RH 2006:120
Brottsrubricering, påföljd och kränkningsersättning vid sexualbrott: Våldtäkt (referat RH 2006:81-104); Våldtäkt mot barn m.m. (referat RH 2006:105-132); Sexuellt ofredande (referat RH 2006:133-136). - Redovisningen innehåller summariska referat av hovrättsavgöranden som under år 2006 har meddelats angående sexualbrott där 6 kap. brottsbalken i dess lydelse efter den 1 april 2005 har tillämpats.
Gärningen: E, född 1964, har vid två tillfällen under tiden juli- september 2005 utomhus genomfört samlag med M, 12 år.
Tingsrätten ogillade åtalet för våldtäkt mot barn (men dömde E för sexuellt ofredande mot en annan målsägande och för barnpornografibrott).
Hovrätten (annan bevisvärdering): Våldtäkt mot barn; Fängelse 2 år 2 månader; Kränkningsersättning 100 000 kr.
Hovrätten anförde bl.a. följande: Att E skulle ha använt sig av våld eller hot för att tilltvinga sig samlag har inte ens påståtts i målet. Målsägandens agerande att återuppta kontakten med E efter det första samlaget och sedan träffa honom igen talar tvärtom för att samlagen ägt rum frivilligt. Ett barns frivillighet att inlåta sig på sexuella handlingar kan dock inte bedömas utifrån samma kriterier som en vuxens. Det kan inte bortses ifrån att målsäganden endast var tolv år vid samlagen och därmed långt ifrån gränsen för sexuellt självbestämmande. Vidare har det i målet framkommit att E varit väl medveten om att målsäganden tidigare blivit utsatt för en våldtäkt och att målsäganden ansåg sig ha svårt att säga nej. E har själv uppgett att han och målsäganden diskuterat just detta. Det måste också ha stått klart för E att han åtnjöt ett särskilt förtroende hos målsäganden och att han var en av få personer som målsäganden vid den tidpunkten kunde anförtro sig åt. Vid tidpunkten för samlagen befann sig målsäganden på en plats hon inte sedan tidigare var närmare bekant med och intog därmed en särskilt beroende ställning gentemot E. Målsäganden själv har förklarat att hon inte ville ha samlag men att hon var rädd att säga ifrån på grund av E:s ålder. Enligt hovrättens mening kan E, utifrån ovan angivna omständigheter, inte ha undgått att förstå att målsäganden i de aktuella situationerna inte var i stånd att göra några övertänkta och reella val beträffande samlagen. Den eventuella frivillighet som förelegat kan därför inte anses vara sådan att den skall medföra att brottet skall anses vara mindre allvarligt. Inte heller har framkommit någon annan omständighet som skulle kunna ge anledning att tillämpa undantagsregeln om sexuellt utnyttjande av barn. E skall därför dömas för våldtäkt mot barn.