RH 2004:28
Bötesförvandling har inte ansetts nödvändig i ett fall där böterna, som endast när det gällde det äldsta straffet var dagsböter och i övrigt penningböter avseende brott av lindrig karaktär, var utspridda på förhållandevis lång tid och den dömde inte ådragit sig nya böter under det senaste året. Hänsyn togs också till den dömdes personliga förhållanden.
Allmän åklagare yrkade vid tingsrätten förvandling av O.G. ådömda böter om sammanlagt 10 550 kr. Det var fråga om sex obetalda bötesskulder som hade restförts under åren 2000-2003. En av bötesskulderna avsåg bokföringsbrott, för vilket O.G. år 1999 hade godkänt strafförläggande avseende villkorlig dom och dagsböter. I övrigt var det fråga om tretton trafikförseelser begångna åren 1999-2003, vilka hade lagförts vid fem tillfällen och föranlett penningböter.
O.G. bestred yrkandet om bötesförvandling.
Om O.G:s personliga förhållanden upplystes att han var gift men inte samboende med sin hustru och att han var ensamstående förälder till en trettonårig son. Vidare framkom att han hade bedrivit taxirörelse i enskild firma men försatts i konkurs och två år senare fått anställning på ett taxiföretag. Det saknades utrymme för utmätning i hans lön, och han saknade även i övrigt utmätningsbar egendom.
Malmö tingsrätt (2003-09-17, tingsfiskalen Christer Lundh samt nämndemännen Conny Andersson, Kerstin Jönsson och Greta Rafstedt) förvandlade böterna till fängelse en månad. Efter att ha redogjort för förutsättningarna för bötesförvandling och hänvisat till brottsbalkskommentaren samt rättsfallen RH 1986:29 och 1987:8 anförde tingsrätten följande.
O.G. har under den aktuella perioden gjort sig skyldig till ett stort antal förseelser. Dessa avser brott mot såväl bestämmelser av mera formell natur i t.ex. yrkestrafikförordningen, som brott mot de bestämmelser som reglerar hur trafikanter skall uppträda i trafiken. Trafikförseelserna återkommer över tiden och manifesterar en påtaglig nonchalans från O.G:s sida. Genom sin betalningsoförmåga är O.G. i praktiken immun mot bötesstraff. Det vore mot bakgrund härav stötande för den allmänna rättskänslan om han helt skulle undgå påföljd. Förvandling av böterna till fängelse är därför av särskilda skäl påkallat ur allmän synpunkt. Fängelsestraffets längd bör bestämmas till en månad.
O.G. överklagade och yrkade att hovrätten skulle ogilla åklagarens talan om förvandling av böter.
Åklagaren bestred ändring.
Hovrätten över Skåne och Blekinge (2004-03-22, hovrättslagmannen Per Eriksson, referent, hovrättsrådet Ulla Wallén och hovrättsassessorn Lena Peterson) ändrade tingsrättens beslut och ogillade åklagarens talan om bötesförvandling. I skälen för beslutet anförde hovrätten följande.
Varken antalet böter eller det sammanlagda bötesbeloppet är så ringa att det av den anledningen kan anses föreligga hinder mot förvandling (jfr RH 1986:29 och 1987:8).
Emellertid skall en helhetsbedömning göras av samtliga omständigheter i det enskilda fallet. Omständigheter som talar mot förvandling i förevarande mål är att böterna är utspridda på så pass lång tid som över tre år, att det äldsta bötesstraffet nu ligger mer än fyra år tillbaka i tiden och att O.G. inte ådragit sig nya böter under det senaste året.
Hänsyn bör vidare tas till att endast det äldsta straffet, som avser bokföringsbrott, utgörs av dagsböter, medan det i övrigt rör sig om penningböter, i de flesta fall utmätta för brott av lindrig karaktär.
Slutligen finns skäl att väga in att O.G. är ensamstående förälder till en trettonårig son, att han lever under ordnade förhållanden och att han synes angelägen om att försörja sig genom eget arbete.
Vid en samlad bedömning av vad sålunda anförts finner hovrätten att förvandling av böterna inte krävs för att man skall undgå stötande effekter eller att förvandling eljest av särskilda skäl är påkallad från allmän synpunkt. På grund härav och då åklagaren inte har gjort gällande att betalningsunderlåtelsen beror på tredska skall åklagarens yrkande lämnas utan bifall.