RH 2008:11
Dopningsbrott bestående i innehav för eget bruk har, trots relativt stora mängder, inte ansetts vara av svårare art än att en icke frihetsberövande påföljd kunnat väljas.
Växjö tingsrätt
M.G. åtalades för dopningsbrott bestående i innehav av sammanlagt 8 128 tabletter och ampuller syntetiska anabola steroider, 24 ampuller testosteron och dess derivat samt 56 endossprutor och 12 tvåkammarcylindrar tillväxthormon. Något överlåtelsesyfte gjordes inte gällande.
M.G. erkände gärningen. Han förklarade att han ägnade sig åt bodybuilding och hade köpt preparaten för 50 000-60 000 kr för att bygga upp sig inför internationella tävlingar som skulle genomföras under det kommande året. Han ansåg att vid bestämmande av straffvärde borde dopningsmedlen omvandlas till enheter motsvarande s.k. ryssfemmor som innehåller 5 mg verksam substans, varvid omvandlingen skulle ske utifrån de uppgifter som framgick av emballagen till de beslagtagna preparaten. Han ansåg vidare att från det sålunda beräknade antalet enheter skulle ett säkerhetsavdrag om 20 procent göras, bl.a. eftersom uppgifterna om koncentration på förpackningarna var osäkra till följd av att preparaten härrörde från illegala tillverkare.
Tingsrätten (tingsfiskalen Johan Norrlin samt nämndemännen Jerry Borg, Ingvar Karlsson och Borislav Trifkovic) fann i dom den 28 september 2007 åtalet styrkt och dömde M.G. för dopningsbrott till fängelse fyra månader.
Tingsrätten godtog M.G:s principer för omvandling till enheter ryssfemmor, vilket innebar, utifrån de förutsättningar som förelåg vid tingsrätten, drygt 33 000 enheter. Däremot fann tingsrätten inte skäl att göra något säkerhetsavdrag. Tingsrätten konstaterade att M.G. var tidigare ostraffad och levde under ordnade förhållanden men ansåg att villkorlig dom förenad med samhällstjänst inte utgjorde en tillräckligt ingripande påföljd.
Hovrätten
Åklagaren och M.G. överklagade domen.
Åklagaren yrkade straffskärpning.
M.G. yrkade att hovrätten skulle bestämma påföljden till villkorlig dom, och justerade i samband härmed sina uppgifter angående mängden aktiv substans i vissa av dopningsmedlen.
Parterna bestred varandras ändringsyrkanden.
Domskäl
Hovrätten (hovrättsråden Mats Lundeholm och Toni Radtke, tf hovrättsassessorn Ulrika Tyrén, referent, samt nämndemännen Marianne Jansson och Ann-Margreth Willebrand) anförde i dom den 5 februari 2008 bl.a. följande.
SKÄL
Genom tingsrättens dom är det avgjort att M.G. har gjort sig skyldig till dopningsbrott i enlighet med åtalet. När det gäller att avgöra gärningens straffvärde finner hovrätten lika med tingsrätten att det är lämpligt att, som en faktor vid bedömningen, göra en uppskattning av hur många enheter s.k. ryssfemmor, med 5 mg verksam substans, som dopningsmedlen utgör. En sådan beräkning bygger här helt på M.G:s egna uppgifter om de olika preparatens koncentration av aktiv substans. Eftersom det inte finns någon utredning som motsäger de uppgifter som han har lämnat i hovrätten får dessa godtas. Antalet enheter dopningsmedel enligt åtalet kan med denna utgångspunkt beräknas till drygt 26 000.
M.G. har gjort gällande att preparaten, som samtliga var tillverkade av icke etablerade producenter, som regel innehåller betydligt mindre verksam substans än vad som står på förpackningen och att dessutom bäst före-datum passerats i många fall. Han har med hänvisning härtill ansett att ett säkerhetsavdrag med 20 procent bör göras.
Hovrätten kan konstatera att det saknas bevisning om preparatens faktiska styrka. Lika med tingsrätten anser emellertid hovrätten att även om det är fråga om illegalt framställda dopningsmedel, får som utgångspunkt den koncentration som angetts av tillverkaren godtas som en faktor vid bedömning av straffvärdet. Inte heller finns tillräckliga skäl att låta uppskattningen av antalet enheter påverkas av att vissa dopningsmedel eventuellt var relativt gamla. I förevarande fall var preparaten avsedda att användas, och ge effekt, under i vart fall ett års tid framöver. Inget har framkommit som tyder på att de skulle ha varit avsevärt sämre än illegala dopningsmedel i allmänhet.
M.G. har innehaft relativt betydande mängder dopningsmedel. Det är emellertid ostridigt att han innehaft dessa enbart för eget bruk. Mot bl.a. den bakgrunden anser hovrätten straffvärdet motsvara fängelse i tre månader.
Hovrätten går härefter över till frågan om val av påföljd och finner att det, utifrån M.G:s personliga förhållanden, föreligger förutsättningar för villkorlig dom, men att avgörande är om brottets art är sådan att en frihetsberövande påföljd är oundgänglig. I denna fråga anför hovrätten följande.
Av Högsta domstolens praxis (NJA 1995 s. 89) framgår att dopningsbrott som inte är ringa, och som innefattar överlåtelse eller annan medverkan till spridning av mera betydande kvantiteter, utgör brottslighet av sådan art att fängelse bör bestämmas som påföljd om det inte finns några särskilda skäl som med styrka talar i annan riktning. M.G:s brottslighet innefattar inte överlåtelse utan avser endast innehav för eget bruk. Dopningsbrottet avser emellertid så stora mängder att det enligt hovrättens bedömning likväl bör anses vara ett brott av sådan art att det föreligger en presumtion för en frihetsberövande påföljd. Vid innehav av dopningsmedel för eget bruk anser dock hovrätten att karaktären av artbrott inte är mera framträdande än att påföljden, vid de straffvärden som här är aktuella, kan stanna vid villkorlig dom med samhällstjänst. Hovrätten bestämmer antalet timmar samhällstjänst till 100.
DOMSLUT
Hovrätten ändrar tingsrättens dom på så sätt att hovrätten bestämmer påföljden till villkorlig dom med samhällstjänst 100 timmar. Om fängelse istället hade valts som påföljd skulle fängelse tre månader ha dömts ut.
Hovrättens dom meddelad: den 5 februari 2008.
Mål nr: B 2746-07.
Rättsfall: NJA 1995 s. 89.
Lagrum: Borgeke m.fl., Påföljdspraxis, 3:e uppl. s. 505 ff.