RH 2009:53

Åklagaren yrkade ansvar för hastighetsöverträdelse enligt 3 kap. 17 § första stycket och 14 kap. 3 §trafikförordningen (1998:1276) med följande gärningsbeskrivning: R.L. har den 16 juli 2008 uppsåtligen eller av oaktsamhet fört personbil med en hastighet av 57 km/tim inom tättbebyggt område på E 45 vid Frändefors i Vänersborgs kommun trots att högsta tillåtna hastigheten där varit 50 km/tim.

R.L. medgav de faktiska omständigheterna men förnekade ansvar för brott på den grunden att han varken uppsåtligen eller av oaktsamhet har fört fordonet med högre hastighet än den tillåtna. R.L. anförde i yttrande till tingsrätten i huvudsak följande. Fordonet nybesiktigades utan anmärkning den 9 juli 2008. Emellertid visade sig att hastighetsmätaren var behäftad med en smärre defekt som medförde att mätaren inte visade korrekt hastighet. Hastighetsmätarvajern byttes ut den 28 juli 2008.

Tingsrätten (tingsnotarien Borjana Tasic), som avgjorde målet utan huvudförhandling, anförde i dom den 23 januari 2009 följande.

DOMSKÄL

Genom R.L:s uppgifter och utredningen i övrigt är det utrett att R.L. har överträtt den högsta tillåtna hastigheten på sätt åklagaren har påstått.

R.L. har, så som det får förstås, hävdat att han vid det aktuella tillfället inte hade vetskap om hastighetsmätarens missvisning. Han har vidare anfört att fordonet besiktigades den 9 juli 2008 utan anmärkning, men att det emellertid uppdagades att fordonets hastighetsmätare var defekt och visade en annan hastighet än den verkliga. Dessa uppgifter har inte vederlagts och får därför läggas till grund för bedömningen i målet.

För straffansvar vid överträdelse av hastighetsbestämmelser krävs att i vart fall oaktsamhet föreligger. I Vägverkets föreskrifter om bilar och släpvagnar som dras av bilar stadgas bl.a. att bil ska vara försedd med hastighetsmätare som inte får visa hastighet som är mindre än den verkliga. R.L. framförde således fordonet trots att hastighetsmätaren inte överensstämde med gällande bestämmelser. Av hänsyn som främst får anses föranledda av omsorgen för rättstillämpningens effektivitet har ovetskap hos bilens ägare att hastighetsmätaren visat för låg hastighet inte friat från ansvar för överskridande av hastighetsbestämmelser (se Högsta domstolens beslut den 18 mars 1975 nr SB 413). Av uppgifter lämnade av R.L. framgår visserligen att fordonet godkändes vid besiktningen en vecka före det aktuella tillfället men det framgår inte om eller hur hastighetsmätaren kontrollerades. R.L. har inte heller redogjort närmare för när defekten i hastighetsmätaren uppdagades eller på vilket sätt och i vilken omfattning defekten inverkade på hastighetsmätarens funktionsduglighet.

Mot denna bakgrund finner tingsrätten att de omständigheter R.L. har anfört inte utgör tillräckliga skäl för att frita honom från ansvar för överskridande av hastighetsbestämmelserna. Åtalet ska därmed bifallas. För förseelsen är stadgat penningböter.

TINGSRÄTTENS DOMSLUT

Tingsrätten dömer R.L. för hastighetsöverträdelse enligt 3 kap. 17 § första stycket och 14 kap. 3 § 1 b)trafikförordningen (1998:1276) till penningböter 2000 kr.

R.L. överklagade tingsrättens dom och yrkade att åtalet skulle ogillas. Åklagaren motsatte sig ändring av tingsrättens dom.

R.L. anförde detsamma som vid tingsrätten med följande tillägg: Han förvärvade bilen samma dag som hastighetsöverträdelsen. Hastighetsmätaren slutade helt att fungera fyra dagar senare, dvs. den 20 juli 2008. Vid demontering och frigörande av hastighetsvajern påföljande dag framkom att anslutningsnippeln helt hade separerat från vajern. Detta hade föregåtts av ”halvgod” kontakt, vilket medförde att hastighetsmätaren i och för sig fungerade men visade fel hastighet. Den 28 juli 2008 monterades på bilen en ny hastighetsmätare samt kontrollerades och säkerställdes mätarens funktion med hjälp av en Garmin GPS navigator.

Åklagaren åberopade samma skriftliga bevisning som vid tingsrätten samt anförde till bemötande av R.L:s uppgifter att det inte var ovanligt att nya, i övrigt ej defekta bilar har en missvisande hastighetsmätare samt att det inte sker någon kalibrering av hastighetsmätaren vid bilbesiktningen och att avvikelser rapporteras endast om hastighetsmätaren är påtagligt missvisande.