RH 2009:124

Brott: Grov misshandel och grovt vållande till annans död

Påföljd: Fängelse 4 år

Utvisning: 10 år

E (medborgare i Libyen) har till stöd för sitt yrkande om att tingsrättens beslut om utvisning ska upphävas gjort gällande att han ska anses som flykting och således endast får utvisas om han begått ett synnerligen grovt brott och det skulle medföra allvarlig fara för enskild eller allmänhetens intresse om han stannade kvar i landet. Han har härvid anfört bl.a. följande. Han flydde från Libyen då han utpekades tillhöra den politiska oppositionen. På grund härav och på grund av den aktuella gärningen riskerar han att utsättas för tortyr, att bli mördad eller att andra allvarliga övergrepp sker om han tvingas återvända till Libyen.

Migrationsverket har i ett yttrande till hovrätten anfört att Migrationsverket utifrån befintligt underlag gjort den bedömningen att E inte är att betrakta som flykting enligt 4 kap. 1 § utlänningslagen och inte heller såsom skyddsbehövande i övrigt enligt 4 kap. 2 §. Utifrån denna bedömning föreligger inte hinder mot verkställighet av en utvisning.

Hovrätten finner, i likhet med Migrationsverket, att vad E anfört om sina personliga omständigheter inte utgör skäl att anse honom som flykting eller skyddsbehövande i övrigt och att hinder inte föreligger mot verkställighet av en utvisning. I likhet med tingsrätten finner hovrätten att de brott E gjort sig skyldig till är så allvarliga och har ett så högt straffvärde att han ska utvisas ur riket och förbjudas att återvända hit inom en tid av tio år.