RH 2006:122
Brottsrubricering, påföljd och kränkningsersättning vid sexualbrott: Våldtäkt (referat RH 2006:81-104); Våldtäkt mot barn m.m. (referat RH 2006:105-132); Sexuellt ofredande (referat RH 2006:133-136). - Redovisningen innehåller summariska referat av hovrättsavgöranden som under år 2006 har meddelats angående sexualbrott där 6 kap. brottsbalken i dess lydelse efter den 1 april 2005 har tillämpats.
Gärningen: M, född 1986, har i april eller maj 2005 utomhus med våld tilltvingat sig samlag med M, 12 år genom att ha knuffat omkull henne, hållit fast henne och hållit för hennes mun. Samlaget avbröts när M uppgav att det gjorde ont.
Tingsrätten och hovrätten: Våldtäkt mot barn; Rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning; Kränkningsersättning 75 000 kr.
Om brottsrubriceringen anförde tingsrätten bl.a. följande: Vid bedömningen av om en våldtäkt mot barn skall anses som grov skall bl.a. särskilt beaktas om gärningsmannen har använt sig av våld för att tilltvinga sig samlaget. Även lindrigare former av våld såsom att knuffa undan och hålla fast barnet eller att med egna kroppstyngden hindra barnets rörelser kan innebära att våldtäkten skall bedömas som grov. Våldet skall ha varit av sådan karaktär att det har utgjort en förutsättning för gärningens genomförande.
M har knuffat ner målsäganden på marken, hållit fast henne och hållit för hennes mun så att hon inte har kunnat skrika. M har således använt visst våld vid genomförandet av våldtäkten. Straffet för våldtäkt mot barn är fängelse i lägst två år och högst sex år och för grov våldtäkt mot barn fängelse i lägst fyra år och högst tio år. Strafflatituden för våldtäkt barn visar således att brottet omfattar även relativt allvarliga brott. De grova brotten måste således vara avsedda för situationer som typiskt sett är mycket försvårande. Vid en samlad bedömning finner tingsrätten att den nu aktuella gärningen är att bedöma som en allvarlig våldtäkt som dock inte skall bedömas som grovt brott. - Hovrätten gjorde samma bedömning.