RH 2004:12
Tolk, som har hörts som vittne i brottmål, har tillerkänts ersättning av allmänna medel för den inkomst som han sannolikt skulle ha gått miste om på grund av att vittnesmålet kommit emellan och förhindrat tolkuppdrag.
I ett misshandelsmål vid Solna tingsrätt hördes H.A. som vittne. Han begärde ersättning av allmänna medel för förlorad arbetsförtjänst.
Solna tingsrätt (2003-05-15, rådmannen Margareta Molin Stenberg samt nämndemännen Gun Blomgren, Gunilla Olsson och Lars Klettner) avslog hans begäran och anförde i sitt beslut följande.
H.A., som hörts som vittne per telefon, begär ersättning för förlorad arbetsinkomst med 900 kr, samt uppger följande. Han arbetar som tolk och han utför sina tolkuppdrag via telefon från hemmet. Han har före dagens förhandling ringt tolkförmedlingen och uppgivit att han inte kan ta några uppdrag under eftermiddagen. Han uppskattar att han gått miste om ca fem timmars tolkning till en kostnad av 900 kr.
För att tillerkännas ersättning för förlorad arbetsförtjänst krävs att den som kräver ersättning faktiskt förlorat inkomst. Av de uppgifter som H.A. lämnat framgår inte att denne verkligen gått miste om någon arbetsförtjänst. H.A:s yrkande om ersättning avslås därför.
H.A. överklagade beslutet och yrkade att hovrätten skulle bifalla hans begäran om ersättning. Han bifogade ett intyg från Stockholms tolkförmedling.
Domstolsverket bestred ändring, eftersom det enligt verket inte framgick att H.A. verkligen hade gått miste om någon inkomst.
Svea hovrätt (2003-11-28, hovrättslagmannen Olof Forssberg, referent, hovrättsrådet Per-Anders Broqvist och tf. hovrättsassessorn Thomas Hedstrand) biföll överklagandet på sätt framgår av följande beslutsskäl.
Av 1 och 5 §§ förordningen (1982:805) om ersättning av allmänna medel till vittnen, m.m. framgår att ersättning för mistad inkomst eller annan ekonomisk förlust på grund av inställelse ersätts som tidsspillan samt att beloppet skall svara mot den faktiska förlusten.
Av utredningen framgår att H.A. varit kallad att vittna kl. 13.00 den 15 maj 2003 och att han på grund av kallelsen hade meddelat tolkjouren att han inte kunde ta emot några uppdrag under den aktuella eftermiddagen.
Frågan i målet gäller om ett vittne skall ha rätt till ersättning för mistad inkomst för uppdrag som han hade anledning att räkna med att han skulle erbjudas men som han på grund av inställelsen varit tvungen att avsäga sig i förväg.
Enligt hovrättens mening skulle det vara oskäligt att vägra en uppdragstagare i H.A:s situation ersättning för mistad inkomst. Avgörande för rätten till ersättning är sannolikheten i det enskilda fallet för att uppdrag har gått förlorade. I förevarande fall anser hovrätten att den utredning som H.A. lagt fram i målet visar att han skulle ha kunnat utföra tolkuppdrag om vittnesmålet inte kommit emellan. Han bör därför tillerkännas ersättning för tidsspillan. Hovrätten sätter inte i fråga att han skulle ha kunnat förtjäna 900 kr. Av 5 § i nyss nämnda förordning framgår dock att ersättningen är begränsad till 700 kr per dag.
Med upphävande av tingsrättens beslut tillerkänner hovrätten H.A. ersättning av allmänna medel med 700 kr för tidsspillan.