RH 2005:14

Åklagaren yrkade att H.S. skulle dömas till ansvar enligt 9 § insiderstrafflagen för otillbörlig kurspåverkan, grovt brott, enligt följande gärningsbeskrivning.

H.S. har i avsikt att på ett otillbörligt sätt påverka priset på finansiella instrument genomfört följande transaktioner på stockholmsbörsen. - H.S. har den 3 september 2002 till icke marknadsmässiga villkor lagt en köporder om 12 000 aktier i Diffchamb AB med kurslimit 35 kr från sin utländska depå i Nordnet. Härigenom kom kursen på aktien att öka från 28 kr till 35 kr eller med 28 %. Kort därefter lade H.S. in en köporder från sitt konto på Handelsbanken i Sverige att köpa 91 000 aktier i Diffchamb AB till kursen 34 kr 50 öre. Inte heller denna order skedde på marknadsmässiga villkor. Några sekunder därefter lägger H.S. en säljorder på samma mängd Diffchambaktier från sin utländska depå i Nordnet och ett affärsslut sker till kursen 34 kr och 50 öre. - H.S. hade byggt upp sitt innehav i Diffchambaktien i den utländska Nordnetdepån några dagar tidigare genom att från sitt svenska konto i Handelsbanken genomföra en skenaffär utan affärsmässigt syfte genom att sälja 70 500 aktier i Diffchamb AB till kursen 25 kr och 10 öre till sin utländska Nordnetdepå. - Det otillbörliga förfarandet har bestått i att H.S. utan affärsmässigt syfte och genom skenaffärer drivit kursen uppåt på Diffchambaktien för att i ett senare skede kunna genomföra en skenaffär till en högre kurs i syfte att överföra en stor mängd aktier till sitt svenska konto till en icke marknadsanpassad kurs. Skälet till denna skenaffär har varit att vid ett senare tillfälle kunna sälja aktierna till en lägre marknadsmässig kurs och därigenom skapa en realisationsförlust som skulle användas till kvittning mot uppkomna realisationsvinster i Sverige. - Brottet är att anse såsom grovt då det varit välplanerat och avsett ett mycket betydande belopp.

H.S. förnekade brott och anförde bl.a. följande: Hans aktieintresse har ökat de senaste åren och han kan numera också disponera över depån i Handelsbanken genom Internet. Hans depå i Nordnet tillkom år 1999 och hade fördelen att han kunde göra affärerna själv. Olika skatteregler gäller för depåerna. För affärerna med aktierna i depån i Handelsbanken gäller vanliga skatteregler för realisationsvinster -och förluster. På denna depå har han i princip haft sitt långsiktiga innehav medan depån i Nordnet har använts för ”trading”. Diffchamb AB är ett bolag som har utvecklats i samarbete med universitetet i Lund och som sysslar med metoder för att analysera bakterier i mat. Han bedömde att Diffchambaktien var lågt värderad och bestämde sig för att köpa aktien som en långsiktig placering till depån i Handelsbanken. Det är dock också riktigt att han samtidigt såg möjligheten till en tillåten skatteplanering för att lindra den rejäla realisationsvinst han hade gjort i Esselte. Han gjorde överföringen av 70 500 Diffchambaktier över börsen och känner inte till att aktier kan överföras på annat sätt. Den reaförlust han fick motsvarande endast några procent av reavinsten i Esselte. - Eftersom han ansåg att Diffchambaktien var undervärderad tyckte han inte den 3 september 2002 att den erbjudna kursen om 35 kr per aktie var för hög. Hans köporder hade inte något annat syfte än att han skulle möta de säljordrar på 12 000 aktier som låg ute. Någon av säljordrarna kunde dock ha innehållit en s.k. dold post. Hade det t.ex. funnits en sådan på kursen 28 kr hade han kunnat få 12 000 aktier till högst denna kurs. När han fick en bekräftelse på att sist satta kursen var 35 kr förde han över alla Diffchambaktierna till depån i Handelsbanken till en kurs som låg inom spreaden. Han hade ett intresse av att få ett högt ingångsvärde i Handelsbanken.

På åklagarens begäran hölls vittnesförhör med Bengt Tynell (kursövervakare vid Stockholmsbörsen).

Södra Roslags tingsrätt (2003-09-17, nämndemännen Göran Söderlund och Johan Boström) ogillade åtalet och anförde som domskäl följande.

Det framgår av utredningen att det fanns en säljare den 3 september 2003 som ville avyttra Diffchambaktien till en kurs om 35 kr per aktie. Det har inte ens påståtts att H.S. på något sätt låg bakom denna säljorder. Mot denna bakgrund kan det inte anses ha funnits en avsikt till otillbörlig kurspåverkan från H.S:s sida att vare sig lägga ut en köporder till kursen 35 kr eller att därefter sälja aktien till kursen 34:50 kr. Åtalet kan därför inte bifallas.

Tingsrättens ordförande, rådmannen Gustaf Lindstedt, och nämndemannen Maritta Söderholm, var skiljaktiga och anförde: Utredningen visar att varken en kurs på Diffchambaktien om 34:50 kr eller 35 kr var marknadsmässig under sensommaren 2002. Den omständigheten att en säljare erbjöd en aktiepost för 35 kr den 3 september 2002 förändrar inte denna bild. - H.S. har vidgått att han hade ett intresse av att få ett högt ingångsvärde på sitt innehav i Diffchambaktien för att senare kunna realisera aktierna med förlust. Det är inte visat annat än att det i och för sig var detta syfte som låg bakom hans åtgärd att, som företrädare för Premier Life, den 3 september 2002 först köpa en post aktier till kursen 35 kr och sedan sälja bolagets hela innehav till sig själv över börsen för 34:50 kr. H.S. måste dock ha förstått att hans åtgärd skulle komma att påverka kursen för Diffchambaktien. Utredningen visar också att en sådan påverkan skedde och att marknaden för Diffchambaktien först några dagar senare återgick till sitt normala läge. Eftersom transaktionerna har saknat allt annat affärsmässigt innehåll måste de betraktas som avtal för skens skull. H.S. har slutit avtalen både för egen räkning och som ombud för Premier Life. Med hänsyn till dessa omständigheter skall H.S. enligt vår mening fällas till ansvar för otillbörlig kurspåverkan - H.S. har således inte avsett att genom manipulation bereda sig själv vinst på andra aktieintressenters bekostnad, men hans beteende har medfört att andra aktieägare eller spekulanter på aktien har vilseletts om värdet på Diffchambaktien. Det finns emellertid inte någon utredning som visar att andra aktörer faktiskt har skadats av den störning på marknaden som H.S. orsakade. Någon annan grund för att beteckna brottet som grovt kan vi inte finna, även om H.S. har omsatt ett förhållandevis stort belopp. H.S., som tidigare är ostraffad och lever under ordnade förhållanden, borde därför ha dömts för ett brott av normalgraden till villkorlig dom i förening med dagsböter.

Åklagaren överklagade tingsrättens dom och yrkade att H.S. skulle dömas enligt åtalet till villkorlig dom och dagsböter.

H.S. bestred ändring.

Svea hovrätt (2004-12-17, hovrättsråden Claes Örn och Monica Kämpe, tf. hovrättsassessorn Charlotte Kugelberg, referent, samt nämndemännen Peter Grossman och Evy Hellberg Frelin) ändrade tingsrättens dom och dömde H.S. för otillbörlig kurspåverkan till villkorlig dom och 80 dagsböter. I sina domskäl anförde hovrätten följande.

H.S. disponerade vid den nu aktuella tidpunkten en depå hos Nordnet Securities Bank AB (Nordnet) och en depå hos Handelsbanken. Depån i Nordnet förfogade han över genom fullmakt medan depån i Handelsbanken stod i hans eget namn. Han kunde på egen hand göra affärer i Nordnetdepån över Internet medan han var tvungen att kontakta en mäklare för att kunna handla i Handelsbanksdepån. H.S. bedömde att Diffchambaktien var lågt värderad och bestämde sig för att köpa aktien som en långsiktig placering i Handelsbanksdepån. H.S:s aktier i Esselte hade under försommaren 2002 blivit föremål för uppköp vilket resulterade i att H.S. gjorde en stor realisationsvinst. Han såg därför också möjligheten att reducera den realisationsvinst som han hade gjort i Esselteaffären genom handel med Diffchambaktien. För affärerna i Handelsbanken - till skillnad från affärerna i Nordnet - gällde vanliga skatteregler för realisationsvinster och realisationsförluster. H.S. byggde upp sitt innehav av Diffchambaktien på Handelsbanksdepån. Den 27 augusti 2002 sålde han sedan 70 500 Diffchambaktier från depån i Handelsbanken till Nordnetdepån till ett lägre pris än vad han köpte dem för och en realisationsförlust om 159 000 kr uppkom således. H.S. ökade därefter i slutet av augusti 2002 innehavet av Diffchambaktier med ytterligare aktier. H.S. granskade den 3 september 2002 säljkursen för Diffchambaktien och såg då ett antal säljorder, varierande mellan 27 och 35 kr. Han lade kl. 10.42.07 ut en köporder på 12 000 aktier till en kurslimit om 35 kr. Han kunde då inte veta om det fanns dolda säljorder som hade gjort att han inte kunde köpa till den högsta kursen. Ordern resulterade i följande affärer med Diffchambaktien: 1 000 à 27 kr, 500 à 30 kr, 2 500 à 28 kr, 2 000 à 29 kr och 6 000 à 35 kr. Samma dag kl. 10.44.52 lät H.S. lägga ut en köporder på 91 000 Diffchambaktier till en kurs om 34:50 kr från sin depå i Handelsbanken. Två sekunder senare sålde han själv samma antal aktier till en kurs om 34:50 kr från Nordnetdepån till Handelsbalksdepån. Denna kurs låg då inom ”spreaden” (dvs. skillnaden mellan köp- och säljkursen). Han hade ett intresse av att få ett högre ingångsvärde på Diffchambaktien i Handelsbanksdepån för att sedan kunna sälja aktierna vidare till ett lägre pris och därmed skapa en realisationsförlust. Affärerna i Diffchambaktien uppmärksammades av marknadsövervakningen på Stockholmsbörsen och de affärer som hade gjorts på nivån 35 kr respektive 34:50 makulerades. Det dröjde tre dagar innan ”spreaden” för Diffchambaktien stabiliserade sig på en normal nivå.

Frågan i målet är om de transaktioner som H.S. utförde den 3 september 2002 med Diffchambaktien har utgjort en otillbörlig kurspåverkan på sätt åklagaren anfört i sitt gärningspåstående.

När det först gäller köpordern om 12 000 aktier som H.S. lade den 3 september 2002 gör hovrätten följande överväganden.

Av H.S:s egna uppgifter följer att han hade ett intresse av att få ett högt ingångsvärde på sitt innehav i Diffchambaktien på Handelsbanksdepån. Ingångskursen för Diffchambaktien var den 3 september 2002 28 kr. Hovrätten finner i likhet med tingsrättens minoritet att varken en kurs om 35 kr eller 34:50 kr var marknadsmässig under sensommaren 2002. Detta faktum förändras inte av att en säljare erbjöd en aktiepost för 35 kr den 3 september 2002. H.S. har lagt ut en säljorder med en så hög övre limit som 35 kr i syfte att få ett avslut på just den nivån, vilket också blev fallet. Vad H.S. anfört om dolda säljorder förändrar enligt hovrättens mening inte denna bild. H.S. har anfört att han ville köpa upp alla aktier och därför lade sig på en så hög limit som 35 kr. Tidsaspekten talar dock för att hans avsikt varit att påverka priset på aktien. Den nu aktuella transaktionen har företagits bara några få minuter innan aktierna såldes till Handelsbanksdepån.

Denna aktieaffär har således till det yttre tett sig ordinär - eftersom H.S. har köpt vad som har erbjudits på börsen - men har enligt hovrättens mening varit företagen av H.S. för att ”rigga” kursen för att sedan kunna sälja till ett högre pris från Nordnetdepån till sin egen depå i Handelsbanken inom ”spreaden”. H.S:s köporder har således skett i avsikt att otillbörligt påverka kursen. Hovrätten finner att H.S. har haft direkt uppsåt till att påverka kursen även om hans slutliga mål har varit att vinna vissa skattefördelar. Åtgärden har varit ägnad att vilseleda köpare och säljare av finansiella instrument, varför straffbestämmelsen i 9 § andra stycket insiderstrafflagen är tillämplig.

Vad därefter gäller köp- och säljordern om 91 000 aktier gör hovrätten följande överväganden.

Drygt två minuter efter det förlopp som beskrivits ovan har H.S. lagt ut en köporder om 91 000 aktier till en kurs om 34:50 kr från sin depå i Handelsbanken. Han har sedan två sekunder därefter lagt ut en säljorder om 91 000 aktier från depån i Nordnet. H.S. har således gjort affärer med sig själv över börsen. Han har kontrollerat båda depåerna, den ena genom fullmakt från ett kapitalförsäkringsbolag, Premier Life Limited med säte i Luxemburg, och den andra i eget namn. Som nämnts ovan var varken 35 kr eller 34:50 kr en marknadsmässig kurs för Diffchambaktien. Affären har vidtagits i avsikt att otillbörligt påverka kursen eftersom H.S:s enda syfte - vid tidpunkten för transaktionen - har varit att genom handel över börsen få ett högt ingångsvärde på Diffchambaktien i Handelsbanksdepån. H.S. har således enligt hovrättens mening när köpordern lades ut haft direkt uppsåt till att påverka priset på aktien för att i ett senare skede kunna få till stånd en realisationsförlust. Eftersom transaktionen saknat annat syfte än att göra det möjligt för H.S. att handla med sig själv över börsen och därigenom åstadkomma ett högt ingångsvärde på Diffchambaktien i Handelsbanksdepån måste den betraktas som en skentransaktion. Hovrätten finner således att H.S:s köporder utgjort en sådan skenhandling som enligt hovrättens mening faller in under 9 § första stycket 1 insiderstrafflagen. Däremot kan H.S. inte sägas ha haft direkt uppsåt till att påverka priset när han lade ut säljordern från Nordnetdepån eftersom han inte har haft något intresse av vad kursen på Diffchambaktien kunde komma att bli efter det att han genomfört transaktionen.

H.S. skall således dömas för otillbörlig kurspåverkan. Åklagaren har till stöd för att brottet skall bedömas som grovt anfört att det varit välplanerat och avsett ett mycket betydande belopp. Hovrätten anser dock inte att H.S:s agerande varit så välplanerat eller avsett ett så betydande belopp att brottet skall bedömas som grovt. Brottet bör istället enligt hovrättens mening bedömas som otillbörlig kurspåverkan av normalgraden.

Målnummer B 7398-03