RH 2011:44

Vid bestämmande av underhållsbidrag till barn har en deltidsarbetande förälder ansetts ha en verklig förvärvsförmåga motsvarande heltidsarbete.

Värmlands tingsrätt

J.N. yrkade att tingsrätten skulle förplikta T.N. att till henne i underhållsbidrag för sonen E (född 2007) utge 1 273 kr i månaden från den 1 februari 2008 till dess E fyllt 18 år, eller för det fall han då ännu inte avslutat sina gymnasiestudier till och med den månad då dessa avslutas, dock längst till dess han fyllt 21 år, samt att bidragen skulle för förfluten tid utges genast och i övrigt förskottsvis för kalendermånad.

Som grund för sin talan åberopade J.N. att E har behov av yrkat bidrag och att T.A. har förmåga att betala detta.

T.A. bestred att utge något underhållsbidrag. Han vitsordade att E har behov av det yrkade bidraget men invände att han inte har någon ekonomisk förmåga att bidra till E:s underhåll.

Domskäl

Tingsrätten (rådmannen Staffan Widlund) anförde i dom den 23 september 2010 bland annat följande.

DOMSKÄL

Det är ostridigt att E har behov av yrkat underhållsbidrag. Frågan är om T.A. har förmåga att betala detta.

Om T.A:s ekonomiska förhållanden har följande ostridiga fakta presenterats. Han arbetar inom hemtjänsten i Trysil i Norge och tjänar 9 017 norska kr per månad samt har tillägg för obekväm arbetstid med minst 987 norska kr per månad vilket ger en månatlig inkomst om minst 10 004 norska kr per månad. Han arbetar deltid 46 procent och har enligt egen uppgift inte möjlighet till arbete inom hemtjänsten i vidare omfattning eftersom han saknar utbildning som undersköterska. T.A. är utbildad kock. Han bor i en lägenhet om två rum och kök i Trysil och hans boendekostnad uppgår till 4 666 norska kr per månad. Han är sammanboende och hans sambo arbetar som sjuksköterska. Förutom E har T.A. ytterligare två underåriga barn.

Båda parter har åberopat beräkningar av olika slag i underhållsdelen. J.N. har gjort gällande att T.A:s bidragsförmåga ska beräknas på inkomst motsvarande heltidsarbete. Detta har T.A. bestritt och för sin del hävdat att den omständigheten att levnadsomkostnaderna i Norge är högre än i Sverige ska inverka på bedömningen av hans bidragsförmåga.

DOMSLUT

T.A. förpliktas att till J.N. betala underhållsbidrag för E med 1 273 kronor per månad från och med den 1 februari 2008 till dess E fyllt 18 år, eller för det fall han då ännu inte avslutat sina gymnasiestudier till och med den månad då dessa avslutas, dock längst till dess han fyllt 21 år. Bidragen ska för förfluten tid utges genast och i övrigt förskottsvis för kalendermånad.

Hovrätten för Västra Sverige

T.A. yrkade att hovrätten skulle lämna J.N:s yrkande om underhållsbidrag utan bifall.

J.N. motsatte sig ändring av tingsrättens dom.

Domskäl

Hovrätten (hovrättslagmannen Hans Frennered samt hovrättsråden Kent Jönsson och Ola Olsson, referent) anförde i dom den 21 september 2011 följande.

DOMSKÄL

Parterna har åberopat samma skriftliga bevisning som vid tingsrätten. Videoupptagningen av förhöret vid tingsrätten med T.A. har spelats upp.

Enligt 7 kap. 1 § föräldrabalken ska föräldrarna svara för underhåll åt barnet efter vad som är skäligt med hänsyn till barnets behov och föräldrarnas samlade ekonomiska förmåga.

Det är vitsordat att E har behov av det yrkade underhållsbidraget om 1 273 kr.

Vad gäller J.N:s ekonomiska förmåga är det utrett att hon har ett underskott varje månad. Frågan i målet är om T.A. har ekonomisk förmåga att utge underhållsbidrag till E. T.A. har angett att han har en inkomst om motsvarande 7 408 svenska kr efter skatt och att han efter avdrag för bostadskostnad och normalbelopp för övriga levnadskostnader har ett underskott om 1 268 kr per månad. T.A. har i förhöret vid tingsrätten uppgett att han dessutom jobbar extra två till sex dagar varje månad.

T.A. har vidare angett att han har en fast dagtidstjänst om 46,5 procent av heltid. Det faktum att han hade en högre inkomst år 2009 talar för att T.A. har en högre förvärvsförmåga än vad som framgår av hans nuvarande faktiska inkomst. I förhöret vid tingsrätten har T.A. uppgett att han är utbildad kock och att han har sökt en heltidstjänst som kökschef men att han i övrigt inte har sökt några arbeten eftersom det inte har kommit upp någon tjänst som har passat honom. Han har inte sökt några halvtidstjänster eftersom det måste passa in med den halvtidstjänst han redan har. I hovrätten har T.A. angett att han söker arbeten, men inte lyckats få någon tjänst med längre arbetstid än den han har.

T.A. har uppgett att han är frisk och arbetsför. Han är 37 år gammal, har en yrkesutbildning och har varit inne på arbetsmarknaden de senaste åren. Det kan rimligen krävas av honom att han för att försörja sina barn skaffar sig en större inkomst än den han har. Mot bakgrund av vad som framkommit anser hovrätten att T.A. har en verklig förvärvsförmåga som motsvarar heltidsarbete och att hans förmåga att betala underhåll därför ska bedömas med utgångspunkt från en nettoinkomst på ca 14 500 kr (2 x 7 408). Från det beloppet ska dras dels 4 436 kr för bostadskostnader, dels ett normalbelopp om 4 280 kr (120 procent av 2011 års basbelopp 42 800 kr = 51 360 kr / 12 månader = 4 280 kr) för övriga levnadskostnader. Med detta resonemang, som beträffande beloppen alltså grundar sig på T.A:s egna uppgifter, skulle han få ett överskott på ungefär 5 750 kr och således helt klart ha förmåga att betala det yrkade underhållet för E.

T.A. har sedan tidigare två underåriga barn som han emellertid inte betalar underhåll för. Han har i hovrätten uppgett att hans sambo väntar barn och att han därmed kommer att ha försörjningsskyldighet mot ytterligare ett barn. Hans ovan angivna överskott är emellertid så högt att varken hans försörjningsskyldighet mot ytterligare ett barn eller det förhållandet att levnadskostnaderna torde vara högre i Norge än i Sverige påverkar bedömningen av hans förmåga att utge det yrkade underhållet för E.

Hovrätten gör bedömningen att det med hänsyn till omständigheterna inte kan anses oskäligt betungande för T.A. att åläggas betalningsskyldighet avseende förfluten tid så långt tillbaka som februari 2008.

DOMSLUT

Hovrätten fastställer tingsrättens domslut.

Hovrättens dom meddelad: den 21 september 2011.

Mål nr: T 4029-10.

Lagrum: 7 kap. 1 § föräldrabalken.