RH 2007:27

Domskäl

Tingsrätten (rådmannen Carl-Erling Halldin) anförde i dom den 30 december 2005 följande.

DOMSKÄL

Enligt 20 kap. 4 § lagen (1962:381) om allmän försäkring skall återbetalning till försäkringskassan ske av vad som för mycket har utbetalats, om någon genom oriktiga uppgifter eller genom underlåtenhet att fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet eller på annat sätt har förorsakat att ersättning utgått obehörigen eller med för högt belopp, eller om någon eljest obehörigen eller med för högt belopp har uppburit ersättning och han har skäligen bort inse detta.

Enligt 3 kap. 2 § första stycket samma lag är sjukpenninggrundande inkomst den årliga inkomst i pengar som en försäkrad kan antas komma att tills vidare få för eget arbete här i landet, antingen såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst (inkomst av anställning) eller på annan grund (inkomst av annat förvärvsarbete).

Av utredningen framgår att försäkringskassan har beslutat att fastställa G.S:s sjukpenninggrundande inkomst till 300 000 kr per år från och med den 28 maj 2001 utifrån hans uppgift och utbetalat ersättning utifrån den uppgiften men att hans sjukpenninggrundande inkomst enligt försäkringskassans uppfattning rätteligen var 0 kr. Av utredningen framgår vidare att G.S. inte har uppburit någon inkomst i den anställning han hänfört sig till vid lämnande av sin inkomstuppgift vid sjukskrivning. Detta talar starkt för att han inte har haft någon inkomst av uppgiven anställning. Vad som anförts i efterhand av E.S. kan inte anses utvisa att någon anställning har uppkommit. Att det varit avtalat om lön vid en eventuell anställning kan inte anses visa att ett anställningsförhållande uppkommit, då G.S. inte ens enligt vad han själv har uppgett har tillträtt tjänsten. Det är sålunda utrett att G.S. genom oriktiga uppgifter har förorsakat att ifrågavarande ersättning obehörigen har utgått till honom under ifrågavarande tidsperiod. Beloppet har inte satts i fråga av honom. G.S. är därmed skyldig att till försäkringskassan återbetala det belopp om 477 648 kronor som för mycket har utbetalts till honom. Återbetalningsskyldigheten har inträtt genom försäkringskassans beslut, varför ränta skall utgå i enlighet med vad som har yrkats.

DOMSLUT

G.S. förpliktas att till Försäkringskassan betala 477 648 kr jämte ränta.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Kent Sundqvist och Britta Ekström, referent, samt hovrättsassessorn Henrik Mägi) anförde i dom den 31 januari 2007 följande.

DOMSKÄL

Parterna har i hovrätten utvecklat sin respektive talan enligt följande.

Försäkringskassan: I en begäran om sjukpenning den 28 juni 2001 uppgav G.S. att han var anställd hos C. Web Design Unlimited AB och att han hade en årsinkomst om 300 000 kr. Vid kontakt med N.B. i juli 2001, som vid denna tid representerade företaget, intygade denne att anställningen fanns och att inkomstuppgiften var korrekt. G.S. har emellertid aldrig uppburit någon inkomst från detta bolag. I juni 2003 fick Försäkringskassan en anonym anmälan om att G.S. arbetade heltid i Norge. Anmälningen ledde till att en utredning inleddes. Under utredningen framkom att G.S. hade fått sjukpenning i både Sverige och Norge. Vidare kunde företaget C. Web Design Unlimited AB inte påträffas någonstans vid registerforskningar. N.B. ville vid telefonkontakt inte längre kännas vid vad han tidigare intygat. G.S. uppmanades att ge in något som kunde styrka att han hade arbetat på företaget, men han kom inte in med något. Försäkringskassan beslutade att dra in sjukpenningen. G.S. gavs på nytt möjlighet att ge in underlag som visade att ett anställningsavtal förelåg men gav inte heller denna gång in något sådant. Försäkringskassan beslutade därefter den 2 april 2004 att G.S. skulle betala tillbaka det i målet yrkade beloppet. G.S. har inte begärt att beslutet omprövas. Först vid tingsrätten åberopade G.S. intyget från sin far om att han varit anställd hos Workpower AB. - Som grund för talan åberopas att G.S. genom att lämna oriktiga uppgifter eller underlåta att fullgöra uppgifts- eller anmälningsskyldighet har förorsakat att sjukpenning obehörigen utbetalats till honom med belopp som motsvarar det yrkade beloppet.

G.S.: I mars 2001 fick han tillsvidareanställning hos W.P. i Trollhättan AB med en månadslön på 25 000 kr. Hans far ägde företaget, vars verksamhet bestod av uthyrning av personal. Något skriftligt anställningsavtal upprättades inte. Under våren/sommaren 2001 fanns fjorton anställda i bolaget. Företaget gick dåligt och han fick inte ut någon lön för sitt arbete. Han mådde inte bra och sjukskrevs den 28 maj 2001 för utbrändhet, försenad krisreaktion och depression. Han lämnade in en försäkran till Försäkringskassan i vilken han angav att han hade en anställning med en månadslön på 25 000 kr. Företaget försattes i konkurs den 1 juli 2002. Han begärde hos konkursförvaltaren att få ut lön för den tid han arbetat i företaget men fick beskedet att han som närstående till ägaren inte hade rätt till lönegaranti. Under 2003 kontaktade Försäkringskassan honom angående arbete i Norge. Under utredningen begärde han besked från Försäkringskassan i olika avseenden men fick inte några svar. Försäkringskassan kontaktade aldrig företaget för att kontrollera att han var anställd där. - N.B. har på förfrågan från Försäkringskassan i juli 2001 uppgett att G.S. hade tillsvidareanställning hos det bolag G.S. angett samt att lönen uppgick till 25 000 kr i månaden. N.B. har inte i senare samtal med tjänstemän på Försäkringskassan tagit tillbaka dessa uppgifter. - Som grund för bestridandet åberopas att han varit berättigad till sjukpenning samt att han inte lämnat oriktiga uppgifter eller underlåtit att fullgöra uppgiftsskyldighet. Han vitsordar att 477 648 kr har utbetalats till honom från Försäkringskassan.

Parterna har åberopat den skriftliga bevisning som redovisats i tingsrättens dom. Liksom vid tingsrätten har de även hänfört sig till Vänersborgs tingsrätts dom den 8 december 2005.

G.S. har i hovrätten under sanningsförsäkran uppgett följande. Han har haft anställning hos W.P. Han blev anställd i mars 2001 då hans far blev sjuk och bad honom att hjälpa till med företaget. Han satt på kontoret, svarade i telefon och talade med företagets kunder. Han ”skötte” också personalen. Det fanns 12-16 anställda vid den här tiden. Han gick bl.a. igenom de anställdas timlistor och vidarebefordrade dem till N.B.s kontor där utbetalningen av löner ombesörjdes. Han skrev även timlista för egen del. Anställningsavtalet var muntligt. Han skulle ha 25 000 kr i månadslön. Företaget hade dock inte pengar att betala hans lön med; det var viktigare att de andra anställda fick betalt. Detta är orsaken till att han inte deklarerat någon inkomst från företaget. När han blev sjuk ringde han till Försäkringskassan och fick hemskickat blanketter som han fyllde i och skickade in. Han angav därvid C. Web Design Unlimited AB som arbetsgivare. Det namnet stod på företagets papper. Bolaget ändrade senare namn till W.P. i Trollhättan AB. Försäkringskassan bad aldrig att få se någon lönespecifikation eller liknande. Efter det att han blev sjuk upphörde företagets verksamhet. Bolaget försattes i konkurs ett drygt år senare. Han vet inte hur hans lönefordran redovisades i bolaget. Han har inte haft tillgång till dokumenten i konkursen. Han har hos konkursförvaltaren framställt krav på att lönen jämte semesterersättning utbetalas men av denne fått beskedet att han som närstående till ägaren inte kunde få betalt ur lönegarantin.

Hovrätten gör följande överväganden.

Försäkringskassans beslut om återbetalning, som inte har överprövats av allmän förvaltningsdomstol, anses inte utgöra en exekutionstitel (se NJA 1983 s. 362, jfr NJA 1987 s. 780). Detta medför att allmän domstol enligt reglerna för tvistemål har att pröva Försäkringskassans krav i ett fall som det nu aktuella. Ordinära bevisbörderegler bör således tillämpas (se Rune Lavin, Återbetalning av social ersättning, 1986, s. 59, jfr hovrättens dom i RH 2006:48). Den materiella prövningen av själva saken sker dock med tillämpning av de offentligrättsliga föreskrifter som reglerar frågan om återbetalningsskyldighet, varvid domstolen inom ramen för parternas yrkanden och medgivanden bör vara obunden av det administrativa organets bedömning av återbetalningsfrågan (se t.ex. NJA 1984 s. 648).

Som tingsrätten redovisat skall enligt 20 kap. 4 § lagen (1962:381) om allmän försäkring den som genom oriktiga uppgifter eller genom underlåtenhet att fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet eller på annat sätt förorsakat att ersättning utgått obehörigen eller med för högt belopp återbetala vad som utbetalats för mycket.

Försäkringskassan har gjort gällande att G.S. aldrig haft den anställning som han angav när han begärde att få sjukpenning och därför inte heller haft något inkomstbortfall som sjukpenningen är avsedd att ersätta. Försäkringskassan har vidare påstått att detta medför att G.S. har lämnat oriktiga uppgifter som förorsakat att han fått ersättning som han inte haft rätt till.

Det bör ankomma på Försäkringskassan att visa att G.S. har lämnat oriktiga uppgifter. Med hänsyn till de oftast begränsade möjligheterna att föra bevisning om att ett visst förhållande inte föreligger, bör dock beviskravet inte sättas alltför högt. Detta gäller särskilt som G.S. under utredningen hos Försäkringskassan inte bidrog med något underlag över huvud taget.

G.S. har i sin försäkran för bedömning av rätten till sjukpenning angett att han var anställd hos C. Web Design Unlimited AB. Han har inte invänt mot Försäkringskassans påstående att ett bolag med detta namn inte har kunnat återfinnas i några register. Han har däremot hävdat att det bolag han var anställd hos ändrade namn till W.P. i Trollhättan AB. Av ett i målet åberopat utdrag ur Bolagsregistret framgår emellertid att detta bolag inte haft det namn som uppgavs till Försäkringskassan. Visserligen är firmanamnet, bortsett från ett ord, detsamma, men G.S. har under förhöret i hovrätten uppgett att just det ord som skiljer firmorna åt fanns på bolagets papper. Enligt hovrättens mening är det därmed utrett att G.S. i vart fall inte varit anställd i det bolag som han uppgav till Försäkringskassan när han begärde sjukpenning. På grund av det anförda anser hovrätten att Försäkringskassan i tillräcklig grad har visat att G.S. lämnat en oriktig uppgift och att det därför, för att G.S. skall undgå att åläggas att återbetala vad som utbetalats till honom, bör åvila honom att bevisa att han haft en anställning.

Av utredningen framgår att G.S. under utredningen hos Försäkringskassan gavs tillfälle att ge in underlag som visade att det förelåg ett anställningsförhållande men att han inte kom in med något sådant. I det skriftliga materialet som åberopats i målet är det endast intyget från E.S. som ger stöd för G.S:s påstående om anställningen. Intyget är emellertid upprättat i efterhand och efter det att Försäkringskassan beslutat om återbetalning. I det anges att G.S. hade en tillsvidareanställning hos ”bolaget W.P. AB” med en månadslön på 25 000 kr. När anställningen påbörjades eller vilken tid den avsåg framgår inte. Intyget kan inte anses ha annat än ett begränsat bevisvärde.

Vad som i övrigt talar för att G.S. haft en anställning som berättigar till sjukpenning är hans egna uppgifter. Dessa måste dock bedömas med försiktighet, inte minst med hänsyn till att G.S., enligt vad som framgår av den överklagade domen, vid tingsrätten anförde att han inte hade tillträtt anställningen.

Vid bedömningen måste vidare beaktas att G.S. haft möjlighet att i målet föra in annan bevisning men inte gjort detta. Han har t.ex. nämnt att han upprättade timlista avseende sitt arbete och att den jämte övriga anställdas timlistor skickades till den som ombesörjde löneutbetalningarna. Rimligen borde timlistorna ha gett avtryck i arbetsgivarens redovisning. Även om bolaget därefter försattes i konkurs, torde det ha varit möjligt för G.S. att få fram något skriftligt underlag till stöd för sitt påstående. Han torde också ha kunnat åberopa vittnesförhör med anställda eller kunder till styrkande av att han faktiskt arbetade där. Det kan vid bedömningen inte heller bortses från att G.S. inte fick någon lön under den tid han uppger att han arbetade hos företaget, från mars till mitten av maj 2001.

Vid en samlad bedömning av ovan redovisade omständigheter finner hovrätten att G.S. inte ens gjort sannolikt att han haft en anställning som berättigat honom till sjukpenning. På grund av detta och då det inte råder någon tvist om beloppet, skall Försäkringskassans yrkande om återbetalning bifallas.

Tingsrättens domslut skall alltså fastställas utom i det avseende som Försäkringskassan har medgett G.S.s ändringsyrkande.

DOMSLUT

Hovrätten ändrar tingsrättens domslut endast på så sätt att hovrätten upphäver vad tingsrätten förordnat om betalning av ränta.

Hovrättens dom meddelad: den 31 januari 2007.

Mål nr: T 1394-06.

Lagrum: 20 kap. 4 § lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Rättsfall: NJA 1983 s. 362; jfr NJA 1987 s. 780; RH 2006:48.

Litteratur: Lavin, Rune, Återbetalning av social ersättning, 2986, s. 59.