NJA 1983 s. 362

(Jfr 1897 s 513)

Stockholms läns allmänna försäkringskassa (SLAF) beslöt d 2 juli 1978 att från I.P. återkräva utgivet bidragsförskott för tiden maj-juni 1978, belöpande på 612 kr, och avlät d 5 juli 1978 ett kravbrev till henne. Vidare beslöt SLAF d 21 maj 1979 att från A.E-S återkräva utbetalt bidragsförskott för jan 1979, belöpande på 242 kr, och utfärdade d 23 maj 1979 ett kravbrev till henne. Med åberopande av att den ålagt I.P. och A.E-S. återbetalningsskyldighet enligt 13 § lagen (1964:143) om bidragsförskott och att dess beslut utgjorde exekutionsurkunder ansökte SLAF hos kronofogdemyndigheten i Nacka distrikt om verkställighet genom utmätning i I.P:s och A.E-S:s respektive lön.

Kronofogdemyndigheten förklarade i beslut d 25 sept 1980 verkställighet ej kunna ske enligt ansökningarna, eftersom lagen om bidragsförskott saknade uttrycklig föreskrift om verkställighet på grund av försäkringskassas beslut om återbetalningsskyldighet.

SLAF anförde besvär hos LSt:n i Stockholms län och gjorde därvid gällande dels att ordalagen i 13 § bidragsförskottslagen - ålägga återbetalningsskyldighet - innebar att kassans beslut enligt nämnda lagrum hade karaktär av fullgörelsedomar och därmed exekutionsurkunder dels att utverkande av exekutionstitel hos domstol saknade betydelse ur rättssäkerhetssynpunkt sedan försäkringsrätterna tillskapades.

LSt:n (förste länsassessorn Sundelin) anförde i utslag d 27 nov 1980: Enligt bidragsförskottslagen i dess ursprungliga lydelse var det barnavårdsnämnden som ålade återbetalningsskyldighet enligt 13 § och LSt:n som kunde efterge återbetalningsskyldigheten. Motiven till lagrummet (prop 1964:70 s 140) hänvisade till motiven till 20 kap 4 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. En genomgång av dessa och av motiven till lagen 1976:277, varigenom bidragsförskottslagen ändrades på så sätt att försäkringskassorna övertog administrationen av bidragsförskotten från barnavårdsnämnderna och bl a befogenheten att efterge återbetalningsskyldighet enligt 13 § från LSt:n (prop 1975/76:116 och SOU 1975/76:37), ger ej stöd åt SLAF:s tolkning av uttrycket ålägga återbetalningsskyldighet. Fastmera torde den karakteristik av rättsläget i verkställighetshänseende som görs i Hamdahl-Danielson-Lidbom-Sjöberg, Lagen om allmän försäkring, 2 uppl 1972, s 301 vid 20 kap 4 §, vara träffande också för 13 § bidragsförskottslagen. Det förutsätts där, att när några kvittningsmöjligheter ej föreligger måste den som uppburit obehörig ersättning instämmas till allmän domstol för att en exekutionstitel skall kunna erhållas.

SLAF har för övrigt inte utformat sina beslut på sätt som måste krävas av en fullgörelsedom.

På grund av vad ovan anförts lämnar LSt:n besvären utan bifall.

SLAF anförde besvär i Svea HovR och yrkade att LSt:ns utslag måtte undanröjas.

HovR:n (hovrättsråden Holmbergh och Sundberg-Weitman samt adj led lagmannen Ormegard och Norlander, referent) anförde i utslag d 12 juni 1981:

HovR:ns skäl. För att förvaltningsbeslut skall kunna verkställas utan att exekutionstitel dessförinnan utverkats hos allmän domstol krävs särskilt rättsligt stöd. Sådant saknas beträffande försäkringskassas beslut om återbetalning enligt 13 § 1 st lagen (1964:143) om bidragsförskott. På grund härav och på i övrigt av LSt:n anförda skäl skall besvären lämnas utan bifall.

HovR:ns avgörande. Besvären lämnas utan bifall.

HD

SLAF anförde besvär och yrkade bifall till sina ansökningar om utmätning.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr F. hemställde i betänkande att HD måtte meddela utslag enligt följande: De beslut, som åsyftas med minnesanteckningarna på de i utsökningsmålen företedda promemoriorna d 3 juli 1978 och d 17 maj 1979, kan lagligen icke tillmätas annan innebörd än att kassan funnit sig på stadgandet i 13 § 1 st bidragsförskottslagen kunna grunda betalningsanspråk mot I.P. och A.E-S. och att anspråken ej skulle eftergivas; kassan har genom besluten bestämt sin ståndpunkt såsom part i de ifrågakomna rättsförhållandena. Sådana partsbeslut kan part verkställa genom att anmoda motpart att betala enligt partens krav - vilket också skett genom de i utsökningsmålet företedda kravbreven d 5 juli 1978 och d 23 maj 1979 - eller genom att göra sitt anspråk gällande i rättegång. Då särskilt förfarande ej är anvisat för tvist av ifrågavarande slag, skall talan föras vid allmän domstol. Utsökning på grund av kassans ifrågavarande beslut kan, såsom underinstanserna funnit, ej ifrågakomma. På grund av det anförda lämnar HD besvären utan bifall.

HD (JustR:n Hult, Hesser, Hessler, referent, Ehrner och Heuman) beslöt följande utslag:

Domskäl

Skäl. Fråga är i målet om verkställighet genom utmätning av beslut av försäkringskassa om återkrav, enligt 13 § 1 st lagen (1964:143) om bidragsförskott, av för mycket utbetalat bidragsförskott.

Enligt 3 kap 1 § 1 st 6 UB får verkställighet ske av förvaltningsmyndighets beslut som enligt särskild föreskrift får verkställas. Utan hinder av detta stadgande får enligt 13 § lagen (1981:775) om införande av UB beslut som meddelats enligt bestämmelse som tillkommit före balkens ikraftträdande verkställas, om ett sådant beslut före ikraftträdandet fått verkställas utan stöd av särskild föreskrift. Vad i sistnämnda bestämmelse avses torde vara att verkställighet medgivits i praxis eller förutsatts av lagstiftaren (se lagberedningens förslag till UB 3 kap 2 § 1 st 6, SOU 1973:22 s 16, samt prop 1980/81:8 s 287 och 290).

I fråga om försäkringskassas beslut om återbetalning enligt 13 § 1 st bidragsförskottslagen har - frånsett stadgandet om avräkning i samma paragraf 2 st - ej meddelats särskild föreskrift om verkställighet. Stöd saknas för antagande att före UB:s ikraftträdande sådana förhållanden förelegat att verkställighet ändå fått ske.

Försäkringskassans talan kan därför inte vinna bifall.

Slut. Besvären lämnas utan bifall.