RH 2012:38

Domskäl

Tingsrätten (rådmannen Ingeborg Simonsson) anförde i beslut den 8 december 2010 följande.

SKÄL

Av 57 c och d §§ patentlagen (1967:837) följer att om en sökande visar sannolika skäl för att någon har gjort patentintrång får domstolen vid vite besluta att bl.a. den som har gjort intrång ska ge sökanden information om ursprung och distributionsnät för de varor (eller tjänster) som intrånget gäller. Informationen om varornas ursprung eller distributionsnät kan särskilt avse namn och adress till producenter, distributörer, leverantörer och andra som innehaft varorna, namn och adress till avsedda grossister och detaljister samt uppgifter om hur mycket som levererats, mottagits eller beställts och om vilket pris som bestämts för varorna. Ett beslut om informationsföreläggande får bara meddelas om informationen kan antas underlätta utredning av ett intrång som avser varorna och om skälen för åtgärden uppväger den olägenhet eller det men som åtgärden innebär för den som ska lämna informationen eller annat motstående intresse.

Utifrån den utredning som Memoteknik lagt fram bedömer tingsrätten att det föreligger sannolika skäl för att Catway gjort intrång i patentet och att intrång skett sedan de aktuella bestämmelserna trädde ikraft den 1 april 2009. På motsvarande sätt föreligger sannolika skäl för att D.B. har medverkat till intrånget.

Yrkandet om informationsföreläggande riktas i detta fall mot påstådd intrångsgörare och medverkande. Det avser, enligt vad som framgår av Memotekniks begäran, särskilt att få uppgifter om försäljningens omfattning för att kunna beräkna ersättningen, samt för att i övrigt kunna utreda intrånget. Det får, enligt tingsrätten, antas att informationen kan underlätta utredning om intrånget.

Ett informationsföreläggande får i detta fall anses behövligt för att Memoteknik ska få tillgång till efterfrågad information. Skälen för informationsföreläggande får anses uppväga den olägenhet och det men som åtgärden innebär för Catway och D.B. Ett informationsföreläggande får inte riktas mot den som kan antas sakna faktisk eller rättslig möjlighet att lämna den begärda informationen (prop. 2008/09:67 s. 260 samt 2 § lagen [1985:206] om viten). Catway och D.B. är inte fysiskt förhindrade att följa ett föreläggande. De får anses ha faktisk rådighet över de uppgifter som avses med ett föreläggande. De ekonomiska resurser som krävs för att rätta sig efter ett föreläggande är begränsade. Det saknas författningsbestämmelser eller myndighetsbeslut som skulle förhindra Catway och D.B. att råda över informationen. Det finns alltså även rättslig möjlighet för Catway och D.B. att följa ett föreläggande. Vad Catway och D.B. har anfört om sina möjligheter att efterleva ett informationsföreläggande föranleder därför ingen annan bedömning.

Förutsättningar för att besluta om informationsföreläggande är därför för handen.

När det gäller vad informationen ska avse krävs att föreläggandet att ge informationen tydligt anger vilken information som ska lämnas och att den tidsmässigt hänför sig till intrånget. Vidare ska föreläggandet utformas så att det kan antas svara mot det informationsbehov som Memoteknik angett. Av föreläggandet ska också framgå vid vilken tid eller inom vilken frist informationen ska lämnas och på vilket sätt den ska lämnas.

Informationen ska skriftligen tillhandahållas Memoteknik inom tid och förutsättning som anges i beslutsföreläggandet. Tingsrätten erinrar om att skyldigheten att lämna informationen innebär en skyldighet att lämna riktig och fullständig information (jfr prop. 2008/09:67 s. 259).

Ett vite på 50 000 kr får, mot bakgrund av vad som anförts om intrångsföremålens handelsvärde, antas räcka för att förmå Catway och D.B. att tillhandahålla informationen.

SLUT

Tingsrätten beslutar att Catway och D.B., vid vite om 50 000 kr, ska ge Memoteknik information om

- namn på och adress till Catways kunder som innehar eller innehaft exemplar av intrångsföremålet,

- namn på och adress till företag som Catway köpt intrångsföremålen från,

- uppgifter om hur många exemplar av intrångsföremålet som Catway köpt in, mottagit, lagrat eller beställt,

- och om vilket pris som har bestämts när Catway sålt exemplar av intrångsföremålet

- samt den vinst som var och en av Catway och D. B. erhållit vid omsättningen därav.

Informationen ska skriftligen lämnas till Memoteknik senast den 10 januari 2011.

Detta gäller under förutsättning att beslutet inte överklagas.

Domskäl

Hovrätten (hovrättslagmannen Kristina Boutz, hovrättsrådet Ulrika Ihrfelt, referent, och tf. hovrättsassessorn Daniel Severinsson) anförde i beslut den 22 februari 2011 bl.a. följande.

SKÄL

Hovrätten delar tingsrättens bedömning att det utifrån utredningen i målet föreligger sannolika skäl för att Catway har gjort intrång i det aktuella patentet och att åtminstone vissa intrång hänför sig till tiden efter det att bestämmelserna om informationsföreläggande trädde i kraft den 1 april 2009. Lika med tingsrätten anser hovrätten att det föreligger sannolika skäl för att D.B. har medverkat till intrånget.

Oberoende av de grunder för överklagandet som klagandena anfört, väljer hovrätten att först pröva om det finns lagliga förutsättningar för att ålägga klagandena att lämna information av det slag som anges i tingsrättens föreläggande. Härvid uppkommer frågor dels om tidpunkten för det påstådda intrång som informationen hänför sig till, dels om de begärda upplysningarnas beskaffenhet.

Den information som anges i andra och tredje strecksatsen i tingsrättens beslut hänför sig till Catways egen import av påstådda intrångsföremål. Införsel av intrångsföremål i syfte att senare bjuda ut dem till försäljning eller på annat sätt föra ut dem på marknaden utgör ett fullbordat intrång enligt 3 § patentlagen. Det är inte sannolikt att importen till någon del ägt rum efter den 1 april 2009. Enligt övergångsbestämmelserna ska 57 c § patentlagen inte tillämpas när intrånget har begåtts före bestämmelsens ikraftträdande. Härav drar hovrätten slutsatsen att det saknas förutsättningar för att låta informationsföreläggandet omfatta uppgifter om Catways beställning, inköp och mottagande av misstänkta intrångsföremål eller om leverantörens namn och adress. Information om lagring som skett före bestämmelsernas ikraftträdande kan klagandena inte heller åläggas att lämna ut.

Första, fjärde och femte strecksatsen avser Catways vidareförsäljning av påstådda intrångsföremål. Klagandena har uppgett att av 10 000 inköpta exemplar har 2 000 eller 3 000 sålts till Hans Fölsgård Sverige AB (HF). Någon uppgift avseende omsättningen av resterande 7 000 - 8 000 exemplar har klagandena inte lämnat.

När det gäller frågan i vad mån den som påstås ha begått ett immaterialrättsligt intrång kan föreläggas att ange sina kunders identitet och lämna andra uppgifter om genomförd försäljning av intrångsföremål, gör hovrätten följande överväganden.

Av art. 8.2.a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter (Ipred-direktivet) följer att ett informationsföreläggande avseende intrångsföremåls ursprung och distributionsnät ska - i den mån det är lämpligt - omfatta information om tidigare länkar i distributionskedjan och tilltänkta grossister och detaljister. Identifikation av mellanled eller slutkunder som i förhållande till den förelagda personen befinner sig senare i kedjan och som redan fått produkterna i sin besittning nämns inte som en upplysning som kan ingå i ett informationsföreläggande. Däremot anges i art. 8.2.b att man kan förelägga den misstänkte intrångsgöraren - och under vissa förutsättningar, som här inte är aktuella, andra än denne - att lämna upplysningar om levererade kvantiteter och erhållet pris. Vid genomförandet av direktivet bedömdes det lämpligt att i den svenska lagtexten inte ha med begränsningen till personer som tidigare befattat sig med varorna eller tjänsterna. Som skäl för detta angavs att de svenska bestämmelserna utformades så att rätten att begära information skulle gälla oberoende av om det pågick någon rättegång eller inte. Därför ansågs uttrycket ”tidigare” missvisande och togs inte med i exemplifieringen i 57 c § tredje stycket patentlagen (prop. 2008/09:67 s. 159). Beträffande möjligheten att begära information oberoende av om rättegång pågår, nämns i förarbetena att detta kan vara en avvikelse från direktivet till rättighetshavarnas förmån, och att en sådan avvikelse är tillåten med hänsyn till direktivets karaktär av minimireglering (a. prop. s. 149). Någon avsikt att identifikation av helt andra länkar i distributionskedjan än dem direktivet nämner ska kunna omfattas av informationsskyldigheten framgår däremot inte av förarbetena.

Det kan vidare noteras att det i förarbetena uttalas att informationen som regel ska avse intrång som begåtts av andra än den som ansökan riktas mot. När en begäran om information riktas mot en påstådd intrångsgörare kan uppgifterna i undantagsfall även vara av betydelse för utredning om dennes intrång. Som exempel på ett sådant undantagsfall nämns att den som påstås ha begått intrång föreläggs att lämna uppgifter om mängder och priser, som bl.a. kan ha betydelse för att beräkna skadeståndets storlek (a. prop. s. 260).

Dessa uttalanden bör läsas även mot bakgrund av bestämmelsen i 57 d § andra stycket patentlagen. Enligt denna bestämmelse får skyldigheten att lämna information inte omfatta uppgifter vars yppande skulle röja att uppgiftslämnaren eller någon honom eller henne närstående har begått en brottslig handling. Enligt hovrättens mening torde denna bestämmelse innebära att inte heller en juridisk person kan vara skyldig att lämna uppgifter som röjer ställföreträdares brottslighet.

Med hänsyn till vad som nu har sagts drar hovrätten slutsatsen att även om uppräkningen i 57 c § tredje stycket patentlagen endast är exemplifierande, ger lagen inte något tydligt stöd för att den som påstås ha begått intrång ska kunna föreläggas att lämna uppgifter om huruvida han har sålt påstådda intrångsföremål och vem som i så fall varit köpare. De nyss berörda avsnitten i Ipred-direktivet, patentlagen och förarbetena till denna ger intryck av att en så långtgående informationsskyldighet inte varit lagstiftarens avsikt. En annan sak är att den påstådde intrångsgöraren kan föreläggas att lämna uppgifter om antal sålda exemplar eller erhållet pris, om försäljningen i och för sig är otvistig men intrång bestrids t.ex. på den grunden att de försålda varorna faller utanför det immaterialrättsliga skyddsomfånget.

Hovrätten tolkar således 57 c § patentlagen i ljuset av såväl Ipred-direktivet som förarbetena på sådant sätt att det saknas lagliga förutsättningar att förelägga klagandena att lämna information om andra försäljningar än den som de själva vidgått, dvs. försäljningen till HF.

När det gäller denna försäljning har klagandena redan upplyst att det rör sig om 2 000 eller 3 000 exemplar av skarvhållare och att dessa sålts integrerade i anläggningar, varvid det inte debiterats något separat pris för skarvhållarna. Hovrätten bedömer att Memotekniks informationsbehov avseende försäljningen till HF därmed får anses tillgodosett.

Sammantaget innebär dessa överväganden att det inte finns förutsättningar för att meddela informationsföreläggande mot klagandena.

SLUT

Med ändring av tingsrättens beslut avslår hovrätten Memotekniks yrkande om informationsföreläggande och upphäver det av tingsrätten meddelade föreläggandet.

Hovrättens beslut meddelat: den 22 februari 2011.

Mål nr: Ö 10502-10.

Lagrum: 57 c och 57 d §§patentlagen (1967:837).