RH 2004:109

Vapenbrott och annat brott mot vapenlagen (1996:67). - Referat nr 17 av 17 hovrättsdomar som har meddelats under 2004 (referat RH 2004:93-109). Redovisningen upptar inte alla domar avseende vapenbrott eller annat brott mot vapenlagen som har meddelats av hovrätterna under år 2004. Sålunda saknas domar som inte har vunnit laga kraft i tid för att kunna tas med i RH 2004. Vidare har domar som avsett även andra brott än vapenbrott endast undantagsvis tagits med i redovisningen. Också av andra skäl har vissa avgöranden ansetts inte vara lämpliga att referera.

Gärningen: B.P. har den 7 maj 2002 uppsåtligen innehaft ett skjutvapen utan att ha rätt till det.

Tingsrätten: Av utredningen vid tingsrätten framgick att vapnet var en omändrad startrevolver där orginalpipan hade bytts ut mot en räfflad pipa och att revolvern gick att avfyra med patroner av kaliber 22 long rifle. Tingsrätten konstaterade att vapenbrott är ett s.k. artbrott med fängelse som normalpåföljd och att fråga var om en revolver, dvs. ett vapen som brukar anses som speciellt farligt. Enligt tingsrätten förelåg det särskilda omständigheter att frångå fängelse, eftersom B.P. hade innehaft revolvern endast under en kort tid och då det saknades anledning anta att han hade för avsikt att använda revolvern vid brott mot person. B.P. dömdes för vapenbrott till villkorlig dom och 50 dagsböter.

Hovrätten ändrade påföljden till villkorlig dom och samhällstjänst 50 timmar (med fängelse 1 månad som alternativstraff). I motiveringen anförde hovrätten bl.a.: Vapnet saknar helt ett legalt användningsområde. B.P. har, när han gripits av polis, inte överlämnat revolvern utan tvärt om försökt dölja sitt innehav genom att försöka göra sig av med den. Med hänsyn till dessa omständigheter kan det inte komma i fråga att bestämma påföljden till villkorlig dom förenad med endast böter. B.P. har innehaft revolvern endast under en kortare tid och enligt hovrättens bedömning är det därför inte uteslutet att i stället för fängelse välja villkorlig dom med samhällstjänst. En sådan påföljd framstår i detta fall som tillräckligt ingripande.