RH 2009:121

Brott: Grov misshandel; tingsrätten: även grovt vållande till annans död

Påföljd: Fängelse 1 år 6 månader (tingsrätten: fängelse 2 år)

Utvisning: 5 år (tingsrätten: 10 år)

Den brottslighet som S, H och A nu döms för framstår som så allvarlig att den i sig utgör skäl för utvisning enligt 8 kap. 8 § andra stycket 2 utlänningslagen. Ingen av de tre har någon starkare anknytning till det svenska samhället, varken genom längre vistelse här eller genom sina familjeförhållanden.

S är enligt egen uppgift född i Somalia men har i många år bott i Libyen. Enligt Migrationsverket sökte han asyl i Sverige i maj 2008. I hovrätten har han som skäl mot utvisning hänvisat främst till att han inte kan återvända till Somalia, där det råder krig, och till att det inte finns något annat land som tar emot honom. Migrationsverket, som ännu inte har fattat något beslut med anledning av asylansökan, har i yttrande den 12 januari 2009 uttalat att man i detta läge inte kan se något hinder mot verkställighet enligt 12 kap.utlänningslagen.

H är medborgare i Libyen och sökte asyl i Sverige i oktober 2006. I hovrätten har han som skäl mot utvisning hänvisat till att han löper risk att dödas eller fängslas i Libyen. Hans asylansökan har numera avslagits genom beslut som har vunnit laga kraft och Migrationsverket har i yttrande den 12 januari 2009 uttalat att det inte finns hinder mot verkställighet av ett beslut om utvisning.

A är enligt egen uppgift medborgare i Libyen. Han sökte asyl i Sverige i november 2008. Han saknade då identitetshandlingar och Migrationsverket beslutade i mars 2009 att han ska utvisas. I hovrätten har han motsatt sig utvisning med hänvisning till att han riskerar att utsättas för förföljelse om han tvingas återvända till Libyen, eftersom han där betraktas som oppositionell. Migrationsverket har i yttrande den 9 januari 2009 uttalat att det enligt verkets bedömning inte finns hinder mot verkställighet enligt 12 kap.1-3 §§utlänningslagen.

Enligt hovrättens mening har det som S, H och A åberopat i denna del inte sådan konkretion att det bör utgöra hinder mot beslut om utvisning. Hovrätten erinrar om att frågan om huruvida en utlänning riskerar att utsättas för förföljelse i sitt hemland kan prövas i samband med att beslutet om utvisning ska verkställas (se 8 kap. 14 § och 12 kap.utlänningslagen).

De gärningar som S, H och A nu döms för har ett lägre straffvärde än den brottslighet som tingsrättens dom avser. Återreseförbudet bör därför inte gälla i mer än fem år.