RH 2005:54
Kronofogdemyndigheten beslutade i mål om avhysning att delgivning av föreläggandet skulle få ske genom s.k. spikning. Fråga om det s.k. eftersökningsbeviset som utfärdats av en delgivningsman - som inte var stämningsman enligt 23 § delgivningslagen - utgjort tillräckligt underlag för kronofogdemyndighetens beslut om delgivning genom spikning.
I februari 2005 ansökte L.B. om avhysning av A.P.S. från en viss angiven adress. Det gick dock inte att delge A.P.S. kronofogdemyndighetens föreläggande med s.k. vitt kort på den angivna adressen. Inte heller gick det att delge föreläggandet genom s.k. delgivningsman; detta trots fyra försök under en månads tid. - På grundval av en utredning som hade utförts av en delgivningsman vid Svenska Kravek AB, vilken utredning dokumenterades i ett s.k. eftersökningsbevis, beslutade kronofogdemyndigheten att delgivning fick ske genom s.k. spikning. I eftersökningsbeviset var antecknat att adressaten enligt uppgift av före detta frun/sambon är boende på adressen och har varit synlig där den senaste månaden.
Kronofogdemyndigheten i Stockholm (2005-07-19) meddelade utslag om avhysning. Utslaget vann laga kraft.
A.P.S. klagade över domvilla och yrkade att kronofogdemyndighetens utslag om avhysning skulle undanröjas. Till stöd för sin talan anförde A.P.S.: Delgivningen av kronofogdemyndighetens föreläggande har inte skett på ett korrekt sätt. Han har inte hemvist på den adress där han sökts för delgivning. Kronofogdemyndigheten har inte utrett eller fastställt om han har hemvist inom riket och det har inte gjorts några försök att klarlägga var han uppehåller sig. Han har inte undandragit sig delgivning. Den av myndigheten anlitade delgivningsmannen uppfyller inte kraven på stämningsman enligt 23 § delgivningslagen (1970:428) och är därför inte behörig att utfärda intyg om delgivning enligt 24 § denna lag.
L.B. bestred A.P.S:s yrkande.
Svea hovrätt (2005-12-02, hovrättsråden Christine Möller, Ragnar Lindgren, referent, och Erica Hemtke) undanröjde kronofogdemyndighetens utslag och återförvisade ärendet till myndigheten för erforderlig handläggning.
I sina skäl anförde hovrätten: Av utredningen framgår att sedvanliga delgivningsrutiner i och för sig har följts innan kronofogdemyndigheten beslutade om delgivning genom s.k. spikning. Av intresse i målet är främst vilket bevisvärde som kan ges anteckningen i eftersökningsbeviset om att A.P.S. är boende på adressen och att han har varit synlig där den senaste månaden. Detta då uppgiften kommer från sökanden och delgivningsmannen inte är stämningsman utsedd av en polismyndighet enligt 23 § delgivningslagen eller någon annan sådan tjänsteman som anges i 24 § i denna lag.
Då den nu gällande lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning infördes, ansågs spikning kunna godtas som delgivningsmetod i den nya summariska processen på grund av de garantier som stämningsmäns rutiner vid utfärdande av eftersökningsbevis innebär (prop. 1989/90:85 s. 62). Rikspolisstyrelsen har också i enlighet med ett bemyndigande i 17 § andra stycket delgivningsförordningen (1979:101) utfärdat allmänna råd om delgivningsverksamheten (RPSFS 2001:9) som särskilt behandlar stämningsmannadelgivning och förutsättningarna för och rutinerna vid utfärdande av eftersökningsbevis.
I det aktuella fallet har eftersökningsbeviset inte utfärdats av en stämningsman. Det är vidare utrett att den ovan nämnda anteckningen i detta bevis bygger på uppgifter som har lämnats av A.P.S:s motpart i avhysningsärendet och inte på delgivningsmannens egna iakttagelser eller av honom från andra källor inhämtade upplysningar. Under dessa förhållanden har eftersökningsbeviset inte utgjort tillräckligt underlag för kronofogdemyndighetens beslut om delgivning genom s.k. spikning. A.P.S. har följaktligen redan på grund härav inte delgetts föreläggandet på ett korrekt sätt.