplifiering av hovrätternas rättstillämpning. Särskilt skall anmärkas att i de inte så få fall då domen upptar annat eller andra brott än grov kvinnofridskränkning redovisas inte domen, om inte det andra brottet kan sägas utgöra ett led i kränkningen. Domstolarnas motiveringar återges inte ordagrant utan merendels i sammanfattning. Skiljaktiga meningar redovisas inte. Samtliga domar har vunnit laga kraft.
Gärningarna: Från maj 2000 till februari 2002 har R.K. misshandlat sin sambo enligt följande. (1) Vid ett tillfälle under tiden augusti–november 2000 då sambon var höggravid slog R.K. henne i magen. (2) Vid flera tillfällen – var och varannan vecka – från januari 2001 till sommaren samma år och därefter varje vecka under sommaren och hösten 2001 tilldelade R.K. sambon örfilar, slag och knuffar så att hon fallit omkull samt knytnävsslag och sparkar mot kroppen och huvudet. (3) Vid ett tillfälle i februari 2001 knuffade han omkull sambon, sparkade henne i ryggen och tog tag i ett ben och vred om detta. (4) Vid ett tiotal tillfällen sommaren 2001 tog R.K. stryptag på sambon och lyfte henne i halsen och bankade hennes huvud mot väggen. Sambon kände dödsångest av stryptagen. (5) Hösten 2001 slog R.K. sambon med en kopp i huvudet så hon fick ett jack i huvudet samt tilldelade henne två knytnävsslag. (6) Vid flera tillfällen under januari 2002 tilldelade R.K. sambon slag som åtminstone orsakade smärta. (7) Den 31 januari 2002 tog R.K. tag om sambons fot och vred om hennes ben så att hon föll omkull. Då hon låg på golvet tilldelade R.K. henne knytnävsslag i huvudet.
Personliga förhållanden: R.K. är född år 1975. Han förekom inte i belastningsregistret. Han levde under ordnade förhållanden, såväl socialt som ekonomiskt. Enligt ett s.k. § 7-intyg led R.K. inte av någon psykisk störning.
Tingsrätten, som ansåg att skyddstillsyn inte var en tillräckligt ingripande påföljd, dömde R.K. för grov kvinnofridskränkning till fängelse i tio månader samt ålade honom att betala skadestånd med yrkade 85 000 kr, varav 60 000 kr för kränkning och 25 000 kr för sveda och värk.
Hovrätten fastställde tingsrättens dom.