RH 2004:72
Kronofogdemyndighetens beslut att lämna ett yrkande om interimistiskt beslut angående särskild handräckning utan bifall får inte överklagas särskilt.
Ett bolag ansökte hos kronofogdemyndigheten om särskild handräckning och yrkade att svaranden skulle förpliktas att bereda sökanden tillträde och besittning till en viss fastighet. Bolaget yrkade vid två tillfällen att kronofogdemyndigheten skulle fatta interimistiskt beslut i enlighet med ansökan.
Kronofogdemyndigheten i Stockholm, Betalningsföreläggandeenheten (2004-02-27 och 2004-03-05, juristhandläggaren Anna Wallén) lämnade på anförda skäl ansökningarna om interimistiskt beslut om särskild handräckning utan bifall. Myndigheten angav att besluten fick överklagas.
Bolaget överklagade kronofogdemyndighetens beslut och yrkade att interimistiskt beslut om särskild handräckning skulle meddelas.
Stockholms tingsrätt, avd. 10 (2004-03-09, rådmannen Magnus Barnekow) lämnade på anförda skäl överklagandet utan bifall.
Bolaget överklagade tingsrättens beslut och yrkade bifall till sitt yrkande om interimistiskt beslut avseende särskild handräckning.
Svea hovrätt (2004-03-19, hovrättslagmannen Ulla Erlandsson, hovrättsrådet Rolf Lundmark och hovrättsassessorn Susanne Gerland, referent) undanröjde tingsrättens beslut och avvisade bolagets överklagande med följande skäl.
Enligt huvudregeln får ett beslut som kronofogdemyndigheten meddelat under handläggningen av ett mål inte överklagas särskilt [se 57 § första meningen lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning]. Ett undantag från denna regel görs för beslut som avses i 63 § (se andra meningen i samma lagrum). Enligt sistnämnda lagrum får i mål om särskild handräckning den sökta åtgärden beviljas omedelbart, om sökanden yrkar det och gör sannolikt att åtgärden inte tål uppskov (s.k. interimistiskt beslut).
Kronofogdemyndigheten har i beslut den 27 februari 2004 och den 5 mars 2004 lämnat bolagets begäran om interimistiskt beslut utan bifall. Kronofogdemyndighetens beslut under handläggningen innebär inte att den sökta åtgärden beviljas omedelbart. Enligt huvudregeln i 57 § första meningen lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning kan beslutet således inte överklagas särskilt. Tingsrättens beslut skall därför undanröjas och överklagandet avvisas.