RH 2006:10
I fall då föräldrarna efter separation har fortsatt gemensam vårdnad om sina barn, kan barnens umgänge med en av föräldrarna rättsligt regleras endast om det genom en sådan reglering också förordnas att barnen skall bo tillsammans med den andra föräldern.
Malmö tingsrätt
R.M. och B.T. har tidigare varit sambor och har gemensamt två barn. I ansökan om stämning yrkade R.M. att tingsrätten i första hand skulle tillerkänna honom vårdnaden om barnen, i andra hand bestämma att dessa skulle bo tillsammans med honom och i sista hand förordna om växelvis boende. Om inte något av dessa yrkanden bifölls, yrkade han visst umgänge med barnen. Yrkandena framställdes även interimistiskt.
Vid muntlig förberedelse inför tingsrätten vidhöll R.M. sina yrkanden. B.T. bestred käromålet och yrkade för egen del ensam vårdnad om barnen. Hon medgav en begränsad umgängesrätt för R.M. Under förhandlingens gång återkallade R.M. yrkandena om interimistiskt förordnande om vårdnad, boende och växelvis boende. Han vidhöll yrkandet om interimistiskt beslut i fråga om umgänget.
Tingsrätten (rådmannen Ylva Norling Jönsson) förordnade i beslut den 24 november 2005:
För tiden till dess att frågan avgjorts genom dom eller beslut, som vunnit laga kraft, eller parterna träffat avtal i frågan och avtalet godkänts av socialnämnden skall R.M. ha rätt till umgänge med barnen i viss (i beslutet närmare angiven) omfattning.
Hovrätten över Skåne och Blekinge
B.T. överklagade beslutet med yrkande om att umgänget skulle inskränkas till att i huvudsak äga rum i den omfattning som hon medgett vid tingsrätten. R.M. bestred ändring.
Sedan målet föredragits anförde hovrätten i beslut den 22 december 2005: Parterna har gemensam vårdnad om sina två barn. Någon rättsligt bindande reglering av hos vem av föräldrarna barnen skall bo föreligger inte. Fråga uppkommer därmed om en domstol lagligen kan förordna om umgänge (se 6 kap. 15 § första stycket föräldrabalken).
Parterna bereddes tillfälle att yttra sig i frågan. Båda parter hävdade i sina yttranden att tingsrättens beslut var formellt riktigt. R.M. hänvisade därvid bl.a. till ett uttalande i den juridiska litteraturen (Mats Sjösten, Vårdnad, boende och umgänge, 2. uppl. 2003, s. 104).
Domskäl
Hovrätten (hovrättslagmannen Per Eriksson, referent, samt hovrättsråden Jan E Ohlsson och Boel Havelius) anförde i beslut den 11 januari 2006:
SKÄL
Efter 1998 års ändringar av föräldrabalken krävs inte längre att den gemensamma vårdnaden om ett barn upplöses för att en domstol skall kunna förordna om umgänge. I stället förutsätts numera att barnet bor tillsammans med endast en av föräldrarna. Är så fallet, kan domstol förordna om umgänge med den förälder som barnet inte bor tillsammans med. Alternativt kan föräldrarna träffa ett avtal om umgänge enligt bestämmelsen i 6 kap. 15 a § andra stycket föräldrabalken.
Liksom vårdnad och umgänge är ”barnets boende” ett rättsligt begrepp, till vilket olika rättsverkningar är knutna. Bl.a. kan ett domstolsförordnande om boende, liksom ett avtal som är träffat mellan föräldrarna med iakttagande av formföreskrifterna i 6 kap. 14 a § andra stycket föräldrabalken, verkställas efter ansökan hos länsrätt (se 21 kap. 1 § andra och tredje styckena samma balk).
Härav måste anses följa att - vid fortsatt gemensam vårdnad - ett domstolsförordnande om umgänge förutsätter att också frågan om barnets boende regleras av domstolen eller genom ett avtal av nyss nämnt slag. Det är däremot inte tillräckligt att barnet på grund av en formlös överenskommelse mellan föräldrarna rent faktiskt bor tillsammans med en av dessa. En sådan ordning skulle bl.a. få till följd att ”boendeföräldern” inte hade möjlighet att begära verkställighet för barnets återlämnande efter utövat umgänge, om ”umgängesföräldern” vägrade lämna ut barnet.
Tingsrättens förordnande om umgänge saknar således stöd i lag. Det skall därför undanröjas och målet återförvisas till tingsrätten för fortsatt behandling.
SLUT
Hovrätten undanröjer tingsrättens beslut om umgänge och återförvisar målet till tingsrätten för fortsatt behandling.
Hovrättens beslut meddelat: den 11 januari 2006.
Mål nr: Ö 3036-05.
Lagrum: 6 kap.föräldrabalken.