RH 2005:34
Två personer har bott ihop under en tid som inte överstiger elva veckor. I ett ärende om förordnande av bodelningsförrättare uppstår frågan om övriga omständigheter gör att parterna ändå kan anses ha stadigvarande bott tillsammans i sambolagens mening.
R.H. ansökte den 6 maj 2004 om att tingsrätten skulle förordna en bodelningsförrättare för bodelning efter samboförhållande mellan henne och V.H. samt föreslog att advokaten P.K. skulle utses till bodelningsförrättare.
V.H. motsatte sig bifall till ansökningen om bodelningsförrättare.
Som grund för sin ansökan anförde R.H. i huvudsak följande. R.H. och V.H. har varit sambor. De planerade redan under sommaren 2002 att flytta ihop. I det syftet förvärvade V.H. i juli 2002 den villafastighet i vilken han nu bor. Fastigheten tillträddes den 15 februari 2003. R.H. flyttade in i fastigheten den 1 juni 2003 och flyttade ut i slutet av augusti samma år. Hon har bidragit till boendekostnaderna med 8 000 kr per månad mellan februari och augusti 2003. Hon sade upp sin egen lägenhet i samband med att hon flyttade in i huset och anmälde adressändring. Ett lån på 250 000 kr togs upp i R.H:s namn och det lånade beloppet användes till fullo till köp av nytt kök till huset. Parterna hade gemensamt bankkonto. I januari 2003 upprättade R.H. och V.H. ett ömsesidigt testamente. I testamentets ingress anges att de båda anser sig vara sambor. R.H. har inte känt till V.H:s återkallelse av testamentet. Återkallelsehandlingen har dock ingen större betydelse i saken eftersom den, till skillnad från testamentet, inte uttrycker någon gemensam partsavsikt. Hon ifrågasätter om återkallelsen skett så tidigt som i april.
V.H. anförde som grund för sitt bestridande följande. Det har inte förelegat något samboförhållande i sambolagens mening mellan parterna. V.H. och R.H. träffades under våren 2002 och inledde en relation. R.H. var då gift och dom på äktenskapsskillnad skall ha meddelats först den 29 juli 2002. V.H. tecknade i juli månad 2002 köpekontrakt för en fastighet. Han erlade ensam handpenning och upptog ensam lån avseende resterande del av köpeskillingen. R.H. upptog i sitt namn, med säkerhet i fastigheten, ett lån om 250 000 kr. Lånet skulle betalas av parterna gemensamt. V.H. flyttade ensam in i fastigheten vid tillträdet i februari 2003. R.H. flyttade till fastigheten den 30 juni 2003 och flyttade ut den 22 augusti samma år. V.H. har sedan separationen ensam svarat för betalningen av lånet om 250 000 kr. Lånet har under hösten 2003 slutligt reglerats av V.H. ensam. Testamentet upprättades på initiativ av den banktjänsteman som handlade lånen för fastigheten. Under våren 2003 kände V.H. sig osäker på förhållandet till R.H. Han upprättade därför egenhändigt den 6 april 2003 den handling varigenom han återkallade sitt testamentariska förordnande. Handlingen är bevittnad. R.H. har aldrig varit folkbokförd på V.H:s adress. R.H. har tidigare framställt krav gentemot honom grundat på den omständigheten att hon till honom lånat ut motsvarande 8 000 kr per månad under tiden februari till augusti 2003.
Göteborgs tingsrätt (2004-09-28, rådmannen Hans Henriksson) förordnade advokaten P.K. att vara bodelningsförrättare vid bodelning mellan R.H. och V.H.
Som skäl för beslutet anförde tingsrätten följande.
När ett samboförhålllande upphör av andra skäl än att samborna ingår äktenskap med varandra skall enligt 8 § sambolagen (2003:376) på begäran av någon av samborna samboegendomen fördelas mellan dem genom bodelning.
Tvistefrågan är om parterna varit sambor i den mening som avses i sambolagen.
I sambolagens förarbeten anges som krav för samboförhållandet att samboendet skall ha en viss varaktighet eller i vart fall vara tänkt att ha det. Fråga skall vara om en inte alltför kort förbindelse. Om någon av parterna är folkbokförd på annan adress än den där paret bor krävs att en helhetsbedömning visar att de har en gemensam permanentbostad och gemensamt hushåll och att detta förhållande varat en inte alltför kort tid. Ett riktmärke kan vara att de har bott tillsammans i minst sex månader. Andra omständigheter, till exempel förekomsten av gemensamma bankkonton och liknande eller ett inbördes testamente, kan ge anledning till att godta en kortare tids sammanboende.
Parterna har haft en relation under en längre tid innan de flyttade ihop. I samband med att V.H. köpte fastigheten upprättade de ett inbördes testamente. R.H. upptog ett lån på 250 000 kr med säkerhet i fastigheten. De har i relativt stor omfattning haft gemensam ekonomi rörande fastigheten. Utredningen visar att parternas avsikt var att bo varaktigt tillsammans i fastigheten. Vid en samlad bedömning av utredningen i ärendet finner tingsrätten - trots att det faktiska samboendet kom att vara en kortare tid - att R.H. och V.H. får anses ha varit sammanboende på sätt att sambolagen är tillämplig på deras förhållande. R.H:s ansökan skall därför bifallas.
V.H. överklagade beslutet och yrkade att hovrätten skulle lämna R.H:s ansökan om bodelningsförrättare utan bifall.
R.H. bestred ändring.
V.H. åberopade samma grunder och omständigheter till stöd för sitt överklagande som åberopats i tingsrätten. Härutöver tillade han i huvudsak följande. Tingsrätten har beaktat att parterna haft ett förhållande innan de flyttade ihop. Sådana omständigheter är utan betydelse för att avgöra om ett samboförhållande kan anses föreligga. Detsamma gäller de övriga faktorer som enligt förarbetena till sambolagen kan ge anledning till att en kortare tid än sex månaders samlevnad godtas när det gäller att bedöma om en samlevnad inte endast är tillfällig, såsom t.ex. förekomst av gemensamt testamente och gemensamt bankkonto. Vidare synes det som om R.H. behållit sin gamla bostad under den tid parterna bott tillsammans eftersom hon flyttat tillbaka till denna sedan hon flyttat från V.H:s bostad. Oavsett att parternas vilja varit att varaktigt sammanbo med varandra är ett faktiskt sammanboende om sju veckor inte tillräckligt för att vara sammanboende i lagens mening.
R.H. åberopade samma grunder och omständigheter till stöd för sin talan som åberopats i tingsrätten. Härutöver anförde hon i huvudsak följande. Det faktiska sammanboendet kom att vara ungefär elva veckor. Hon sade upp sin hyreslägenhet till juni månads utgång 2003. När samboendet upphörde visade det sig att lägenheten inte hade hyrts ut till någon annan varför hon kunde hyra samma lägenhet på nytt. Hon har alltså inte behållit denna lägenhet under sammanboendet.
Hovrätten för Västra Sverige (2004-12-21, hovrättslagmannen Kjell Björnberg samt hovrättsråden Anna Lantz och Christer Ranch, referent) avslog överklagandet.
I skälen för beslutet anförde hovrätten följande.
Av 1 § sambolagen (2003:376) framgår, såvitt nu är av intresse, att ett samboförhållande förutsätter att två personer stadigvarande bor tillsammans. Oavsett om V.H. och R.H. sammanlevde under sju eller elva veckor motsvarar en sådan tidsperiod i sig inte begreppet stadigvarande i lagens mening. Som tingsrätten konstaterat måste emellertid sammanlevnadens längd bedömas tillsammans med andra omständigheter. Det som parterna anfört i hovrätten föranleder därvid inget annat ställningstagande än det som tingsrätten har gjort.