RH 2005:71
Ansökan om ersättningsgaranti till bodelningsförrättare, som getts in till tingsrätten efter det att bodelningsförrättaren fattat beslut om att avsluta sin handläggning, har ansetts som för sent inkommen och har avvisats.
Z.R. gav den 1 april 2005 till Malmö tingsrätt in en ansökan om ersättningsgaranti till bodelningsförrättare.
Malmö tingsrätt (2005-04-06, tingsfiskalen Joakim Westerlund) beviljade Z.R. ersättningsgaranti enligt 17 kap. 7 a § äktenskapsbalken.
Justitiekanslern överklagade beslutet och yrkade att hovrätten skulle undanröja tingsrättens beslut och avvisa Z.R:s ansökan om ersättningsgaranti. Z.R. bestred ändring.
Hovrätten över Skåne och Blekinge (2005-06-30, hovrättslagmannen Lars Göran Abelson, hovrättsrådet Agneta Ohlsson och hovrättsassessorn Susanne Björkman Ragnarson, referent) undanröjde tingsrättens beslut och avvisade Z.R:s ansökan om ersättningsgaranti till bodelningsförrättare och uttalade i skälen för beslutet följande:
Z.R. har anfört bl.a. följande. Han godtog bodelningsförrättarens förslag att först avgöra frågan om äktenskapsförordets giltighet och räknade därefter med ett besked om fortsatt handläggning. Det blev dock inte så utan bodelningsförrättaren meddelade i sitt beslut den 17 februari 2005 att han avgjorde både äktenskapsförordets giltighet och bodelningsfrågan samtidigt. Eftersom beslutet kom så snabbt, fråntogs Z.R. möjligheten att ansöka om ersättningsgaranti före eller i samband med beskedet om fortsatt handläggning. Oavsett detta är bodelningen inte avslutad. Han har klandrat bodelningsförrättarens beslut och ärendet kan komma att återförvisas till bodelningsförrättaren för ny handläggning. Bodelningsförrättarens uppgift om att egendom saknas har inte någon relevans i och med klandertalan.
Hovrätten gör följande bedömning.
Tingsrätten förordnade genom beslut den 26 november 2004 bodelningsförrättare vid bodelning mellan Z.R. och J.R. Av parternas samstämmiga uppgifter framgår att bodelningsförrättaren avslutade sitt uppdrag den 17 februari 2005. Först den 1 april 2005 ansökte Z.R. vid tingsrätten om ersättningsgaranti.
Om det är skäligt med hänsyn till en makes ekonomiska och personliga förhållanden samt omständigheterna i övrigt, kan domstol enligt 17 kap. 7 a § första stycket äktenskapsbalken på ansökan av denne besluta att ersättning till bodelningsförrättare för högst fem timmars arbete skall betalas av allmänna medel, s.k. ersättningsgaranti. Syftet med bestämmelsen är framför allt att komma till rätta med problemen i de fall där tillgångarna i ett bo är så ojämnt fördelade att den make som påkallar skiftet är mer eller mindre medellös och därför saknar möjlighet att betala ett förskott till en bodelningsförrättare. I sådana fall skall den maken med hjälp av ersättningsgarantin kunna få till stånd en bodelning.
Tidpunkten för när en ansökan om ersättningsgaranti senast skall göras är inte angiven i 17 kap. 7 a § äktenskapsbalken. I förarbetena till bestämmelsen (prop. 1996/97:9 s. 230) uttalas emellertid att ansökan kan göras antingen i samband med att bodelningsförrättare förordnas av rätten eller senare under bodelningen. Vidare anges att ersättning enligt garantin betalas ut till bodelningsförrättaren när bodelningshandlingen är upprättad. Bodelningsförrättaren skall då ge in en kostnadsräkning samt en kopia av bodelningshandlingen till rätten som sedan fastställer ersättning. Om parterna enas, består bodelningshandlingen av ett bodelningsavtal och i annat fall av bodelningsförrättarens beslut.
Bodelningsförrättaren har i det aktuella ärendet avslutat sin handläggning den 17 februari 2005 genom att konstatera att det inte funnits någon egendom att dela. Bodelningsförrättaren har således i och med detta avslutat sitt arbete. Enligt hovrättens mening kan det inte komma i fråga att på grundval av en ansökan om ersättningsgaranti som görs efter det att bodelningsförrättaren avslutat sitt arbete utge ersättning enligt ersättningsgarantin för arbete som bodelningsförrättaren utfört dessförinnan. En klandertalan mot beslutet kommer inledningsvis att föras vid tingsrätten där bodelningsförrättaren inte är part eller berättigad till ersättning genom ersättningsgarantin. För det fall tingsrätten skulle undanröja bodelningsförrättarens beslut och återförvisa ärendet till bodelningsförrättaren torde parten i stället kunna ge in en ny ansökan om ersättningsgaranti.
Mot bakgrund av vad som anförts ovan om syftet med ersättningsgarantin, tiden för ansökan härom samt det förhållandet att bodelningsförrättaren avslutat sitt arbete anser hovrätten att Z.R:s ansökan om ersättningsgaranti - som lämnats in efter bodelningsförrättarens beslut - kommit in för sent. Z.R:s ansökan om ersättningsgaranti skall därför avvisas.