RH 2006:6

I beslut om ledningsrätt föreskrevs rätt för ledningshavaren att fälla träd och buskar som kan vara en säkerhetsrisk för ledningen. Skyldighet att avisera fastighetsägaren vilka träd som vid varje tillfälle skall avverkas ansågs inte kunna åläggas ledningshavaren.

Vid lantmäteriförrättning beslöts att ledningsrätt skulle upplåtas bl.a. över vissa i Flens kommun belägna fastigheter tillhöriga makarna S. Ledningsrätten innebar bl.a. rätt för Vattenfall Östnät AB (Vattenfall) att bibehålla och förnya elektrisk starkströmsledning i form av luftledning. För ledningen uppläts ett till bredden bestämt område inom vilket ledningens innehavare förutom att dra fram ledningen även hade rätt röja för ledningen hinderlig vegetation. Därutöver innefattade ledningsrätten rätt att inom ett sidoområde, vars bredd är beroende av gällande säkerhetsföreskrifter fälla de träd och buskar som kan vara en säkerhetsrisk för ledningen. Ledningsrätten innehöll vidare föreskrift att ledningens innehavare är skyldig att informera fastighetsägare om förestående röjning och trädfällning om inte särskilda skäl föranleder annat samt att ledningens innehavare skall utöva rättigheterna så att belastad fastighet inte betungas mer än nödvändigt.

Nyköpings tingsrätt, fastighetsdomstolen

Makarna S. överklagade och yrkade bl.a. att ledningsrätten skulle kompletteras med en föreskrift att skogsvårdsstyrelsen skulle pröva vilka träd som på grund av att de kan vara en säkerhetsrisk för luftledningen skulle fällas av ledningshavaren och att beslut om fällning av sådana träd skulle skriftligen aviseras fastighetsägaren. Vattenfall bestred yrkandet.

Fastighetsdomstolen (rådmännen Thomas Arvefors och Christian von Szalay samt fastighetsrådet Christer Svenson) anförde i utslag den 19 oktober 2004:

SKÄL

Det är ledningshavaren som ansvarar för ledningens säkerhet. Om träd, som utgör en säkerhetsrisk för ledningen, på grund av underlåten avverkning skadar ledningen, är det ledningshavaren som lider skada, inte fastighetsägaren. Emellertid kan inte uteslutas att ledningshavaren av förbiseende avverkar träd som uppenbart inte kan skada ledningen. Det får därför anses skäligt att fastighetsägaren får möjlighet att påpeka sådana fall för ledningshavaren. Överklagandet bör således bifallas på det sättet att ledningsrätten kompletteras med en föreskrift i enlighet härmed.

AVGÖRANDE

Fastighetsdomstolen ändrar lantmäterimyndighetens beslut om ledningsrätt genom att förordna om följande komplettering av beslutet. Fastighetsägaren skall före avverkningen skriftligen aviseras om vilka träd som avses bli avverkade

Svea hovrätt

Vattenfall överklagade i Svea hovrätt och yrkade att lantmäterimyndighetens beslut skulle fastställas. Vattenfall anförde i huvudsak följande. Skyldigheten att avisera fastighetsägarna om vilka träd som skall avverkas är inte skälig. Den personal som används vid röjning av ledningsgator har god kompetens och stor erfarenhet av sådant arbete och det är därför osannolikt att ledningshavaren av förbiseende avverkar träd som uppenbarligen inte kan skada ledningen. Den ökade kostnaden för röjningen av makarna S:s fastigheter på grund av fastighetsdomstolens beslut uppskattas till ca 1 500 kr vilket innebär en fördubbling av kostnaderna. Överfört på hela ledningsnätet innebär det en fördyring som inte motsvarar nyttan av åtgärden.

Makarna S. bestred ändring.

Hovrätten (hovrättsråden Per-Anders Broqvist och Eva Wagner, referent, fastighetsrådet Anders Dahlsjö samt hovrättsrådet Lars Dirke) anförde i utslag den 27 september 2005:

SKÄL

I ledningsrättslagen görs en avvägning mellan ledningshavarens och fastighetsägarens intressen. Av 1 § framgår att ledningsrätt omfattar befogenhet att dra fram och begagna ledningar över annans mark. Av 6 § följer att fördelarna för ledningshavaren skall överstiga olägenheterna för fastighetsägaren. Enligt 22 § andra stycket punkt 5 skall i ledningsbeslutet anges vilka befogenheter som skall ingå i ledningsrätten och enligt punkt 7 i samma stycke skall där också anges de övriga föreskrifter rörande ledningen som är påkallade med hänsyn till förhållandena.

Av förarbetena till ledningsrättslagen framgår uttryckligen - såvitt nu är i fråga - inte annat än att ledningshavaren bör ges rätt att ta bort träd och buskar som hindrar ledningens begagnande, vilket motiveras med att de befogenheter som anses inbegripas i en servitutsrätt också bör kunna inrymmas som moment i ledningsrätten (prop. 1973:157 s. 87-88).

Lantmäterimyndighetens beslut om ledningsrätt innehåller en skyldighet för Vattenfall att informera makarna S. om förestående röjning och trädfällning och att Vattenfall också är skyldigt att utföra dessa åtgärder så att fastigheterna inte betungas mer än nödvändigt. Frågan är om Vattenfall skall vara skyldigt att skriftligen avisera makarna S. om vilka träd som avses bli avverkade. Det kan konstateras att en sådan skyldighet inte ger makarna S. någon rätt att förhindra avverkning varför den är i det närmaste verkningslös från deras synpunkt sett. På grund härav och med hänsyn till de föreskrifter i övrigt som gäller och de ökade kostnader som en skriftlig avisering innebär finner hovrätten inte skäl att ålägga Vattenfall en skriftlig aviseringsskyldighet.

AVGÖRANDE

Hovrätten upphäver fastighetsdomstolens utslag.

Hovrättens utslag meddelat: den 27 september 2005.

Mål nr: Ö 8536-04.

Lagrum: 6 och 22 §§ledningsrättslagen (1973:1144).

Litteratur: Prop. 1973:157 s. 87-88.