RH 2004:35

L.N. och C.N. ingick äktenskap 1965. Den 5 april 1993 dömde en fransk domstol till s.k. särlevnad mellan makarna. I denna dom fastställdes en definitiv överenskommelse mellan parterna som bl.a. innebar att L.N. förband sig att till C.N. utge underhållsbidrag med visst indexreglerat månatligt belopp (10 000 FFR). Av domen framgår vidare att makarna hade informerats om att förvandling från särlevnad till skilsmässa endast kan göras på gemensam ansökan och att makarna hade åtagit sig att underställa en sådan ansökan fransk lag om inte annat överenskommits.

År 1997 väckte L.N. talan vid Stockholms tingsrätt med yrkande om dom på äktenskapsskillnad mellan makarna. Tingsrätten dömde genom deldom den 9 januari 1998 till äktenskapsskillnad. I målet yrkade C.N. i första hand att tingsrätten skulle fastställa den franska domen i underhållsdelen från och med den 8 september 1998 och i andra hand att L.N. med tillämpning av lagen i Iowa, USA, skulle förpliktas att utge underhållsbidrag till henne med 10 000 francs per månad från och med den 8 september 1998. Tingsrätten avgjorde målet slutligt i beslut den 13 november 2002 genom vilket C.N:s yrkanden avvisades. Som skäl för sitt beslut anförde tingsrätten såvitt avser förstahandsyrkandet att frågan om en utländsk dom skall erkännas i Sverige enligt Luganokonventionen skall prövas av Svea hovrätt som exklusivt forum och såvitt gäller andrahandsyrkandet att den franska domen alltjämt är gällande mellan parterna och då inte annat visats än att domen i underhållsdelen gäller även här i riket så förelåg, enligt tingsrätten, hinder mot prövning på grund av res judicata.

C.N. ansökte därefter i hovrätten om att den franska domen i underhållsdelen skulle förklaras vara verkställbar i Sverige.

Svea hovrätt (2003-07-07, hovrättsrådet Karl Bergkvist) förklarade att den franska domen, såvitt gällde C.N:s rätt till underhållsbidrag, var verkställbar i Sverige.

L.N. ansökte om ändring av hovrättens beslut om verkställighetsförklaring och yrkade att C.N:s ansökan, med stöd av artikel 34 andra stycket jämförd med artikel 27.3 Luganokonventionen, skulle avslås. Han uppgav följande huvudsakliga grund. Han har fullgjort sin underhållsskyldighet fram till tiden för den svenska äktenskapsskillnadsdomens lagakraftvinnande och han har därefter, år 1999, ingått nytt äktenskap. Den 30 januari 1999 ansökte han vid fransk domstol om exekvatur av den svenska domen på äktenskapsskillnad, vilken ansökan avslogs den 11 januari 2001. C.N:s ansökan om verkställighetsförklaring av den franska underhållsdomen är gjord efter den svenska domen på äktenskapsskillnad. Den franska underhållsdomen, som bygger på förutsättningen att äktenskapet fortfarande består, är oförenlig med den svenska domen på äktenskapsskillnad.

C.N. bestred ändring av hovrättens beslut om verkställighetsförklaring. Hon anförde följande huvudsakliga grund för sitt bestridande. Den franska domen är inte oförenlig med den svenska äktenskapsskillnadsdomen. Den franska domen på särlevnad innebär att makarnas samlevnad definitivt hävs och underhållsbidraget är fastställt med hänsyn till detta. Den franska domen är inte en dom angående underhåll under bestående äktenskap utan en dom på underhållsbidrag i ett förfarande som praktiskt taget sammanfaller med äktenskapsskillnad (séparation de corps). Eftersom svensk rätt medger rätt för make att erhålla underhållsbidrag är de bägge domarna inte oförenliga utan de kompletterar varandra. Om hennes ansökan om verkställighetsförklaring avslås innebär det i praktiken att hon nekas såväl det fastställda underhållet som, med hänsyn till tingsrättens avvisningsbeslut, rätten att få sitt yrkande om underhåll prövat av svensk domstol.

Svea hovrätt (2004-05-27, hovrättslagmannen Åke Rehnström samt hovrättsråden Monica Kämpe och Lars Lundgren, referent) beslutade att, med ändring av hovrättens beslut 2003-07-07, avslå C.N:s ansökan om verkställighetsförklaring. Hovrätten anförde följande skäl för sitt beslut.

En utländsk dom får enligt artikel 34 i Luganokonventionen aldrig omprövas i sak. En ansökan om verkställighet av en sådan dom får vägras endast på någon av de grunder som anges i artiklarna 27 och 28. Hovrätten kan inte pröva skäligheten av den utländska domen i sig och har i detta mål därför endast att ta ställning till om den franska domen angående särlevnad och underhåll är oförenlig med den svenska domen på äktenskapsskillnad på sådant sätt som avses i artikel 27.3.

Hovrätten konstaterar inledningsvis att det franska rättsinstitutet séparation de corps inte har någon motsvarighet i svensk rättsordning. Institutet innebär i korthet, enligt fransk rätt, att äktenskapet mellan makarna består men fritar dem från skyldighet att bo tillsammans och löser upp eventuell giftorättsgemenskap. Även skyldigheten att försörja den andre maken består (Bell m.fl., Principles of French Law, Oxford University Press, 1998, s. 266).

Frågan om motstridiga domar i familjemål har varit föremål för prövning av EG-domstolen (domstolen) i målet Hoffmann ./. Krieg (EG-domstolens dom den 4 februari 1988 i mål nr 145/86). Målet, som prövades enligt den likalydande Brysselkonventionen, gällde bl.a. frågan om en tysk dom angående underhållsbidrag till en separerad maka var oförenlig med en holländsk dom på äktenskapsskillnad. Domstolen konstaterade att den tyska domen angående underhållsbidrag nödvändigtvis förutsatte att äktenskapet bestod. Därmed var den, enligt domstolen, oförenlig med den holländska domen som upphävde äktenskapet mellan makarna.

I detta mål är situationen likartad den i Hoffmann-målet. Enligt hovrättens mening kan en fransk dom på séparation de corps inte jämställas med en svensk dom på äktenskapsskillnad. Eftersom den franska domen förutsätter bestående äktenskap är den oförenlig med den svenska domen på äktenskapsskillnad. Den franska domen bör under dessa förhållanden inte verkställas här i riket. L.N:s ansökan om ändring av hovrättens beslut om verkställighetsförklaring skall därför bifallas.

Målnummer Ö 6034-03