RH 2008:93

Kronofogdemyndigheten beviljade T skuldsanering med en enligt betalningsplanen första betalning i september 2007 och sista betalning i augusti 2012. Brottsoffermyndigheten överklagade beslutet och anförde bl.a. att det skulle vara stötande om den som dömts för allvarlig brottslighet och ålagts att betala skadestånd skulle kunna få skadeståndet nedsatt genom skuldsanering. - T motsatte sig att beslutet ändrades och anförde bl.a. att han avtjänat sitt straff och att det skadestånd på grund av brott som han ålagts att betala (43 500 kr) endast utgjorde en liten del av de totala skulderna (633 000 kr).

Tingsrätten avslog Brottsoffermyndighetens överklagande och ändrade i samband därmed betalningsplanen så att den första betalningen skulle äga rum i mars 2008 och att den nya betalningsplanen skulle löpa till och med februari 2013. Tingrätten anförde följande.

T:s ekonomiska och övriga förhållanden är sådana att han saknar förmåga att betala sina skulder inom överskådlig tid. Han är således att anse som kvalificerat insolvent. Frågan är då om det med hänsyn till samtliga omständigheter är skäligt att han beviljas skuldsanering. Det förhållandet att skulderna innefattar bl.a. skadestånd på grund av brott talar emot att T beviljas skuldsanering, särskilt som det varit fråga om upprepade våldsgärningar begångna mot närstående. Att målsägandena till viss del ersatts genom brottsskadeersättning bör enligt tingsrättens uppfattning inte tillmätas betydelse vid skälighetsbedömningen.

De nu aktuella skadestånden utgör endast cirka sju procent av den totala skuldbördan. Med hänsyn härtill och till att det har förflutit mer än sex år sedan brotten begicks och att T har avtjänat sitt straff, finner tingsrätten att det förhållandet att skulderna innefattar skadestånd på grund av brott inte bör hindra att T beviljas skuldsanering, om förutsättningarna för skuldsanering i övrigt är uppfyllda. Tingsrätten finner att förutsättningarna i övrigt är uppfyllda och att T därför skall beviljas skuldsanering. Till följd av det anförda skall överklagandet avslås. Med hänsyn till den tid som nu har förflutit bör betalningsplanen ändras på så sätt att den första betalningen skall äga rum i mars 2008.

T överklagade tingsrättens beslut och yrkade att hovrätten skulle fastställa den betalningsplan som Kronofogdemyndigheten hade upprättat. Han anförde att han hade betalat i enlighet med den ursprungliga betalningsplanen och att tingsrättens plan innebar en förlängning av skuldsaneringsperioden med sex månader. Hovrätten, som bestämde att T skulle betala enligt den av Kronofogdemyndigheten upprättade betalningsplanen, anförde följande.

Enligt 9 § fjärde stycket skuldsaneringslagen (2006:548) skall en betalningsplan löpa under fem år. Den av tingsrätten fastställda betalningsplanen löper visserligen under fem år, men eftersom T - i överensstämmelse med den möjlighet härtill som bestämmelsen i 37 § skuldsaneringslagen erbjuder - har betalat enligt den ursprungliga betalningsplanen innebär tingsrättens beslut i praktiken att löptiden för betalningsplanen förlängs. Tingsrättens beslut skall därför ändras.